Lost Girls and Love Hotels

Titel: Lost Girls and Love Hotels
Genre: Drama/Romantik/Thriller
Land: USA/Japan
År: 2020
Regi: William Olsson
I rollerna: Alexandra Daddario, Takehiro Hira, Carice van Houten, Andrew Rothney

Handling: En amerikansk kvinna vill komma bort från allt och är redo att förlora sig själv i Tokyos destruktiva nattliv. Hon lever ett farligt liv på barer och kärlekshotell, och blir förälskad i en Yakuza-medlem.

Omdöme: Margaret (Alexandra Daddario) är en amerikansk kvinna som kommit till Tokyo för att komma bort och få vara ensam. Hon jobbar där med att lära ut uttal i engelska åt blivande japanska flygvärdinnor. Det är inget hon brinner för, men det är en inkomstkälla för att kunna leva ett nattliv runt Tokyos många barer och nattklubbar. Hon hänger ofta på en bar med vännerna Ines (Carice van Houten) och Liam (Andrew Rothney), när hon inte raggar upp japanska män för heta möten på s.k. kärlekshotell vill säga.



Margaret är en trasig människa och lever ett destruktivt liv. Hon vill fly från verkligheten genom dessa möten med män hon inte känner, och inte vill känna. Hon vill utsättas för smärta (till viss grad) och känna sig underlägsen. Det är då hon stöter på Kazu (Takehiro Hira) som visar sig vara en Yakuza-medlem och som kan vara exakt den hon sökt efter. Mötet med Kazu kan förändra allt och leder till en romans som för hennes del känns perfekt. Men kan det vara kärlek eller en farlig väg som leder henne till ännu djupare vatten? Hon är villig att ta reda på det, kosta vad det kosta vill.



Kanske inte så konstigt, men kommer att tänka på "gamla godingen" 9½ Weeks (1986) med den här filmen. Den stora skillnaden är givetvis att skådeplatsen här är fascinerande Japan och att vi har en främling på besök i denna helt annorlunda kultur. Dessutom har vi inte duktiga Kim Basinger och Mickey Rourke i huvudrollerna.



Alexandra Daddario ger ett lite blandat intryck i huvudrollen. Ibland känns hon inte helt övertygande som sliten och desperat, men funkar överlag. Desto mer övertygande känns hon när hon raggar och ska dra till sig uppmärksamhet. Hon har något, förmodligen ögonen som man fastnar för. Hon har utseendet för rollen på mer än ett sätt, men saknar kanske något rent skådespelarmässigt för något djupare, även om hon inte alls gör bort sig.



Det är svårt att verkligen säga vad man tycker om den här filmen. Är den bara ok eller är det mer än så? Vill nämligen gilla den mer, men det är lite svårt att förstå och sätta sig in i Margarets situation och tankesätt. På sätt och vis känns det som en kvinnas erotiska fantasier (bygger på en bok och manus av Catherine Hanrahan) istället för att ha en bra story att jobba med. Det saknas lite djup och trovärdighet överlag. Men det är alltså inte alls så tokigt med flera intressanta inslag.



Tokyo (och även en kort utflykt till Kyoto med Shinkansen) är alltid en härlig och häftig bakgrund och man har fångat detta bra. Det är inte bara en positiv bild som ges av Japan, men det har mycket att göra med Margaret som person och de val hon gör.



3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 4.6