lördag 23 januari 2021

The Last Seduction (Revisited)



Titel: The Last Seduction / En kvinnas list
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 1994
Regi: John Dahl
I rollerna: Linda Fiorentino, Peter Berg, Bill Pullman, J.T. Walsh

Handling: Bridget har smak för det goda i livet - pengar, makt och sex. Hon vill ha allt och hon vill ha det nu. Hon är beredd att gå över lik och hon utnyttjar sin skarpa intelligens och sin kropp för att få det hon vill.

Omdöme: Regissören John Dahl gjorde innan denna Kill Me Again (1989) och Red Rock West (1993) som tillsammans med denna utgjorde tre neo-noirer. En trevlig genre. Efter denna film gjorde han Unforgettable (1996), Rounders (1998), Joy Ride (2001) plus You Kill Me (2007) som var den svagaste filmen. Det var också hans sista biofilm då det efter det blev ett par TV-filmer och en massa TV-serier.



Bridget Gregory (Linda Fiorentino) har fått sin make Clay (Bill Pullman) att låna $100.000 av en lånehaj, införskaffa medicinskt kokain för pengarna och sälja det för $700.000 till några knarklangare. Bridget tänker dock inte dela med sig av pengarna med sin make eller någon annan för den del. Hon sticker med pengarna från New York och tar sig till Buffalo där hon tänker ligga lågt ett tag.



I hålan Beston träffar hon på Mike (Peter Berg) som raggar upp henne på en bar. Mike ser en mystisk kvinna från storstaden som han blir väldigt nyfiken på. Vad han inte vet är att Bridget är en mycket farlig kvinna. Hon utger sig för att vara Wendy Kroy och fixar jobb på ett försäkringsbolag i staden. Maken har skickat en privatdetektiv efter henne. Nu kan "leken" börja på allvar för Bridget som tänker göra allt hon kan för att få behålla pengarna.



Först och främst är Linda Fiorentino mycket bra i huvudrollen. Hon blev nominerad till en BAFTA (brittiska motsvarigheten till en Oscar) och många säger att hon hade fått en Oscarsnominering (och kanske vunnit) om inte filmen hade visats på TV innan den gick upp på bio i USA (vilket inte är tillåtet för att kunna bli Oscarsnominerad).



Bridget är en tvättäkta femme fatale och mer än så. Hon är en väldigt stark kvinna som går sin egen väg. Hon är även smart och manipulerar folk runt sig för att få som hon vill. Frågan är om hon någonstin talar sanning, något Mike efter ett tag börjar tröttna på då han känner att han endast ses som ett sexobjekt av Bridget.



Det är sällan man ser en så lömsk och elak karaktär som Bridget är. Hon är medveten om att hon är en bitch och bryr sig föga. Det blir kul att följa hennes framfart och även om hon är svår att tycka om kan man inte låta bli att hålla på henne. Utan tvekan en av de mest minnesvärda kvinnliga filmskurkarna där ute.



Är det något som filmen inte lyckas med så är det den jazziga loungemusiken. Inte minst huvudmelodin går mig på nerverna då den är för lättsam och inte alls bra. Musiken är nästan lite TV-aktig och borde ha bytts ut mot lite klassmusik som filmen hade varit förtjänt av. Trots det sänker den skönt nog inte filmen så mycket. Klassisk neo-noir.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.0

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar