Death Walks on High Heels

Titel: La morte cammina con i tacchi alti / Death Walks on High Heels
Genre: Mysterium/Thriller
Land: Italien/Spanien/Storbritannien/Frankrike
År: 1971
Regi: Luciano Ercoli
I rollerna: Frank Wolff, Nieves Navarro, Simón Andreu, Carlo Gentili

Handling: Juveltjuven Rochard dödas på ett tåg. Hans dotter Nicole som arbetar som strippa på en nattklubb i Paris, förhörs av polisen om värdefulla försvunna diamanter. Nicole börjar därefter terroriseras av en maskerad man med blå ögon, som kräver att få de försvunna diamanterna.

Omdöme: När det handlar om italiensk giallo (och för den delen annan italiensk film från den här eran) är det i princip oundvikligt att inte stöta på dåligt dubbade röster, vare sig det är på italienska eller engelska. Så är fallet här, även om den engelska dubbningen också har sin charm då flera röster är bra (men osynkade till läpprörelserna). Det tar ett tag att komma över det då det är lite störande.



Nicole Rochard (Nieves Navarro, som gick under namnet Susan Scott) är en exotisk dansös, ja strippa på en nattklubb i Paris. Hon är ihop med fransmannen Michel Aumont (Simón Andreu) som lever på hennes inkomst. När så Nicoles far, som är en juveltjuv, blir mördad ombord ett tåg, börjar Nicole bli terroriserad. En maskerad mördare med blå ögon dödshotar henne då han vill åt diamanterna hennes far stal innan sin död. Rädd som hon är flyr Nicole landet med en brittisk beundrare, Dr. Robert Matthews (Frank Wolff) till London. Men hon kommer inte kunna känna sig säker för det...



Detta är en giallo med bra produktionsstandard och inte så sunkig som dessa filmer ibland kunde vara. För regin står Luciano Ercoli (hans blott andra film). Manuset står erkänt duktige Ernesto Gastaldi för som ofta bjöd på bra storys med twists, så även här. Musiken av Stelvio Cipriani håller bra klass och bjuder på gott om stämning, något man är van vid sedan tidigare med hans musik.



Det är intressant att det händer ganska mycket i filmen. Eller rättare sagt, man får med mycket under speltiden. Efter drygt en timme känns det som filmen går mot sin upplösning. Då har man fortfarande över en halvtimme kvar där det hinner hända ytterligare lite till som väver in ett par fler misstänkta. Givetvis får man även en eller två twists när man närmar sig och når slutet.



Nieves Navarro skulle året efter gifta sig med regissören Luciano Ercoli och de var gifta tills hans död 2015. Ercoli fick ut det mesta av sin framtida fru vad gäller nakenhet och sexighet. Dock var hon väl ganska medioker som skådespelerska. En intressant aspekt med filmen är att den andra stora kvinnliga rollen Vanessa spelas av en skådespelerska (Claudie Lange) som är samma typ, har samma hårfärg och med liknande utseende. Detta gör att det ett tag blir smått konfunderande. Men det är nog också tanken för att förvirra tittaren innan allt förklaras.



En småtrevlig filmtitt med lite av varje, inklusive en del humor. Man kan nämligen inte annat än skratta åt en del av dubbningen (med bra inlevelse), inte minst den maskerade mördaren som pratar med hjälp av en röstförvrängare. Även polisinspektör Baxter (Carlo Gentili) från Scotland Yard och hans yngre kollega Bergson (Fabrizio Moresco) har ett roligt samspel, en blinkning till Sherlock Holmes och Dr. Watson.

2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5