Titel: Girl, Interrupted / Stulna år
Genre: Drama
Land: USA
År: 1999
Regi: James Mangold
I rollerna: Winona Ryder, Angelina Jolie, Clea DuVall, Brittany Murphy, Elisabeth Moss, Whoopi Goldberg, Jared Leto, Vanessa Redgrave
Handling: Susanna skickas till ett mentalsjukhus efter ett självmordsförsök. Hon hamnar på en avdelning för kvinnor, där var och en har sitt speciella problem. Där blir hon god vän med den provocerande sociopaten Lisa.
Omdöme: I slutet av 1960-talet står Susanna Kaysen (Winona Ryder) inför ett vägskäl i sitt liv. Hon har tagit en hel burk med sömntabletter och sköljt ner dem med sprit. Hon överlever, men skickas till mentalsjukhuset Claymoore där hon skriver in sig själv (även om hon inte har så mycket val). Väl där känner hon att hon inte hör hemma bland galningarna som vistas där. Men snart kommer hon in i gänget som bl.a. består av rumskompisen Georgina (Clea DuVall) som är en mytoman, Daisy (Brittany Murphy) som har ätstörningar och faderskomplex, brännskadade Polly (Elisabeth Moss) som är som en liten flicka, och så sociopaten Lisa (Angelina Jolie) som är rebellen och ledaren på stället.
Winona Ryder köpte rättigheterna till boken av Susanna Kaysen som skrev om sina egna upplevelser. Ryder handplockade sedan regissören James Mangold efter att ha sett hans debutfilm Heavy (1995). Angelina Jolie skulle komma att vinna en Oscar för bästa kvinnliga biroll och det är ingen tvekan om att hon är inne i sin roll och får fria tyglar att jobba med. Hon känns hela tiden i full kontroll och tar kommandot i varje scen hon är med i. Winona Ryder är också duktig i huvudrollen i sin Audrey Hepburn-inspirerade kortklippta frisyr.
Det är svårt att inte tänka på klassiska mentalsjukhusfilmen One Flew Over the Cuckoo's Nest (1975) och att det är som en kvinnlig version av den. Åtminstone känns det så till en början när Susanna kommer dit och börjar lära känna de övriga. Det hela utvecklar sig lite annorlunda, men visst finns känslan kvar under stora delar av filmen. Susanna får chans att prata ut om sitt tillstånd och de kommer fram till att hon lider av borderline. Hon har själv svårt att acceptera att det är något fel på henne, men om hon bearbetar det hela istället för att förneka det, kanske hon kan tillfriskna.
Under historiens gång känns det som tillvaron på Claymoore inte behöver vara så tokig, åtminstone inte om du som Susanna kommer in i gänget och accepterar att du är en av patienterna där. För de har ganska mycket frihet, har ingen direkt press på sig att prestera eller göra saker de inte vill. Ja, förutom att ta piller dagligen som de flesta ändå inte sväljer, utan byter mot annat. Det är därför inte så konstigt att flera av de intagna stannar kvar en längre tid. Vad ska de göra ute i den riktiga världen där det sätts krav och press på en? Där de måste passa in, tänka och vara som normen säger. Det är inte alltid enkelt att klara av och då är en längre vistelse på Claymoore ett trevligt alternativ.
Historien rullar på och något som blir tydligt är att man lyckats bra med övergångarna och hoppen i tiden som Susanna känner av och lider av. Man har även lyckats bra med 60-tals känslan där man valt att ge filmens utseende en mer elegant look än de gula, bruna, orangea och gröna färgerna som ofta var återkommande i 60-tals filmer. Är det något man kan invända mot så är det filmens avslutning, runt sista tio minuterna som har en lite jobbig ton. Där Susanna liksom en sista gång ställs inför sina demoner som hon måste ta itu med en gång för alla. Men överlag ett sevärt drama som setts tidigare.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar