Mank

Titel: Mank
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2020
Regi: David Fincher
I rollerna: Gary Oldman, Amanda Seyfried, Lily Collins, Charles Dance

Handling: Skarpa och humoristiska betraktelser från 1930-talets Hollywood sett genom ögonen på Herman J. Mankiewicz, den alkoholiserade manusförfattaren till Citizen Kane.

Omdöme: När 25-årige Orson Welles regisserade Citizen Kane (1941) tog den Hollywood med storm och anses idag vara en av de stora filmklassikerna. Manuset stod Herman J. Mankiewicz för och detta är hans historia. Manuset till denna film skrev för övrigt Jack Fincher som var David Finchers far. Tanken var att filmen skulle göras redan i slutet av 90-talet, men då Fincher var fast besluten att göra filmen i svartvitt backade filmstudion.



Inledningsvis känns det hela något teatraliskt, men det visar sig ha mycket att göra med stilen man valt för filmen. Det är ett drama med humoristiska inslag som gör att de inblandade hela tiden småskämtar. Inte alls övertygad om att det är rätt sätt att ta sig an denna story som nog hade gjort sig bättre som ett seriösare drama som historien faktiskt är.



Gary Oldman övertygar rakt igenom som Herman. De övriga gör också vad de ska, men ingen är direkt minnesvärd vid sidan av Oldman. Vi får träffa diverse herrar och damer från filmbranschen där de allra flesta framställs som tyranner och lyckosökare. Inte minst den styrande på MGM, Louis B. Mayer. Hermans yngre bror Joseph L. Mankiewicz är också med på ett hörn. Han kom att bli ett större namn i filmvärlden och kammande sammanlagt hem fyra Oscars och tio Oscarsnomineringar genom åren.



Filmens svartvita foto känns till en början intressant att följa. Man är nyfiken på hur det hela fångats. Inget fel på fotot med en del snygga tagningar, men överlag hade jag förväntat mig mer. Den där klassiska looken saknas från eran. Det känns helt enkelt som att det är digitalt svartvitt foto och saknar den klassiska, filmiska looken jag personligen hade önskat mig. Man har försökt att ge det hela lite av den känslan, men det saknas en del för att nå det rätta utseendet och höga nivån.



När det i förtexterna framkommer att duon Trent Reznor och Atticus Ross stått för musiken, är förväntningarna relativt höga. Några av deras tidigare filmer har verkligen lyfts av deras musik, inte minst The Social Network (2010), The Girl with the Dragon Tattoo (2011) och Waves (2019). Här har deras elektroniska musik bytts ut mot mer tidsenlig musik som givetvis passar, men absolut inte höjer filmen på något sätt. Väldigt ordinär och lite småtråkig.



Filmen når tyvärr aldrig några vidare höjder. Visst är det ett gott hantverk och en bra produktion som fångar Hollywood på den här tiden på ett bra, om än tråkigt och cyniskt sätt. Är det en sak som uppskattas så är det texten som liksom skrivs ut med skrivmaskin som taget från manuset som förtäljer att vi t.ex. har en utomhusscen som tar plats kvällstid i en flashbackscen. Överlag finner jag filmen vara för tråkig för att bli bra.

4 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.4