My Bodyguard

Titel: My Bodyguard / Bodyguard
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1980
Regi: Tony Bill
I rollerna: Chris Makepeace, Adam Baldwin, Matt Dillon, Ruth Gordon

Handling: En high school-kille i Chicago som är ny på skolan blir trakasserad av ett gäng. Han anställer då en stor och stark klasskamrat för att denne ska skydda honom mot skolans värstingar.

Omdöme: Ungdomsfilmer från 80-talet är en genre som när den lyckas både kan vara charmig och skön. Detta är dock en tidig 80-tals film innan 80-tals känslan blommade ut helt och hållet ett par år senare. En film som till viss del är en high school-film, men till stor det kommer att ta med oss på en mer känslosam resa utanför skolan.



Clifford (Chris Makepeace) ska börja på ny skola efter sommaren. Han bor på ett lyxhotell i Chicago då hans pappa är hotellets manager. Även Cliffords mormor (Ruth Gordon) bor med dem och hon är ökänd för att leva livet med drinkar i baren och att stöta på män. Cliffords mamma dog i en bilolycka när han var ung och mormodern har bott med dem ända sedan dess. Pappan är upptagen med att driva hotellet och Clifford har inte många vänner i sin ålder.



På skolan finner sig Clifford snart trakasserad av ett gäng värstingar ledda av Moody (Matt Dillon). De kräver att han ger dem deras lunchpengar varje dag, precis som många andra som de ger "beskydd". Han vägrar dock och blir deras måltavla. När Clifford får syn på Linderman (Adam Baldwin) som är klassens största kille som har rykte om sig om både det ena och det andra, får han idén att anlita honom som sin bodyguard. Clifford och Linderman blir snart mer än så och deras vänskap växer samtidigt som Moody inte tänker ge sig.



När man når filmens första uppgörelse där Clifford får beskydd av Linderman och alla skolelever samlas och har kul åt att Moody blir nertryckt så har halva filmen gått. Man undrar då vad filmen mer ska bjuda på och om filmen nu blir upprepande när Clifford, Linderman, Moody och de övriga ska ha sig där på skolan. Istället tar historien en annan väg och blir bättre. Clifford och Linderman umgås utanför skolan och det blir mer ett känslosamt drama än en ungdomskomedi, och det är välkommet. Inget fel med ungdomskomedier, men här ger filmen mer än den medelmåttiga ungdomsfilmen.



Det går inte riktigt att säga att man sympatiserar eller gillar Clifford så värst mycket. Inte minst efter att han provocerat Moody och då liksom skapat en ännu värre situation. Då vill man nästan att han ska få stryk. Men han är inte ett svin då han helt enkelt bara vill ge igen. Linderman är en desto mer komplex och intressant person och Adam Baldwin funkar klart bra i rollen som man skulle kunna kalla för den snälla jätten. Saker i hans förflutna gör dock att han behöver en vän och den finner han i Clifford. Det är filmens styrka - vänskapen och att den uppvisar gott om hjärta.



Vid sidan av att man bekantar sig med en ung Adam Baldwin och Matt Dillon så syns andra kända ansikten i mindre roller. Ruth Gordon i rollen som mormodern kände man inte minst igen från Harold and Maude (1971). Joan Cusack gör här sin filmdebut som Cliffords klasskamrat. Och så dyker George Wendt upp i en liten roll innan han blev Norm Peterson i älskade TV-serien "Cheers". Nu är det inte en film där prestationerna imponerar, men det är allt kul med gedigna skådespelare i de flesta rollerna.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1