Robbery

Titel: Robbery / Rånet
Genre: Kriminaldrama
Land: Storbritannien
År: 1967
Regi: Peter Yates
I rollerna: Stanley Baker, James Booth, William Marlowe, Barry Foster

Handling: En grupp brittiska brottslingar planerar att råna Royal Mail-tåget på rutten Glasgow-London.

Omdöme: Året innan Peter Yates gjorde ikoniska Steve McQueen-filmen Bullitt (1968) gjorde han denna brittiska heistfilm. Filmen lär ha gett honom jobbet på nämnda McQueen-film då den inte minst visar upp någon välgjord biljakt på Londons gator. Det är en film som bygger på det stora tågrånet som inträffade 1963. Karaktärerna och själva planeringen är fiktion medan huvudrånet bygger på fakta från rånet.



På klassiskt vis, men med något okonventionella metoder genomförs ett första rån av ett par kriminella. Detta för att finansiera ett större rån. Rånet med stort R. Hjärnan bakom planeringen är Paul Clifton (Stanley Baker, som även varit med och producerat) och han har bl.a. hjälp av Dave Aitken (William Marlowe) och Frank (Barry Foster). De börjar rekrytera andra väl utvalda personer med rätt kunskaper för rånet. Scotland Yard är dock efter dem redan efter det första rånet och inspektör Langdon (James Booth) känner till de flesta av dem sedan tidigare.



Ok, måste tyvärr börja med filmens akilleshäl - musiken. Redan under förtexterna bådar det inte gott. Skönt nog slipper man sedan musiken under stora delar av filmen, även under själva rånet då man istället väljer att låta det vara tyst. När musiken sedan drar igång är det opassande och skrikigt, mycket irriterande. Inte helt uselt, det kan man inte säga, men i sammanhanget stör det så pass mycket att man blir smått galen. Hade man åtminstone fått ok musik (eller ingen alls) så hade det gjort en hel del då det inte är något fel på filmen eller stämningen.



Ett annat, lite mindre störningsmoment är den snokande polisen Langdon. Då han kör runt i sin hundkoja och dessutom ser ut lite som Rowan Atkinson så är det oundvikligt att inte tänka på Mr. Bean. Inte så det blir komiskt bör sägas. Men då man vill att de kriminella ska lyckas med rånet och komma undan så blir Langdon ett orosmoment. Han verkar vara den enda av poliserna som får upp spår efter spår efter rånarna och han verkar mer gå på känsla och instinkt än bevisning. Sådant stör mig en del då jag inte har några problem med gammalt hederligt polisarbete. Eller för den delen detektivarbete.



Vi får ett gäng duktiga skådespelare där Stanley Baker var ett välkänt namn inom brittisk film på den här tiden. Produktionen har inte heller några problem med att övertyga och det hela känns realistiskt när de planerar, övar och genomför den stora kuppen mot tåget. Gillar den här typen av film där vi får följa med under hela resan. Lagom tempo, välspelad och genomgående välgjord. Med mer passande och bättre musik, och en mer sympatisk Langdon hade vi kunnat ha något riktigt trevligt.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
1 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8