Titel: Una lucertola con la pelle di donna / A Lizard in a Woman's Skin
Genre: Mysterium/Thriller
Land: Italien/Frankrike/Spanien
År: 1971
Regi: Lucio Fulci
I rollerna: Florinda Bolkan, Stanley Baker, Jean Sorel, Anita Strindberg
Handling: Vi slängs rakt in i en dröm där till slut en kvinna blir brutalt mördad med en brevkniv. Carol vaknar skräckslagen av det hon just drömt, men övertalar sig att det enbart var en dröm. Men snart når beskedet Carol att kvinnan i drömmen, som blev mördad, verkligen blivit mördad under natten. Carol blir fundersam och beger sig till lägenheten där grannen Julia Durer bodde, där ligger kroppen av Julia i exakt samma position som den gjorde i Carols dröm! Men Carol berättar om sina drömmar, för både hennes psykolog och på de lappar som hon skriver för att komma ihåg drömmarna. Vem som helst kan nu ha kopierat Carols dröm och utfört det på exakt samma sätt som i hennes dröm...
Omdöme: När denna italienska giallo (som är inspelad och utspelar sig i London) drar igång, bjuds vi på en surrealistisk upplevelse med en massa drömmar/mardrömmar som huvudpersonen Carol (Florinda Bolkan) har. Håller hon på att bli vansinnig eller vad är det som händer?
Carol drömmer om sin granne Julia Durer (Anita Strindberg). Drömmar som innefattar fester, hallucinationer, droger, sex och ett mord. Dessa drömmar berättar Carol om för sin psykolog Dr. Kerr (George Rigaud). När så Julia Durer hittas brutalt mördad på exakt samma vis som Carol tidigare pratat om med sin psykolog, är frågan vem som är mördaren och vad motivet var. Scotland Yard kopplas givetvis in där den ständigt visslande inspektör Corvin (Stanley Baker) leder utredningen.
Om vi börjar med det negativa med filmen så är det tyvärr en del. Det inleds så pass illa att det ligger nära till hands att stänga av. Känslan är att det kan vara något i stil med lågvattenmärket Death Laid an Egg (1968), som främst sänktes av fruktansvärd musik. Här är det trots allt Ennio Morricone som står för musiken och även om det är långt ifrån det bästa han gjorde så är den överlag ok.
Efter de många surrealistiska inslagen och utan att det verkar finnas mycket till handling, tar sig filmen något efter det riktiga mordet på Julia Durer. Polisen kopplas in, mysteriet är ett faktum och de jobbiga och flummiga scenerna tonas ner. Det blir fortfarande en del av den varan längre in med hippies, droger och liknande. Även en hel del naket till en början, på ett sliskigt sätt som precis som resten under den första halvtimmen kunde kortats ner eller klippts bort. Även fotot är ibland småjobbigt med skakig kamera med närbilder på ansikten och liknande. Men bjuder även på en del godbitar, så det är verkligen blandad kvalitet.
Det positiva är att filmen tack och lov inte fortsätter som den inleder. Mysteriet blir ganska intressant med flera misstänkta. Man är bra på att måla upp de flesta som misstänkta, inklusive pappan, systern, dottern, maken, psykologen, polisen och Carol själv, för att inte tala om två hippies. Att lista ut vem som är mördaren blir därför inte alls lätt.
När allt är sagt och gjort har filmen ändå lyckats ta sig upp och ge något av värde, så en helt bortkastad titt är det inte. Tyvärr är den för ojämn, alldeles för svag första tredjedel och är inte särskilt spännande. Känns även för lång, vilket alltså främst beror på inledningen som kunde gjorts om helt, eller åtminstone till stor del. Vissa gillar detta mer (inte minst de som gillar surrealism), men det är inte någon av de bättre giallos. Frågan är om det ens är en giallo? Nej, ett mordmysterium med likheter, men inte en tvättäkta giallo. Hade filmen varit bra hade det givetvis inte spelat någon roll.
2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar