The Man Standing Next

Titel: Namsanui bujangdeul / The Man Standing Next
Genre: Drama/Thriller
Land: Sydkorea
År: 2020
Regi: Woo Min-ho
I rollerna: Lee Byung-hun, Lee Sung-min, Kwak Do-won, Lee Hee-Joon

Handling: På 70-talet kontrollerar president Park tillsammans med säkerhetstjänsten KCIA Sydkorea. 1979 vittnar den före detta chefen för KCIA Park Yong-gak mot den sydkoreanska regeringen i USA.

Omdöme: Inledningstexten gör gällande att även om det hela bygger på verkliga händelser så har man ändrat en del för dramatisk effekt. Men man avslöjar även att president Park lönnmördades 1979. Vad vi får ta del av är de 40 dagarna som ledde fram till attentatet. Filmen var för övrigt Sydkoreas Oscarskandidat, men blev inte nominerad.



President Park (Lee Sung-min) har varit president i Sydkorea sedan militärkuppen 1961. 18 år senare år 1979 börjar det hända saker. Är det dags för honom att kliva åt sidan? Nej, det verkar som att han tänker fortsätta styra landet med hjälp av den koreanska säkerhetstjänsten KCIA som han givetvis styr över.



Den nuvarande chefen för KCIA är Kim (Lee Byung-hun) som blir ombedd av president Park att ta sig till USA där den f.d. KCIA-chefen Park Yong-gak (Kwak Do-won) ska vittna inför amerikansk domstol mot Sydkoreas regering och i synnerhet president Park. Han har även skrivit memoarer som han tänker publicera. Kims uppdrag är att förhindra att memoarerna publiceras. Kim upptäcker då att president Kim och hans högra hand Kwak (Lee Hee-Joon) kanske inte har goda avsikter för Sydkorea.



En sån här film har alla möjligheter att bli en laddad historia med gott om intriger och spänning som ligger i luften. Riktigt så blir det inte, även om den stundtals får till det. När det hela inleds med scener från slutet, vet man vart det kommer sluta. Men riktigt så enkelt visar det sig inte vara. Vägen dit är dock inte på en nivå som man skulle önska sig. Dessutom blir det ibland något rörigt med allas inblandning i det hela.



Det blir inte alls tokigt att följa nuvarande KCIA-chefen Kim och hur han börjar ifrågasätta landets ledare och hans metoder, inte minst högra handen Kwak som är ett dåligt inflytande på president Park. När filmen går mot sin upplösning under de sista 10-15 minuterna, kommer den igång fint. Det är nästan som att man byggt upp hela filmen för slutet. Även om avslutningen på filmen är bra saknas mer spänning och dramatik under resans gång, trots att materialet fanns där. Då faller det på regissören som inte får ut det mesta eller lyckas skapa nerven som borde funnits där.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.0

52 Actors - Jennifer Connelly

Jennifer Connelly är utan tvekan en av de främsta 70-talisterna och blev tidigt en favorit. Hon visade prov på talang vid ung ålder och lyckades även följa upp det i vuxen ålder, något som bl.a. ledde till en Oscarsvinst.

Har valt ut åtta filmer för listan där två av hennes tidigaste roller kommer med. En rad bra filmer och oftast med starka och minnesvärda insatser från hennes sida.

Plats #8

Top Gun: Maverick (2022)


I denna välgjorda uppföljare spelar Jennifer Connelly gamla flamman Penny till Maverick (Tom Cruise).



Plats #7

Mulholland Falls (1996)


Connelly spelar Allison Pond som hamnar i fokus i denna trevliga och underskattade neo-noir.



Plats #6

Phenomena (1985)


I en av sina tidigaste roller spelar Connelly Jennifer i denna Argento-film där hon anländer till den bildsköna schweiziska landsbygden.



Plats #5

Requiem for a Dream (2000)


I denna tunga film av Darren Aronofsky syns Jennifer Connelly som Marion som blir drogberoende och tvingas till otrevliga saker för att kunna bli hög.



Plats #4

Only the Brave (2017)


I rollen som Amanda syns Connelly som frun till huvudpersonen, brandmannen Eric Marsh (spelad av Josh Brolin). En stark och gripande verklighesbaserad historia om bekämpandet av en våldsam skogsbrand.



