söndag 25 oktober 2020

On the Rocks



Titel: On the Rocks
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2020
Regi: Sofia Coppola
I rollerna: Bill Murray, Rashida Jones, Marlon Wayans, Jessica Henwick

Handling: En tvåbarnsmamma återupptar kontakten med sin "playboy"-pappa i ett äventyr i New York.

Omdöme: Laura (Rashida Jones) närmar sig 40 och bor i New York tillsammans med maken Dean (Marlon Wayans) och parets två döttrar. Laura är författare och skriver hemifrån medan Dean har fullt upp med sitt företag som blomstrar. Det innebär längre arbetsdagar, affärsresor, after work och fester för att fira. En natt när Dean kommer hem från en affärsresa uppträder han konstigt och Laura misstänker att han kan vara otrogen med en kollega på jobbet.



Laura berättar det inträffade över telefon till sin pappa Felix Keane (Bill Murray). Kommer hon att ångra att hon berättade för sin far eller tacka honom när allt är sagt och gjort? Pappa Felix är en förmögen gammaldags playboy som behandlar alla kvinnor som potentiella älskarinnor. Han bryr sig också om sin dotter och tänker gå till botten med vad Dean egentligen har för sig. Han tar med Laura på ett äventyr runt New York och mer därtill.



Återföreningen mellan Sofia Coppola och Bill Murray efter moderna klassikern Lost in Translation (2003) har förflyttat handlingen från Tokyo till New York. Dynamiken är dock densamma. Bill Murray är nämligen tillbaka i gammal storform och känns oerhört komfortabel i Sofia Coppolas händer. Han prickar rätt mest hela tiden och blir inte helt oväntat filmens absoluta behållning.



Inledningsvis får man erkänna att filmen inte direkt känns som den kommer vara värd att se när vi träffar Laura och hennes familj. Men när hon misstänker sin make fångar den ens intresse. När sedan Bill Murray kliver in i leken är man såld. Nu saknas den där magin tidigare nämnda film skapade, i princip filmen igenom. Här finns egentligen inga sådana magiska ögonblick, men det blir inte alls tokigt när far och dotter ger sig ut på äventyr. Det är här filmen är som bäst, något svagare i början och slutet.



Att detta är Bill Murrays film råder inget tvivel om. Rashida Jones funkar som dottern Laura, men det är klasskillnad och det känns som att det är mycket tack vare Murrays närvaro som hon lyfter sig. Ibland går tankarna lite smått till Toni Erdmann (2016) där ju far och dotter är på äventyr tillsammans och dottern måste dras med sin excentriske far. Här är det stundtals något liknande med tanke på Felix uppträdande, även om skillnaderna annars är stora. Även lite Woody Allen över det hela där i New York. Summeringen lyder till slut att det är en film värd att se, mycket tack vare Bill Murray som gör stora delar av filmen.



4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.7

2 kommentarer:

  1. Haha, jag gjorde också Woody Allen-kopplingar vid titten. Det är väl sannolikt NY-miljöerna som gör det? Jag kan hålla med om att Murray känns komfortabel i rollen som Felix, jag blev kanske bara inte lika begeistrad i att hänga med honom. Och då saknade jag inte ens någon magi från LiT eftersom jag inte ser den där :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är NY-miljöerna en starkt bidragande faktor, men alla filmer som utspelar sig i NY känns inte som Woody Allen :)

      Haha, kanske var Murray lite väl komfortabel med att spela rollen ;)

      Vad gäller Lost in Translation håller jag den som en av 2000-talets bättre filmer. Synd att du inte kände av magin i den.

      Radera