fredag 4 september 2020

Multiplicity



Titel: Multiplicity / I flesta laget
Genre: Komedi/Sci-Fi/Romantik
Land: USA
År: 1996
Regi: Harold Ramis
I rollerna: Michael Keaton, Andie MacDowell, Harris Yulin, Richard Masur

Handling: Doug har ett problem - han får inte tiden att räcka till. När han renoverar ett institut för genetisk forskning erbjuds han att bli klonad och få kopior av sig själv.

Omdöme: Doug Kinney (Michael Keaton) jobbar åt en byggfirma som förman på diverse byggen. Hans fru Laura (Andie MacDowell) har varit hemma med barnen, men är nu redo att återgå till sitt gamla jobb som mäklare. Problemet är bara att Doug har fullt upp på jobbet och får nu ännu mer att göra efter att en kollega fått sparken. När han så träffar på Dr. Leeds (Harris Yulin) på ett institut för genetisk forskning, får han en chans att lösa sitt problem. Dr. Leeds kan nämligen klona Doug...



Detta var en film som när den sågs för länge sen inte direkt uppskattades. Det var åtminstone minnet av filmen. Dessutom har Michael Keaton aldrig direkt varit något favorit. Andie MacDowell brukar dock uppskattas och för regin står Harold Ramis som trots allt hade gjort favoritfilmen Groundhog Day (1993). Keaton och MacDowell visar sig funka klart bra tillsammans och Keaton överträffar sig själv när han här får spela flera roller.



Doug klonas alltså och får hjälp av #2 (Lance), som är en tuffare version av honom själv. Han sköter jobbet så att Doug kan sköta hemmet och få mer tid till att varva ner med golf. Men han märker snart att han inte alls får mer tid för sig själv och sin golf då han tvingas göra allt runt hemmet när Laura återgår till jobbet. Doug klonar sig själv igen och #3 (Rico) är utformad att vara en stjärna runt hemmet, en mer feminin version av Doug. Äntligen kan Doug koppla av lite grann, eller? Nej, klonerna #2 och #3 skaffar en egen klon, #4 (Lenny) som ska hjälpa dem att städa och fixa. Men #4 är minst sagt trög då han är en klon på en klon.



Keaton funkar bra som Doug, Lance och Rico, men i mitt tycke är Lenny, #4 överflödig. Han blir som en jobbigare version av Ruprecht spelad av Steve Martin i Dirty Rotten Scoundrels (1988). I den filmen funkar det bra, men här hade det inte behövts och tillför inte mycket. Jo, någon scen med Lenny funkar. Annars blir det kul att se Doug tjafsa med sina kloner och även hur Laura blir alltmer konfunderad av hans olika personligheter, som hon tror att det är. Vi får också en del värme som är väldigt viktig för en sån här film. Tycker även effekterna funkar klart bra, innan tekniken verkligen fanns. Faktiskt inga som helst problem. Småmysigt, småtrevligt och ger en del skratt längs vägen.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.1

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar