Paris, Texas (Revisited)

Titel: Paris, Texas
Genre: Drama
Land: Tyskland/Frankrike/Storbritannien
År: 1984
Regi: Wim Wenders
I rollerna: Harry Dean Stanton, Dean Stockwell, Nastassja Kinski, Hunter Carson

Handling: Travis vandrar från öknen in i en bar, äter lite is och däckar. Han vägrar att prata men genom en lapp med ett telefonnummer får byns läkare tag på hans bror. Travis har varit borta i fyra år, hans son är snart åtta och mamman är borta...

Omdöme: Travis (Harry Dean Stanton) är en man i övre medelåldern som kommer gåendes genom öknen. Orakad, med slitna kläder och röd keps kliver han in på en bar där han äter lite is innan han svimmar. Hålans doktor, spelad av den gamle regissören Bernhard Wicki som bl.a. regisserade de fina filmerna Die Brücke (1959) och Morituri (1965), lappar ihop Travis men kan inte få honom att prata med honom. Doktorn hittar ett namn och nummer på en lapp och ringer. Det visar sig gå till Travis bror Walt (Dean Stockwell) som kommer och hämtar Travis.



Travis har varit försvunnen i fyra år. Nu börjar resan hem. Inte bara hem till Walt och hans fru Anne (Aurore Clément), utan även till Travis snart 8-årige son Hunter (Hunter Carson) som levt med Walt och Anne de senaste fyra åren. Det blir även en resa in i det förflutna för att ta reda på vad som hänt och vart Hunters mamma tillika Travis fru Jane (Nastassja Kinski) tagit vägen.



Detta är en unik film skulle jag vilja påstå. Den är ihopsatt på ett så charmigt sätt att man inte kan låta bli att ryckas med i Travis öden. Även om det är ett drama så finns här gott om mystik som sakta men säkert luckras upp, men ändå låter en hel del vara osagt. Det är ett manus skrivet av Sam Shepard som främst var känd som skådespelare, men som genom åren även skrev både manus och pjäser. Ett manus som är otroligt mänskligt och en road movie som både låter bröderna Travis och Walt spendera lite tid tillsammans, men framförallt Travis och sonen Hunter som försöker finna varandra igen efter alla dessa år.



Det finns så mycket att prata om och nämna med den här filmen, men det är nästan omöjligt att beskriva känslan som måste upplevas. För det är en underbar symbios som väcker flera sinnen samtidigt. Vi har ett gäng fina prestationer där allt startar med Harry Dean Stanton som själv sa att detta var den film han gjorde som han gillade mest. Inte så svårt att förstå då både filmen och hans prestation är så där skönt stillsam och subtil.



Det är en mycket vacker film att titta på där färgerna och bildspråket är en njutning att ta del av. Detta ihop med filmens perfekta tempo och den passande musiken av Ry Cooder som inte må vara filmens starkaste kort, men som utan tvekan fångar filmens stämning på ett bra sätt.



Det är intressant att vi har en film med en speltid på knappa 2.30, men när man är inne i en sån här film flyter tiden bara på. Helt enkelt en charmig, mysig och både gripande och känslosam film. En film som också lyckas avsluta starkt. En avslutning som inte lär ha varit med i manuset när filmen började spelas in, utan som bl.a. Wim Wenders kom på och som verkligen får ihop storyn på ett bra sätt. Dessutom är det en lite annorlunda skådeplats och scener som blir väldigt intima när Travis får ett avslut. Svårt att inte gilla det här. En film att avnjuta likt en god måltid som har det mesta.



4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
5 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.5
IMDb: 8.1