T-Men

Titel: T-Men / T-Men - Al Capones banemän
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1947
Regi: Anthony Mann
I rollerna: Dennis O'Keefe, Alfred Ryder, Wallace Ford, Charles McGraw

Handling: Två agenter infiltrerar en liga som sysslar med penningförfalskning i Detroit och Los Angeles.

Omdöme: Baserat på verkliga händelser och ett riktigt fall kallat för "The Shanghai Paper Case" har Anthony Mann gjort denna film-noir i semidokumentär stil, något som även användes i hyllade The Naked City (1948). Filmen inleds med ett meddelande om att detta är ett verklighetsbaserat fall för att visa hur de olika enheterna samarbetar för att sätta dit organiserade brottslingar.



Två agenter inom finansdepartementet rekryteras till uppdraget. Dennis O'Brien alias Vannie Harrigan (Dennis O'Keefe) och Tony Genaro alias Tony Galvani (Alfred Ryder) ska infiltrera en liga i Detroit för att försöka få upp ett spår på penningförfalskare i Los Angeles som man misstänker har koppling till ligan i Detroit. Harrigan och Galvani etablerar sig snart som gangsters i ligans ögon och börjar infiltrera. Harrigan tar sig snart till Los Angeles där han följer upp ett spår som leder honom in i organisationen de letat efter. Deras uppdrag är livsfarligt och de får klara sig själva om något går snett.



Det första man måste hylla med filmen är fotot av John Alton. Det svartvita fotot är utan tvekan stjärnan och bjuder på en elegant look med underbar ljussättning. En ren njutning att titta på ett sånt här foto som på egen hand berättar mer än tusen ord. Det behöver inte alltid vara kameraåkningar, kameravinklar eller innovativa lösningar (även om detta också finns här) som får det att vattnas i munnen. Här är ett typexempel på när ljussättningen skapar så mycket stämning och spänning att man kan inte annat än imponeras. En fröjd för ögat helt enkelt.



Vid sidan av det utmärkta fotot är filmen realistisk för det mesta och visar upp det metodiska arbetet agenterna gör. Det är en historia som har bra fart utan att bli överdrivet actionfylld bara för sakens skull. Berättarrösten gör en hela tiden påmind om den semidokumentära stilen och är inte helt säker på om den hade behövts. Den stör inte heller så det funkar som det är. Filmen blev för övrigt en succé och sparkade på allvar igång Anthony Manns framgångsrika karriär.



Vad gäller skådespelarna och karaktärerna är det för det mesta bra och stabilt, utan att någon verkligen sticker ut och blir minnesvärd. Dennis O'Keefe gör sitt jobb i huvudrollen som Harrigan och påminner en del om en desto mer känd noir-aktör i Dana Andrews. Här finns flera skurkar, både de som använder knytnävarna och de som använder hjärnan. Vad som kanske saknas är en femme fatale, även om det finns en i Miss Simpson (Jane Randolph) som dock har en relativt nedtonad roll i det hela.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
5 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.0