The Big Chill (Revisited)

Titel: The Big Chill / Människor emellan
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1983
Regi: Lawrence Kasdan
I rollerna: Kevin Kline, Glenn Close, Tom Berenger, William Hurt, Jeff Goldblum, Mary Kay Place, Meg Tilly, JoBeth Williams

Handling: Alex är död. Hans vänner från studietiden samlas. Återföreningen påverkar dem alla, och deras liv blir aldrig som förut.

Omdöme: En grupp vänner återförenas under de värsta tänkbara omständigheterna. En av dem, Alex har dött, begått självmord. De övriga sju vännerna plus Alexs flickvän bestämmer sig för att spendera en helg tillsammans efter begravningen. Helgen spenderas hemma hos två utav vännerna, de gifta Harold (Kevin Kline) och Sarah (Glenn Close). De lever gott i den amerikanska södern och äger en rad sportbutiker runt om i landet.



De övriga vännerna är den skilde TV-skådisen Sam (Tom Berenger), den trasige Nick (William Hurt) som är en Vietnamveteran och f.d. radiopratare, journalisten Michael (Jeff Goldblum) som gärna skojar och stöter på alla, advokaten Meg (Mary Kay Place) som är desperat att ha barn med någon av sina vänner, olyckligt gifta tvåbarnsmamman Karen (JoBeth Williams) samt Alexs flickvän Chloe (Meg Tilly). Chloe är yngre än de övriga och bodde med Alex hos Harold och Sarah.



Detta är en film man sett förr och som lockar en tillbaka. Den har helt enkelt något. Inte för att den skulle vara strålande, men den har värme och hjärta. Det känns som det faktiskt är en grupp riktiga vänner som träffas och har trevligt ihop. En stor orsak till att man får den känslan beror nog på att gänget samlades tre veckor innan filminspelningen drog igång för att lära känna varandra och bli komfortabla med att vara tillsammans. Det märks att kemin finns där och att det inte bara är ett gäng skådespelare som ska försöka bräcka varandra. Här finns ingen utpräglad stjärna eller huvudperson. Alla är de på samma nivå och viktiga för handlingen.



En intressant aspekt med filmen är att man väljer att inte visa Alex, trots att han spelades av Kevin Costner. Scener med honom spelades in som tillbakablickar, men man kände att det inte passade filmens ton och klippte bort dessa. Det känns på något sätt rätt att låta Alex vara anonym. Istället har hans bortgång samlat de goda vännerna på nytt och de får både en chans att minnas honom och reda ut ett och annat sinsemellan. Intriger blir det gott om där det pratas affärsmöjligheter, vänskap, kärlek och annat.



Soundtracket består inte av heta 80-tals låtar utan istället 60-tals låtar. Det är från tiden då vännerna växte upp tillsammans och för Harolds del är det den enda musiken som får spelas i hans hem. Då det hela även bygger på människor Lawrence Kasdan kände när han växte upp, känns det naturligt att fånga nostalgin genom 60-tals låtarna. Vissa speglar vad som sker i scenerna, men för det mesta fångar de den där känslan från en svunnen tid för vännerna vi följer.



Utan att totalcharmas eller älska det vi får se så är det en fin filmstund man får. Det blir aldrig riktigt känslosamt, gripande eller roligt utan istället lite lätt lagom av allt. Alla sköter de sig dessutom bra där möjligen Kevin Kline och William Hurt sköter sig bäst. De båda skulle för övrigt samarbeta åtskilliga gånger med Lawrence Kasdan. Men det handlar alltså inte bara om en eller två utan åtta personer som spenderar en helg tillsammans, mestadels i huset. Det blir intima samtal och även om det förekommer en del humor är det överlag ett vuxet och realistiskt drama.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2