torsdag 3 september 2020

Cactus Flower



Titel: Cactus Flower / Kaktusblomman
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1969
Regi: Gene Saks
I rollerna: Walter Matthau, Ingrid Bergman, Goldie Hawn, Jack Weston

Handling: Ungkarlen och tandläkaren Julian tycker att hans liv är perfekt. För att slippa binda sig har han sagt till sin älskarinna att han är gift och har tre barn.

Omdöme: Baserat på en Broadwaypjäs (med Lauren Bacall) som i sin tur byggde på en fransk pjäs, ser denna film Walter Matthau som tandläkaren/ungkarlen Julian Winston, Ingrid Bergman som hans tandsköterska Stephanie Dickinson och Goldie Hawn som Julians unga älskarinna Toni Simmons. För att undvika komplikationer har Julian redan från början sagt att han är gift och har tre barn. Nu har Julian och Toni varit ihop i ett år och Toni känner sig uppgiven och försöker begå självmord. Julian inser att han inte vill förlora sin Toni och tänker ta ut skilsmässa från sin fru. Han vänder sig till Stephanie om hjälp att spela hans fru som vill ha skilsmässa...



Man har ett bra manus att jobba med där trion Matthau, Bergman och Hawn samtliga är mycket bra i sina respektive roller. De får även gott sällskap av bl.a. Jack Weston som spelar Julians smått sliskige vän och Rick Lenz som spelar Tonis granne, den aspirerande författaren Igor Sullivan. Rick Lenz påminner för övrigt en hel del om en ung James Stewart, inte minst hur han pratar men även en del sett till utseendet och stilen.



Det hela börjar lite trevande men tar ordentlig fart när Julian måste försöka ta sig ur lögnen han berättat. Toni hatar nämligen lögner, och detta är en stor en. Kul nog är hon väldigt accepterande att hon varit ihop med en gift man. Nu vill hon till varje pris träffa Mrs. Winston, vilket alltså får bli Stephanie som utger sig för att vara fru Winston. Det blir början på en rad komplikationer som leder till fler intriger än vad Julian hade kunnat föreställa sig.



En charmig liten klassiker som sågs en gång för länge sen. En film som gav Goldie Hawn en Oscarsvinst för bästa biroll i en av hennes första roller, och bra är hon. Minst lika bra är alltså Matthau och Bergman. Frågan är om inte Ingrid Bergman är vassast då hennes roll är den bästa (Lauren Bacall lär ha varit besviken över att inte ha fått chansen att upprepa sin roll från Broadway då hon var hyllad för den).



Smårolig mest hela tiden och även ganska mysig. Här finns någon scen under filmens senare del ute på ett dansställe som kanske blir lite för utdragen, men skönt nog ballar den inte ur som vissa andra sena 60-talare kunde göra, typ The Party (1968) som blir rejält flummig.

5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar