

Titel: The Devil All the Time
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2020
Regi: Antonio Campos
I rollerna: Tom Holland, Robert Pattinson, Riley Keough, Jason Clarke, Bill Skarsgård, Mia Wasikowska
Handling: I en stad som under efterkrigstiden genomsyras av korruption och våld samlas mörka figurer kring en ung man som gör allt för att skydda de han älskar.
Omdöme: Filmen bygger på en bok av Donald Ray Pollock från 2011 med samma namn. Kul nog agerar han även berättarröst i filmen. Historien utspelar sig främst under 1950- och 60-talet i hålor runt Ohio och West Virginia. Vi träffar på ett skara personer som lever här och vars öden kommer sammanflätas under åren som historien utspelar sig. En av dessa är Willard Russell (Bill Sharsgård) som återvänt hem efter striderna mot japanerna under andra världskriget. Han träffar servitrisen Charlotte (Haley Bennett) och de får en pojke som senare växer upp som Arvin (Tom Holland).

Arvins liv kommer att genomsyras av ondska och ond bråd död, men även religion då pappa Willard tidigt lärde honom att be och tro på Gud. Arvin kommer som vuxen ung man att ställas inför en rad svåra val. Inte minst kommer hans vägar korsas med samhällets nye predikant Preston Teagardin (Robert Pattinson) som kommer att bringa mer ondska än ljus åt de troende. Dessutom härjar ett seriemördande par i området som lämnar en hel del lik efter sig i de närliggande skogarna.

Det här visar sig vara en film som inleder något långsamt och tar god tid på sig att försöka etablera de inblandade när den hoppar i tiden och mellan karaktärerna. Det hela visar sig ha en story som i rätt händer nog kunde blivit något klart bra. Det saknas dock något för att nå den nivån, även om det hela blir bättre ju längre in man kommer. Denna nästan 140 minuter långa film tar alltså god tid på sig, vilket inte behöver vara fel, men saknar något. Den saknar en lite mänskligare sida då det hela känns alldeles för mörkt och kallt.

Filmen får mig att tänka en del på Brimstone (2016) som har en del likheter med denna, inte minst de religiösa inslagen med den ondskefulla predikanten. I det fallet spelad av en utmärkt Guy Pearce, här Robert Pattinson som är ok men inte i närheten av samma klass. Det hela har även lite bröderna Coen över sig. Eller rättare sagt, det känns som det hade varit spännande att se vad de hade gjort med det hela. Det känns som deras stil hade passat denna historia väldigt bra.

Tycker ändå att filmen alltså tar sig efter den trevande inledningen. För även om Bill Skarsgård absolut inte gör bort sig och man inte ens tänker på att han inte är amerikan, så är den biten av filmen svagare än när han kliver åt sidan och hans "son" i filmen Tom Holland får ta över. Holland visar sig också vara den som funkar bäst, men så är han även historiens protagonist.

Nej, det finns tillräckligt här för att inte lämna en besviken när allt är sagt och gjort. Men det är svårt att inte känna att det fanns mer att få ut från vad som är en bra story att jobba med. Lite för mycket jobbig religion och mörker, för lite värme och personlig touch från regissören.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3
Boken har jag läst
SvaraRaderahttps://filmitch.wordpress.com/2016/07/03/donald-ray-pollock-djavulens-hantverk/
mycket bra om än lite spretig. Har dock ej läst fler böcker av författaren men den kan rekommenderas. Filmen tar jag och klämmer någon dag - gillar miljöerna och misären
Ok, tack för informationen och tipset.
RaderaJa, historien är något spretig då den hoppar friskt mellan 50- och 60-tal, men även 40-tal. Dessutom med många karaktärer i olika åldrar. Men tycker att det hela blev bättre efter inledningen.
Miljöerna och misären var väl inte något som tilltalade mig nämnvärt, speciellt misären ;)