Death Proof

Titel: Death Proof
Genre: Action/Thriller
Land: USA
År: 2007
Regi: Quentin Tarantino
I rollerna: Kurt Russell, Rosario Dawson, Vanessa Ferlito, Zoë Bell

Handling: För Austins coolaste DJ, Jungle Julia, innebär mörkret att hon kan koppla av med sina två närmaste vänner, Shanna och Arlene. De ger sig av ut i natten och får folk att vända sig efter dem var de än visar sig. Men all uppmärksamhet är inte av godo; i deras spår följer Stuntman Mike, en ärrad rebell som lurar bakom ratten till sitt vidunder till bil. Medan tjejerna kopplar av med spriten i baren väntar Mikes vapen, hans bil, runt hörnet.

Omdöme: När Quentin Tarantino och Robert Rodriguez kom med Grindhouse (2007) var det med viss förväntan man tog sig en titt. Besvikelsen över Tarantinos film var ganska stor och den uppskattades inte så värst mycket. Det kändes dock som att det var dags att ge den en ny chans, speciellt som man inte kom ihåg så värst mycket.



Tre festsugna tjejer bilar tillsammans till en bar där de lyssnar på musik, dricker, dansar och har kul ihop. Stuntman Mike (Kurt Russell) lurar i vassen, glider runt i sin svarta muskelbil och, ja följer efter tjejerna. Vad Stuntman Mike har i görningen hade man inte kunnat föreställa sig i ens vildaste fantasier. Men en sak är säker - inga tjejer kan känna sig säkra när han är på jakt.



Vad som följer är en film uppdelad i två delar. En film där Kurt Russell utan problem iklär sig en typ av roll han ofta fick under 80-talet i bl.a. John Carpenter-filmer, även om han där fick spela aningen mer sympatiska roller.



Tjejerna vi möter i de två delarna är oftast självsäkra och festglada. Undrar om det är därför Stuntman Mike valt ut dem som offer? Hans bakgrund låter man vara oklar och hans motiv likaså. Han är helt enkelt en psykopat som fått för sig att ge sig på dessa tjejer.



Att det blir mycket snack på typiskt Tarantino-vis kan man inte sticka under stolen med. Det är mycket, men det funkar. På många sätt känns det som en uppvärmning innan Stuntman Mike känner att det får vara nog. När han sätter sig i sin bil och sätter plattan i botten sprutar adrenalinet och galenskapen kan ta över.



En film som visar sig funka bättre än vad jag mindes den som. Fortfarande inte en favorit av Tarantino, men den håller en tillräckligt nyfiken innan de mer svettiga scenerna ute på vägarna tar vid.



Något som blir lite svårt att köpa är den där sunkiga känslan man vill få till, något som är extra tydligt inledningsvis innan det lugnar ner sig. Den där b-films känslan som ska finnas där med konstig klippning, hack, repor osv. Det är så klart en grej med hela Grindhouse-projektet, men när det är pålagt blir det inte samma effekt som äkta vara. Detta kan jag även tycka märks på musiken som ibland bara spelas en kort stund istället för att ha en framträdande roll som man är van vid i Tarantinos filmer. När allt är sagt och gjort är jag ändå mer nöjd med filmtitten än vad jag var när jag såg den i Grindhouse (2007).

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0