torsdag 21 januari 2021

Akira



Titel: Akira
Genre: Animerat
Land: Japan
År: 1988
Regi: Katsuhiro Ôtomo
Röster: Mitsuo Iwata, Nozomu Sasaki, Mami Koyama, Tesshô Genda

Handling: Världen har genomlevt ett förödande krig med massförstörelsevapen. Japans återuppbyggda huvudstad Neo-Tokyo är en dekadent mega-stad präglad av kriminalitet och ungdomsgäng. Den politiska situationen är instabil. Korruption, polisvåld och massarbetslöshet har lett massorna i protest. De två motorcykelligisterna Kaneda och Tetsuo inblandas genom en olycka in i en intrig av politisk konspiration som kretsar kring en grupp barn med psykiska krafter och den mystiska Akira.

Omdöme: Denna hyllade japanska anime-klassiker hade man länge haft ögonen på. Att tas med på gatorna i ett futuristiskt Tokyo med häftiga motorcyklar, gott om action och sci-fi såg man fram emot. Filmen bygger på en mangaserie av Katsuhiro Ôtomo som här fick chansen att själv göra en spelfilm av det hela. En hel del material togs fram till produktionen och det hela fick komprimeras till tvåtimmarsfilmen vi ser framför oss.



Det hela blir något rörigt till en början där två rivaliserande motorcykelgäng gör upp på motorvägen runt Neo-Tokyo år 2019. De hamnar mitt i en jakt där forskare försöker tillfångata ett litet, udda barn. Tillsammans med barnet tillfångatar de även Tetsuo som är medlem i det ena motorcykelgänget. Hans vän tillika gängets ledare Kaneda försöker rädda honom, men upptäcker snart att Tetsuo efter lite experimenterande har enorma krafter och inte går att stoppa när han börjar terrorisera Neo-Tokyo.



Det är absolut inget fel på animeringen i denna film och det är fartfyllt mest hela tiden. Dock är det alltså lite rörigt och har lite för mycket på gång istället för att lugna ner sig en aning och bygga upp en bra story. För någon vidare bra story har man inte att bjuda på. Det blir mer en superhjältefilm ju längre in man kommer där Tetsuo börjar använda sina superkrafter och skapa förödelse vart han än kommer.



En annan japansk anime-klassiker är Ghost in the Shell (1995) som jag personligen definitivt föredrar. Den är också ganska komplicerad, men den är snyggare, elegantare och har en bättre story. Den funkar helt enkelt bättre på alla plan. Visst är den lite nyare än denna, men det är alltså inget fel på animeringen här. Grave of the Fireflies (1988) är också en som föredras, även om den är helt annorlunda mot dessa två då det är en desto mer jordnära och gripande historia.



Måste säga att jag blev något besviken på Akira. Värd att se och kul att ha sett, men levde inte upp till sitt rykte för egen del. Kan nog ha att göra med att det blir lite för likt superhjältefilmerna som jag har svårt för rent allmänt. Detta hade varit mer eller mindre ok om storyn dragit in mig och funkat bra. Det finns absolut scener som sticker ut här, men filmen är inte mer än ok för egen del.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 8.0

6 kommentarer:

  1. Ah, kul att du sett denna till slut. Jag håller nog också GitS som den bättre filmen även om jag ger 4-/5 till bägge.

    Det är ofta så med anime-filmer. De bygger nästan alltid på manga med otroligt mycket material och det blir inte sällan rörigt på det sätt du beskriver. Men ofta är ju animering och stämningen nog för att gilla filmerna.

    https://jojjenito.com/2013/06/11/akira/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, äntligen :) Det har varit på gång i ett par år.

      Ghost in the Shell gav jag 4/5, så den gillade jag desto mer. Men som du är inne på är animeringen och stämningen så pass bra att det lyfter en del på egen hand.

      Sant, det är nog svårt att få med allt i en film utan att det blir lite rörigt när man har så mycket material. Speciellt då man vill titta på animeringen samtidigt som man måste hänga med i textningen.

      Radera
  2. För min del är nog GitS och Akira likvärdiga, bara olika. Akira är väl filmen som känns lite yngre, valpigare. Men det finns en charm i det också :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är möjligt att jag hade känt annorlunda om jag sett Akira först. Sen kände jag mig trött när jag såg den och fick göra tre längre pauser. Frågan är om det var filmens effekt på mig eller om det bara var en sådan dag... ;)

      Radera
    2. Ajdå, ingen film vinner ju tyvärr på tre pauser. Själv minns jag faktiskt inte vilken av filmerna jag såg först men jag såg dem åtminstone inte i nära samband med varandra. Sådant kan säkert spela roll

      Radera
    3. Haha, nej det kan också vara ett tecken på att filmen inte engagerar som den borde. Men jag är glad att äntligen ha tog mig i kragen och såg den. Lite besviken, men ändå lite av ett måste.

      Radera