Una pura formalità / A Pure Formality (Revisited)

Titel: Una pura formalità / A Pure Formality / A Simple Formality
Genre: Mysterium/Thriller
Land: Italien/Frankrike
År: 1994
Regi: Giuseppe Tornatore
I rollerna: Gérard Depardieu, Roman Polanski, Sergio Rubini, Nicola Di Pinto

Handling: Onoff är en berömd författare som inte gett ut någon bok på flera år och blivit en enstöring som bor ute i skogen. En regnig och stormig kväll plockas han in på förhör av den lokala polisen efter att de påträffat honom andfådd i regnet, utan ID-handlingar och utan minne av vad som nyligen hänt. Inspektören som förhör honom misstänker att han kan vara inblandad i ett mord som inträffat i skogen under kvällen...

Omdöme: En desperat och till synes förvirrad man springer genom skogen i regnet. Han kommer till en liten landsväg och stoppas där av ett par poliser som plockar in honom till den närliggande stationen på förhör. Det ensligt liggande stationshuset läcker som ett såll under den kraftigt regniga kvällen. Mannen visar sig gå under namnet Onoff (Gérard Depardieu) och är en känd författare. Hans kanske största fan är inspektören (Roman Polanski) som leder förhöret.



Vem är mannen som påträffats i regnovädret? Är det verkligen författaren Onoff? Varför känner inspektören inte igen honom? Vad gjorde Onoff ute i regnovädret? Varför säger han att han inte minns kvällen? Varför ändrar han sin story hela tiden? Och vem tillhör den döda kroppen som hittats ute i skogen denna kväll? Inspektören tänker ta reda på det med hjälp av Onoffs redogörelse som de försöker få ordning på.



Det är inte alls svårt att komma in i denna film som genast skapar god stämning. Nej, mer än bara god stämning - det är riktigt bra stämning. Även om filmen setts tidigare är det en typ av film som tål att ses om då man inte kan vara säker på hur det hela ligger till. En smart mysterium-thriller med regi och manus av duktige Giuseppe Tornatore. Här har han tagit hjälp av en annan duktig regissör i Roman Polanski som visar att han även kan agera. Gérard Depardieu är dock filmens stjärna, riktigt bra.



Man bjuds på en lekfullhet i både berättandet, klippningen och fotot i en film som annars lätt hade kunnat bli ett oengagerat kammarspel. Ett kammarspel blir det till stor del då Depardieu och Polanski ställs öga mot öga där på den läckande stationen med det ihärdiga regnovädret utanför. Men sättet på hur man slänger in snabba flashbackklipp under Onoffs redogörelse är mycket smart och effektivt. Kul nog regisserade Polanski själv ett bra och lyckat kammarspel samma år med Death and the Maiden (1994).



Filmen är kanske som bäst under den första tredjedelen då allt faller på plats snyggt. Det blir sedan inte så mycket sämre, även om Onoffs redogörelse ibland tar en avvikare som inte hade behövts. Men gång på gång drar filmen in en i mysteriet och stämningen går att ta på under hela filmen.



Det är bara att konstatera att det är en liten pärla till film med gott om godbitar att avnjuta under filmens gång och ta med sig när eftertexterna börjar rulla. Vi gör en resa med Onoff och inspektören som både är högst stämningsfull och stilsäker. På det får man musik av Ennio Morricone och även en sång av Gérard Depardieu som liksom sätter pricken över i:et.



4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
5 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 7.7