Raw Deal

Titel: Raw Deal / Reptilen
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1948
Regi: Anthony Mann
I rollerna: Dennis O'Keefe, Claire Trevor, Marsha Hunt, John Ireland, Raymond Burr

Handling: En gangster har blivit oskyldigt dömd. Han rymmer från fängelset för att tillsammans med sin flickvän finna den person som fått honom dömd.

Omdöme: Gangstern Joe Sullivan (Dennis O'Keefe) har tagit skulden åt gangsterbossen Rick (Raymond Burr) för ett brott. Rick iscensätter ett flyktförsök åt Joe och med hjälp av Joes flickvän Pat (Claire Trevor) rymmer han från fängelset. Planen är att han ska möta upp Rick och få $50.000 som han är lovad och sedan ta fartyget från San Francisco ner mot Sydamerika. Men gangsterbossen vill se honom död och om han inte blir dödad under flyktförsöket, skickar han ut sina män att ta hand om Joe en gång för alla.



I detta ganska typiska film-noir upplägg ser vi en dödsdömd man kämpa för sin överlevnad samtidigt som han inte bara har en utan två kvinnor att dras med. Förutom flickvännen Pat som hjälpt honom att få ut honom från fängelset, är det även Ann (Marsha Hunt) som hjälpt honom med hans fall och besökt honom i fängelset. Joe, Pat och Ann ger sig ut på vägarna för att försöka ta sig till mötet med Rick. Under vägen blir det ett triangeldrama där Pat, som agerar berättarröst, oroas över Anns närvaro och att hon kan förlora sin Joe till henne.



Stundtals är det en nästan poetisk och drömlik känsla över historien när berättarrösten delar Anns tankar till en fin, återkommande musikslinga. Till stor del blir det alltså ett triangeldrama under resans gång. Men Rick och hans gäng farliga män lurar Joe rakt in i sin fälla. Det gör att vi får mer fart och fläkt när vi närmar oss slutet. Trots att filmen endast är på knappa 80 minuter känns det inte som att man stressar sig igenom historien. Dynamiken mellan Joe, Pat och Ann utvecklas och förändras, och till slut kan man inte vara säker på vem Joe ska välja eller hur det hela ska sluta.



Det så framgångsrika och stämningsfulla fotot av fotografen John Alton på Anthony Manns föregående film T-Men (1947) känns inte lika framstående här, åtminstone inte till en början. För när trion är ute på vägarna är det ett ganska ordinärt foto. Bildspråket förändras dock under filmens gång och bjuder på en hel del läckerheter ju närmare slutet vi kommer. Inte lika stämningsfullt och framstående som i nämnda film, men utan tvekan sticker det ut när vi nått slutet.



Detta är en bra noir utan att vara riktigt bra. Den är något för ordinär under långa stunder, även om de nästan drömlika inslagen med Pats berättarröst sätter sig. Vi får inte någon utpräglad femme fatale, men både Claire Trevor och Marsha Hunt funkar bra. Dennis O'Keefe är stabil i huvudrollen utan att glänsa. Man kan inte missa hur man valt att "förstora" Raymond Burr i den stora skurkrollen som gangsterbossen Rick då han har extra breda axelvaddar och dessutom filmas han oftast underifrån för att få honom att se större ut. Lite småkul då han är lite av en fegis, men även visas upp som ett monster.





3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2