Summer of '42

Titel: Summer of '42 / Sommaren 42 - finns i varje mans liv
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1971
Regi: Robert Mulligan
I rollerna: Jennifer O'Neill, Gary Grimes, Jerry Houser, Oliver Conant

Handling: Dagdrömmaren Hermie och hans vänner Oscy and Benjie spenderar sommaren 1942 på en ö med sina föräldrar, skyddade och inte berörda av andra världskriget. Deras största problem är istället att hitta tjejer. Hermie blir förälskad i den äldre Dorothy som är gift med en krigspilot. När hennes man återvänder till kriget söker hon tröst hos Hermie.

Omdöme: Året är 1942 och andra världskriget är i full gång. Men för Hermie (Gary Grimes) och hans två vänner Oscy (Jerry Houser) och Benjie (Oliver Conant) är kriget långt ifrån deras tankar. Istället spenderar de sommaren på en semesterö med sina familjer. Tonårskillarna tänker endast på tjejer och hur de ska få ihop det. För Hermies del är det en sommarförälskelse i Dorothy (Jennifer O'Neill). Hon är äldre och gift, men när hennes man åker över till Europa är hon ensam. Hermie ser sin chans att bekanta sig med sin drömkvinna.



Filmen bygger på författaren Herman Rauchers egna upplevelser under sommaren 1942. Det är med oförstörda, smått naiva ögon historien är berättad. Tonårskillarna har kul tillsammans och i många fall är de barnsliga, åtminstone Hermies vänner som han uppfattar som omogna. Filmens ton blir därför relativt lättsam under stora delar av filmen. Till stor del är det en ungdomsfilm om att växa upp, med relativt svaga prestationer av de tre killarna.



Fotot har en nästan drömlik känsla över sig och fångar sommarkänslan med ljuset. Fotot blev också Oscarsnominerat, precis som klippningen och manuset av Herman Raucher. Det blev en Oscarsvinst och det för musiken av Michel Legrand. Musik som inte minst består av en vacker huvudmelodi som definitivt skapar fin stämning.



Om filmen inleder och under stora delar blir lite barnslig och omogen, så blir det helt andra toner längre fram. Hermie och Dorothy kommer närmare varandra efter att han hjälpt henne med det ena och det andra. Och när man kommer till avslutningen får man ett högst minnesvärt avslut som även kommer något oväntat. Oväntat då filmens ton alltså varit klart annorlunda, nästan missvisande med tanke på vad som väntar under sista delen av filmen. Det är ett typexempel på en film där slutet höjer filmen, som skapar en hel del känslor. En bitterljuv film som man kan säga har lite två sidor.



Stanley Kubrick lär ha älskat filmen. Så pass mycket att filmen visas på TV i en scen i hans klassiker The Shining (1980). Att han själv var lika gammal som Hermie var i filmen år 1942 kan ha spelat in då nostalgifaktorn säkerligen var hög...

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.2