Rebel Without a Cause

Titel: Rebel Without a Cause / Ung rebell
Genre: Drama/Kriminalare/Romantik
Land: USA
År: 1955
Regi: Nicholas Ray
I rollerna: James Dean, Natalie Wood, Sal Mineo, Dennis Hopper

Handling: Jim är rikemanssonen som hamnar i konflikt med allt och alla. Han råkar i trubbel med polisen, blir kär i Judy och råkar i slagsmål med hennes pojkvän.

Omdöme: Jim Stark (James Dean) har flyttat till en ny stad (på nytt) med sina föräldrar. Full som han är har han gripits av polisen och förts till ungdomsroteln. Denna natt finns även tjejen Judy (Natalie Wood) och pojken John även kallad Plato (Sal Mineo) där, intagna av andra skäl. Vad de inte vet är att de under de kommande 24-timmarna kommer att vara med om det ena och det andra och bli vänner.



För Jims del kommer hans första dag i sin nya gymnasieskola innebära att han hamnar i trubbel med ett gäng ungdomar som bråkar med honom. Jim, som blir förtjust i Judy som hänger med gänget, kallas för "chicken" och det avskyr han. Ingen kallar honom för fegis. Det leder till att Jim blir utmanad på ett "chicken race" som går ut på att de ska köra bilarna mot ett stup och den som hoppar ut först är en chicken, en fegis. Det blir början på en levande mardröm för Jim, men även början på vänskapen med Judy och Plato.



Det går inte att prata om filmen utan att säga lite om ikonen James Dean. Han kom endast att göra tre (stor)filmer där denna var den andra, men hann dö i en bilolycka en månad innan denna hade premiär. Har alltid trott att han mer skulle vara en "snygging" med attityd och coolhet men mindre skådespelartalang. I den här rollen visar han istället att han visst kunde spela för han är nämligen klart bra, bäst i filmen. Han är dessutom inte alls någon direkt rebell som jag hade förväntat mig. Istället spelar han en både godhjärtad och känslosam ung man.



Regissören Nicholas Ray lär ha blivit förtjust i James Deans skådespeleri och hängivenhet för rollen. Så pass att han lär ha gett honom mer utrymme än någon annan, vilket lär ha lett till att Dean enligt många nästan blev den som regisserade filmen. Hans metodskådespeleri ("method acting") tog alla med storm och detta var något som t.ex. Marlon Brando också blev stor på på den här tiden. Dean påminner annars en hel del om Montgomery Clift och en ung Steve McQueen - alltså duktig skådespelare och cool på en och samma gång. Intressant nog blev inte James Dean Oscarsnominerad för sin prestation, trots att han är klart bäst. Istället blev Natalie Wood och Sal Mineo båda nominerade för sina biroller. Nicholas Ray nominerades även för sitt manus.



Filmen, som från början var tänkt att spelas in i svartvitt och även hann spela in en del i svartvitt, spelades till slut in i färg och det eleganta CinemaScope-formatet. 50-tals färgerna gör sig påminda filmen igenom och Jims röda jacka har blivit en klassiker i sig.



Det är en film som fångar eran på ett bra sätt och kan ses som ett tidsdokument över denna tid. En film som får ses som en klassiker och visar att James Dean inte var en manlig version av Marilyn Monroe, men är en nästan lika stor ikon än idag.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.7