Night Moves (Revisited)

Titel: Night Moves / Dödligt utspel
Genre: Mysterium/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1975
Regi: Arthur Penn
I rollerna: Gene Hackman, Susan Clark, Jennifer Warren, Melanie Griffith, James Woods

Handling: Privatdeckaren Harry Moseby kallas till före detta filmstjärnan Arlene Iversons hem. Hennes dotter har försvunnit och Harry får i uppdrag att finna flickan.

Omdöme: Filmen inleds till loungeliknande musik av Michael Small när privatdetektiven Harry Moseby (Gene Hackman) introduceras. Han är en f.d. amerikansk fotbollsspelare som är gift med Ellen (Susan Clark) som jobbar på ett konstgalleri. Samtidigt som deras äktenskap knakar i fogarna, får han ett nytt uppdrag. Ett rutinuppdrag som det verkar där f.d. skådespelerskan Arlene Iverson (Janet Ward) anlitar honom att hitta hennes 16-åriga dotter Delly (Melanie Griffith) som försvunnit. Arlene misstänker att hon stuckit med en man vid namn Quentin (James Woods), en duktig mekaniker men ingen vidare man.



Vad vi får är en lite typisk neo-noir från 70-talet med en privatdetektiv i centrum. Till en början är det främst hans privatliv som hamnar i fokus när han kommer på sin fru med att vara otrogen. Harry tar tillfället i akt att komma iväg en stund och beger sig ner till Florida när han misstänker att Delly kan ha stuckit dit för att besöka sin styvfar Tom (John Crawford). Där träffar Harry även på Toms medhjälpare Paula (Jennifer Warren) som kanske kan få Harry på andra tankar ett tag...



Det är ett mysterium som inte är något mysterium till en början. Långt därifrån. Det går nämligen ganska enkelt och rakt på sak för Harry när han försöker lokalisera Delly. En Delly som är något av en lolita som har rykte om sig att gå till sängs med varje man hon träffar på. Harry får vara på sin vakt med andra ord. Men det är något annat som lurar i vassen. Just som Harry och vi som tittar sänker garden, händer saker som kommer att skaka om allt. Saker som kommer upp till ytan och som Harry försöker stoppa, eller åtminstone avslöja en gång för alla.



En typ av film som växer med tiden och med varje titt. En film som nog inte är för alla, speciellt de som vill se en fartfylld film. Filmen har ett nästan långsamt, men behagligt tempo. Den är inte heller direkt spännande. Inte med en gång. Det är alltså istället en film som växer, en s.k. slow burner där det bästa lämnas till slutet. En sån där film där vi precis som Harry tänker tillbaka på det som skett tidigare och kopplar ihop allt. För när allt är sagt och gjort har man fått en trevlig 70-tals deckarthriller med en som vanligt utmärkt Gene Hackman och två unga nykomlingar i Melanie Griffith och James Woods som sticker ut.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.1