Life Itself

Titel: Life Itself
Genre: Drama/Romantik
Land: USA/Spanien
År: 2018
Regi: Dan Fogelman
I rollerna: Oscar Isaac, Olivia Wilde, Mandy Patinkin, Antonio Banderas, Annette Bening, Olivia Cooke, Laia Costa

Handling: Människor på olika platser i världen, från New York till Spanien, ser sina liv korsa varandras vägar över tre generationers tid.

Omdöme: Kritiken mot filmen var inte nådig när filmen kom och "Time Magazine" utnämnde den till årets sämsta film. Vad gör då detta till en så usel film? Nja, det är inte en usel film, men den är inte heller strålande. Dess största problem må vara att den försöker alldeles för mycket att både vara viktig och smart samtidigt som den ska förklara och nästan fördummar tittaren på sina håll. Bara två år innan filmen kom var filmen på den s.k. "Blacklist" över de bästa oproducerade manusen. Frågan är dock hur filmen kunde bli så kritiserad om manuset var så bra? Uppenbarligen var manuset inte så bra som folk trodde. Ett manus som för övrigt skrevs av Dan Fogelman som även regisserat filmen.



Det hela inleds något konstigt med det första kapitlet där Samuel L. Jackson agerar berättarröst och ropar ut orders likt en strikt regissör. Det hela visar sig endast vara en story Will (Oscar Isaac) skriver på när vi först träffar honom. Will är en nedbruten man, smått galen eller bara påverkad av droger/medicinering. Han går på terapisamtal hos Dr. Morris (Annette Bening) och där uppdagas hans relation till Abby (Olivia Wilde) och vad som lett honom till hans självdestruktiva beteende.



Historien förflyttas sedan till Spanien i och med det andra kapitlet. Vi bjuds på något helt annat där Antonio Banderas driver en gård med olivodlingar. Det är ett djärvt grepp att plötsligt övergå från engelska till spanska och med helt nya huvudpersoner att följa. Intressant, något oväntat om man inte vet vad filmen går ut på. Man anar att det hela kommer länkas ihop med vad vi sett i det första kapitlet. Det är ögonblick från olika delar av världen, från vardagliga händelser i livet som påverkar andra en vacker dag.



Det har tidigare gjorts filmer med flera parallella historier som länkas ihop. Den som först kommer upp i tankarna är Babel (2006) som dock är en klassfilm och verkligen får en att känna och engagerar. Detta försöker inte vara en likadan film utan den går lite sin egen väg, vilket inte är några problem. Vad som däremot blir ett problem är att den känns alldeles för deprimerande och melankolisk för att man ska gilla det man tar del av.



Skulle vilja kalla filmen för tragisk romantik där vi får ta del av flera dödsfall och andra jobbiga situationer för de olika inblandade. Visst är livet aldrig bara en dans på rosor, men behöver man verkligen gång på gång visa upp allas mörka ögonblick här i livet? Är det verkligen vad man vill se? Visst kan man på så vis få fram en tyngd och väcka en del tankar hos tittarna, men osäker på om man får önskad effekt när man gör så här. Det blir alldeles för deppigt att ta sig igenom när allt är sagt och gjort. Detta trots att filmen även har fina sekvenser och en rad stabila prestationer. Känns bara som filmen och manuset vill för mycket vilket gör att det blir något krystat. En film som ger blandade känslor.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8