fredag 13 november 2020

La mécanique de l'ombre / The Eavesdropper



Titel: La mécanique de l'ombre / The Eavesdropper / Scribe / Avlyssnaren
Genre: Thriller
Land: Belgien/Frankrike
År: 2016
Regi: Thomas Kruithof
I rollerna: François Cluzet, Denis Podalydès, Sami Bouajila, Simon Abkarian

Handling: Duval har blivit arbetslös efter att ha bränt ut sig av all stress. När han får ett erbjudande om ett lite mer stillsamt jobb att transkribera avlyssning, tackar han ja utan att göra någon större efterforskning om organisationen som anställer honom. Duval tar sig stoiskt an uppgiften att sitta och lyssna på telefonsamtal dagarna i ända. Tills den dag han hör något i lurarna han inte borde ha hört.

Omdöme: Duval (François Cluzet) blir av med sitt kontorsjobb efter att han tagit till flaskan lite för mycket. Två år senare har han lyckats hålla sig nykter en tid, men förhållandet har tagit slut och han har inte haft någon lycka på jobbfronten. Så en dag får han ett samtal från en man vid namn Clément (Denis Podalydès) som bokar en intervju dagen därpå. Clément har specifikt valt ut Duval för att transkribera inspelade samtal som ska renskrivas på papper. Det är viktigt att Duval följer instruktionerna han fått. Arbetstiderna är 9-18 och han får inte lämna lägenheten under arbetstiden, inte ens för lunch. För besväret får han €1500 i veckan.



Det är ett bra upplägg och det är en konspirationsthriller som förvisso inte kan mäta sig med de bästa från 70-talet, men visst tänker man på The Conversation (1974) där Gene Hackman avlyssnar och kommer över något han inte borde. Här avlyssnar inte Duval, spelad av "franske Dustin Hoffman" - François Cluzet, utan han lyssnar på avlyssningar. Men resultatet är snarlikt. Han hör saker han inte kan låta bli och snart dras han in i en livsfarlig situation.



Gillar sådana här historier där en hemlig organisation håller på med mystiska aktiviteter. Filmen är presenterad på ett sätt som ger känslan av att vara strukturerad och grå. Duval är också en del av det då han lever ett väldigt inrutat liv. Han säger att han behöver strukturen för att hantera sitt tidigare alkoholmissbruk, men han har inte mycket till liv. Han lägger pussel där hemma och har inga vänner att tala om. Det har mycket att göra med honom som person då han är ganska sluten och allt annat än vänskaplig. Den enda som kommer honom lite närmare är en kvinna, Sara (Alba Rohrwacher) som börjar på AA-mötena.



Upplägget är bra, mystiken finns där och likaså är musiken passande. Det saknas dock något för att det hela ska lyfta. Här finns inte riktigt de där scenerna som får en att haja till och känna att det kan hända vad som helst, när som helst. Hade gärna velat ha lite mer av den varan i en sån här film. Även om det aldrig riktigt blixtrar till så förlorar man inte heller intresset för filmen. Den rullar på och är småtrevlig mest hela tiden, men tar det alltså inte till nästa nivå.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar