Le salaire de la peur / The Wages of Fear

Titel: Le salaire de la peur / The Wages of Fear / Fruktans lön
Genre: Drama/Äventyr/Thriller
Land: Frankrike/Italien
År: 1953
Regi: Henri-Georges Clouzot
I rollerna: Yves Montand, Charles Vanel, Peter van Eyck, Folco Lulli

Handling: En grupp dagdrivare hyrs in för att frakta en last nitroglycerin genom bergig terräng i Sydamerika, i syfte att släcka en brand på ett avlägset beläget oljefält.

Omdöme: Skulle det visa sig bli ett kärt återseende med filmen som en gång i tiden sågs på Cinemateket? Eller skulle det bli en besvikelse efter alla dessa år? Henri-Georges Clouzots film fick en amerikansk remake i form av Sorcerer (1977) av William Friedkin. Även om den inte alls är tokig så måste detta original ses som en sann klassiker.



I en gudsförgäten håla någonstans i Sydamerika trycker en skara män från alla håll och kanter som alla flytt från något. Men när du väl tagit dig in är det inte så lätt att ta dig därifrån, likt ett fängelse. De hittar sporadiska arbeten som ger dem mat och sprit för dagen, men det räcker inte till en biljett därifrån. Oftast hänger de på det lokala haket som drivs av Pepito Hernandez (Darío Moreno) och där unga Linda (Véra Clouzot) jobbar/slavar. Linda har ihop det med fransmannen Mario (Yves Montand) som ibland har lite trevligt med henne. När så landsmannen Jo (Charles Vanel) anländer med flyg, skakas hålan om.



Männen får så småningom chansen de väntat på. En chans att tjäna bra med pengar som kan ta dem därifrån och mer därtill. Det sker nämligen en olycka på ett oljefält en bra bit bort och det lokala amerikanska oljebolaget behöver frakta två fullastade lastbilar med högexplosiv nitroglycerin till platsen. Fyra män behövs. Fyra duktiga och våghalsiga förare som i två lag kan leverera lastbilarna till oljefältet flera hundra kilometer bort. Vägarna är förrädiska och bolaget är glada om en av lastbilarna lyckas ta sig hela vägen fram. Äventyret kan börja.



Vi har inte bara en högexplosiv frakt, utan även en högoktanig film. En typ av film som redan långt innan vi tas ut på äventyr med lastbilarna greppar tag i oss. En äkta klassiker som trots en speltid på upp emot 150 minuter aldrig faller i någon direkt svacka. Där första tredjedelen genast börjar bygga upp karaktärerna och bakgrunden till vad som komma skall.



En ung Yves Montand och en äldre Charles Vanel blir ett bra radarpar som går igenom toppar och dalar tillsammans. Mario och Jo kommer gå igenom en hel del tillsammans innan de kan pusta ut, om de nu klarar sig vill säga. Det finns nämligen inget utrymme för minsta lilla misstag med tanke på lasten och att vägarna blir tuffare och tuffare. En rejäl utmaning med andra ord där trötthet, utmattning och rädsla också blir hinder de måste försöka övervinna.



En kul detalj, som säkerligen var avsiktlig, är hur flera av karaktärerna fortsätter att röka och tända sina cigaretter runt den explosiva transporten. Det finns till och med varningstext på sidan av lastbilarna om att rökning är förbjuden i närheten av lastbilarna. De kämpar med andra ord inte bara mot farorna längs vägen, utan även mot sin egen dumdristighet. Är det något som är nära att sänka filmen en del så är det att den inte slutar 5-7 minuter tidigare. Man låter det hela rulla på ytterligare en stund utan att det behövs. Är det något remaken (som också är bra) gör bättre, så är det musiken av Tangerine Dream.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0 alt. 8.5
IMDb: 8.1