Quai des Orfèvres

Titel: Quai des Orfèvres / Polishuset
Genre: Kriminaldrama/Mysterium
Land: Frankrike
År: 1947
Regi: Henri-Georges Clouzot
I rollerna: Bernard Blier, Suzy Delair, Louis Jouvet, Simone Renant

Handling: Ett triangeldrama med en sångerska i fokus slutar med mord. Men vem var egentligen skyldig och vad var motivet? Polisen har en diger uppgift framför sig.

Omdöme: I detta tvättäkta svartsjukedrama ser vi maken och låtskrivaren Maurice Martineau (Bernard Blier) misstänka sin fru, sångerskan Jenny Lamour (Suzy Delair) med att vara otrogen. Bara om en man hälsar på Jenny tror han det värsta. Droppen blir när ökände snuskhummern Brignon (Charles Dullin) bjuder Jenny på en privat middag. Maurice blir vansinnig och hotar Brignon till döds inför vittnen. När Brignon hittas död i sitt hem, har både Maurice och Jenny varit där men håller det hemligt från varandra. Den enda de båda berättar det för är deras gemensamma vän, fotografen Dora Monier (Simone Renant).



Eftersom Maurice och Jenny båda är i musikbranschen, får man (genomlida) en del övning och uppträdanden. Inte uselt, men något temposänkande på sina håll. Överhuvudtaget är filmen lite för långdragen för att kännas direkt spännande. Den puttrar dock på och har en del på gång under ytan.



När svartsjukedramat gett oss en död kropp, kopplas franska motsvarigheten till Scotland Yard (Quai des Orfèvres) in på fallet. Polisinspektör Antoine (Louis Jouvet) får ta hand om utredningen då han är jourhavande denna kväll. Han är allt annat än glad över detta då han planerade att spendera kvällen med sin son. Antoine visar sig vara en lite säregen man, och hans överordnade är inte helt övertygade om han kan få fram resultat. Antoine börjar luska i fallet och försöka komma till botten med mordmysteriet. Detta samtidigt som makarna Maurice och Jenny tampas med sina starka skuldkänslor.



Det blir kanske som bäst när Maurice planerar att mörda Brignon och behöver ett alibi för kvällen. Sedan är polisen Antoine en skön karaktär som snart går Maurice och Jenny på nerverna. Hans polisarbete är metodiskt och sakta men säkert når han resultat. Det är inte en Poirot eller liknande som listar ut saker, utan det är genom bevis, ledtrådar och förhör, ja rent polisarbete som han kanske han lösa mordmysteriet.



Det är minst lika mycket ett drama om skuldkänslor och hur det påverkar förhållandet som det är ett mordmysterium. Maurice och Jenny kan inte prata med varandra om det inträffade och det äter upp dem inombords. Den iskalla vännen och grannen Dora är den mest underskattade pjäsen i dramat. Lite av en potentiell femme fatale. Gillar även Simone Renant som spelar Dora bäst i filmen, tillsammans med Louis Jouvet som polisen Antoine. Sammantaget är det inte en av mina Clouzot-favoriter, men tokig är den inte.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.8