Life Like

Titel: Life Like
Genre: Drama/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 2019
Regi: Josh Janowicz
I rollerna: Drew Van Acker, Addison Timlin, Steven Strait, James D'Arcy

Handling: Ett idealistiskt, attraktivt ungt par införskaffar en häpnadsväckande, livsliknande robot för skuldfri hjälp. Men när de tre närmar sig kommer deras uppfattning om mänskligheten att förändras för alltid.

Omdöme: Efter att hans far gått bort, tar James (Drew Van Acker) över faderns företag och förmögenhet. Han gifter sig med Sophie (Addison Timlin) och de flyttar in i ett avlägset hus utanför stan. Hemhjälpen från James pappas tid följer med dem till huset. Medan Henry åker in till sitt företag, är Sophie ensam med hemhjälpen. Hon känner sig dock illa till mods och har skuldkänslor över att ha hemhjälp. Utan James vetskap avskedar hon hemhjälpen. Men då Sophie (som inte gör något) inte är villig att göra ett dugg runt hemmet, undrar James om det var så smart.



James får tips av en vän och kollega om det senaste - en livsliknande robot som ersätter den tidigare hemhjälpen. Du behöver inte längre ha skuldkänslor över att utnyttja billig arbetskraft. Sophie vill givetvis inte ha en kvinna som ser bättre ut än vad hon gör, så valet faller på Henry (Steven Strait). Henrys skapare och ägaren av företaget som säljer dessa robotar är Julian (James D'Arcy). Han försäkrar paret om att han är tillgänglig 24/7 om de behöver hans hjälp med Henry, främst för finjusteringar.



Till stor del får man under filmens gång en känsla av att det kan vara en kvinnlig regissör. Själva tanken med att ha en manlig "perfekt" robot som Sophie kan ha som en slags toy boy där hemma medan maken är borta är en sak. En annan är att regissören verkar vara besatt av att visa upp männen nakna gång på gång. Att makarna inte ska behöva tänka på om de är påklädda eller inte framför roboten Henry är en sak, men det går lite till överdrift.



Det är annars inte en helt dum idé och det blir lite kul att se triangeldramat som uppstår när Sophie och James glider ifrån varandra med Henry med i leken. Man förstår redan tidigt att Sophie ska ha något med Henry. Hon är trots allt något av en white trash-tjej som kommit upp sig här i världen i och med att hon fått en stor fisk på kroken i James. Hon uppträder minst sagt osympatiskt då hon styr och ställer, är allt annat än ödmjuk, gör inget och förväntar sig att allt ska kretsa kring henne. James får också ta på sig en del av skulden då han låter henne hållas då han vill göra henne lycklig.



Filmen utvecklar sig väl inte riktigt som väntat och har någon twist längs vägen. Det känns dock något utdraget och ger inget speciellt när allt är sagt och gjort. Att det är en mindre produktion skulle inte behöva vara något problem eller fel, men det saknas en del i produktionen för att ge det hela lite mer klass och tyngd. Känns som idén nog var bättre än vad genomförandet visar sig vara, även om det inte är en bortkastad titt.

2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.4