The Entity (Revisited)

Titel: The Entity / Entity - Okänt väsen
Genre: Skräck/Drama
Land: USA
År: 1982
Regi: Sidney J. Furie
I rollerna: Barbara Hershey, Ron Silver, David Labiosa, Alex Rocco

Handling: Det är någonting som jagar Carla Moran. Någonting är ute efter hennes själ. Och hennes kropp. Det går inte att stoppa det. Och hon har ingenstans att fly. Det okända väsendet har kommit för att ta Carla. Hon vet inte varför det jagar henne, men hon är dess utvalda offer. Väsendet plågar henne i hennes sovrum. Det attackerar henne hemma hos en vän. Det tar till och med kontrollen över hennes bil, vilket nästan dödar henne. Men det okända väsendet kommer inte för att döda Carla, det har andra planer för henne...

Omdöme: Carla Moran (Barbara Hershey) är en ensamstående trebarnsmamma i 30-års åldern. Hon har ihop det med Jerry (Alex Rocco) som dock är ute och reser i arbetet. Men hon är inte ensam. En kväll sker något oförklarligt i hennes sovrum. Något attackerar henne och våldför sig på henne. Chockad av det inträffade försöker hon varna sina barn om att någon varit i huset, men de hittar ingen och inte heller några tecken på det. När liknande saker sker igen, vänder hon sig till psykiatrikern Dr. Sneiderman (Ron Silver) för att be om hjälp.



Denna film lär baseras på verkliga händelser som skedde ett par år tidigare i mitten av 70-talet. Det får en att tänka på The Conjuring (2013) och dess filmer där verklighetsbaserade fall granskas. Det här är dock bättre i mina ögon. Här kryper det hela under skinnet på en och blir rysligt på riktigt. Rysligt trots att det handlar om övernaturligheter av ett slag som jag ofta kan ha svårt för. Men när det görs på rätt sätt som här, och inte minst då man till stor del inte får se vad det är som attackerar, då blir det mer psykologiskt ansträngande. Man känner nämligen terrorn som Carla känner.



Intressant nog är det en film som inte inleder lite lugnt för att sedan slå till när man minst anar det. Den slår till tidigt och fortsätter göra så under de två timmarna. En speltid som borde vara för lång för en sån här film, men det är det inte. Istället vill man att den ska fortsätta. Och trots att den tidigt drar igång med hemskheterna för Carla så är det lika effektivt varje gång det sker. Man vet aldrig när eller var det ska hända, även om det oftast är i hennes hem och i synnerhet i hennes sovrum.



Musiken av Charles Bernstein bör inte underskattas då tonerna både funkar i uppbyggande syfte och när terrorn är som störst. Musik som Quentin Tarantino senare använde i sin Inglourious Basterds (2009). Klart effektiv och stämningshöjande musik filmen igenom. Filmen, tillsammans med musiken och stämningen måste ses som en av de främsta 80-tals skräckisarna där ute. Den är väldigt effektiv i det den gör och släpper aldrig greppet.



Även om en film som Poltergeist (1982) som kom samma år blev mer hyllad och framgångsrik så är det i mitt tycke inget snack om vilken jag föredrar. Den är i mitt tycke mer en familjefilm, en barnfilm i jämförelse med denna vuxenfilm. Visst är den inte perfekt då jag tycker den funkar som allra bäst när Carla och barnen är ensamma under attackerna. När de parapsykologiska människorna kliver in försvinner lite av den rysliga effekten, men det är fortfarande bra längre in.



Avslutningsvis måste man nämna lite om skådespelarna där inte minst Barbara Hershey och Ron Silver gör bra ifrån sig. Hon är klart bra och övertygande som den terroriserade Carla medan han funkar bra som psykiatrikern som vill hjälpa henne, men är övertygad om att allt är i hennes huvud. Vissa roller, som hennes väninna och parapsykologerna är väl lite svagare, men inte så det förstör filmupplevelsen. För detta bjuder på god stämning och alltså en av de bättre 80-tals rysarna där ute som möjligtvis är något underskattad. Uppskattas minst lika mycket som när den tidigare setts.

3 - Skådespelare
3 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.7