Twister

Titel: Twister
Genre: Action/Äventyr/Thriller
Land: USA
År: 1996
Regi: Jan de Bont
I rollerna: Helen Hunt, Bill Paxton, Cary Elwes, Philip Seymour Hoffman

Handling: Tornadoexperterna Jo och Bill Harding och deras team förbereder sig för att placera ett mätinstrument i tornadons centrum. Ett jobb förenat med livsfara, en tornados rörelser kan aldrig helt förutses. Dessutom är ett konkurrerande team dem i hälarna. Då slår naturens krafter till.

Omdöme: Holländaren Jan de Bont började som filmfotograf hemma i Nederländerna och filmade inte minst ett par filmer av landsmannen Paul Verhoeven innan det bar av till Hollywood. Där fotade han bl.a. Die Hard (1988), Black Rain (1989), The Hunt for Red October (1990) och Basic Instinct (1992). Sedan sadlade han om och regisserade själv den av många omtyckta actionfilmen Speed (1994) innan det blev denna katastroffilm som blev ännu mer framgångsrik på biograferna.



Bill Harding (Bill Paxton) är på väg att starta ett nytt liv med en ny karriär som väderpresentatör på TV och en ny kvinna att gifta sig med i Dr. Melissa Reeves (Jami Gertz). Men innan dess behöver han få sin fru Jo (Helen Hunt) att skriva under ett par skilsmässopapper.



Jo och teamet tornadojägare är i full färd med de sista förberedelserna inför vad som verkar bli det största ovädret med tornados på 30 år. Bill är redo att lämna och börja sitt nya liv, men när han får syn på värsta konkurrenten Jonas Miller (Cary Elwes) som försöker stjäla rampljuset är han tillbaka i gänget och livsfaran.



Det är ofta lite kul med katastroffilmer där man (för det mesta) samlar en rad kända ansikten som ska försöka rädda biffen. Här drar man inte in presidenter och liknande utan håller fokus på tornadojägarna. Vid sidan om Bill och Jo är de flesta lite skruvade och där får Philip Seymour Hoffman som Dusty en framträdande roll.



Filmen sänder ut lite blandade signaler då den är välgjord och effekterna håller fint trots många år på nacken. Man märker att man har en regissör som kan sätta ihop en actionfilm. Vad som däremot redan tidigt inte riktigt synkar är den komponerade musiken av Mark Mancina som är alldeles för "happy". Det låter som om man ska på barnäventyr med Disney eller liknande, och det passar inte. Även om det blir bättre på sina håll så är musiken filmens svagaste kort. Här finns dock ett par låtar på soundtracket som inte är så tokiga, men det är den komponerade musiken som dominerar de viktiga scenerna.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.4