Plats #3

A Beautiful Mind (2001)


I sin Oscarsvinnande roll spelar hon Alicia Nash, hustrun till John Nash (Russell Crowe). Bra är hon också, precis som filmen.



Plats #2

House of Sand and Fog (2003)


Jennifer Connelly spelar Kathy som är en labil och deprimerad kvinna som ställs mot Ben Kingsley i detta ytterst välspelade och starka drama.



Plats #1

Once Upon a Time in America (1984)


I sin filmdebut syns Jennifer Connelly som den unga Deborah i denna storklassiker. Ingen dum film att göra entré med.

Totalt har 18 filmer setts med Jennifer Connelly:

Once Upon a Time in America (1984)
Phenomena (1985)
The Hot Spot (1990)
Career Opportunities (1991)
The Rocketeer (1991)
Higher Learning (1995)
Mulholland Falls (1996)
Dark City (1998)
Requiem for a Dream (2000)
A Beautiful Mind (2001)
House of Sand and Fog (2003)
Little Children (2006)
Blood Diamond (2006)
Reservation Road (2007)
Stuck in Love (2012)
Spider-Man: Homecoming (2017)
Only the Brave (2017)
Top Gun: Maverick (2022)

Totalt snittbetyg på samtliga 18 filmer (av 5.00) = 3.28

The Father

Titel: The Father
Genre: Drama
Land: Storbritannien/Frankrike
År: 2020
Regi: Florian Zeller
I rollerna: Anthony Hopkins, Olivia Colman, Imogen Poots, Olivia Williams, Rufus Sewell

Handling: En man vägrar all hjälp från sin dotter när han åldras. När han försöker förstå sina förändrade omständigheter börjar han tvivla på sina nära och kära, sitt eget sinne och till och med vävnaden av sin verklighet.

Omdöme: Dottern Anne (Olivia Colman) försöker hjälpa sin åldrande pappa Anthony (Anthony Hopkins) hemma i London. Anthony vill inte ha någon hjälp, han klarar sig själv tycker han. Men Anne berättar att hon ska flytta till Paris och vill att han har någon som tittar till och tar hand om honom. Problemet är att han inte gillat någon. Kanske blir det bättre lycka med unga Laura (Imogen Poots) då hon påminner honom om hans yngre dotter som han inte sett på år och dar.



Det hela inleds relativt rakt på sak med en dotter-far situation där dottern försöker hjälpa och fadern är en envis och stolt man som inte vill ha hjälp. Det visar sig snart att detta inte är någon simpel historia eller så rakt på sak. Vi förstår tidigt att Anthony har svårt att få grepp om både det ena och det andra. Han är en minst sagt förvirrad äldre man som har sina bra och mindre bra stunder.



Franske pjäsförfattaren Florian Zeller gör regidebut och det bygger på hans egen pjäs. Det är kanske inte så konstigt att huvudpersonen heter Anthony då Anthony Hopkins var den första och enda skådespelare han ville ha. Utan honom hade filmen förmodligen inte blivit av, åtminstone inte på engelska.



Att detta är Anthony Hopkins film kan man inte säga något om. Han ger en i princip fläckfri prestation som den åldrande fadern som inte har helt lätt att urskilja hur saker och ting ligger till. Det är även berättat på ett sätt som gör att man verkligen känner förvirringen och frustrationen. Inte helt lätt att få fram den känslan så starkt som man lyckas med här.



Man kan inte påstå att det skulle vara en upplyftande och munter film, för det är det inte. Men även om det är sorgligt och gripande så är det inte direkt jobbig att titta på. Mer fascinerande skulle jag vilja påstå, mycket tack vare Hopkins, men även de övriga i form av Olivia Colman, Imogen Poots, Rufus Sewell och Olivia Williams gör att filmen hela tiden är i rörelse även om det mesta utspelas i en stor lägenhet.



En film jag anade att det hela skulle kunna arta sig som var Michael Hanekes Oscarsvinnande (bästa utländska film) Amour (2012). Lyckligtvis blir detta inte lika deprimerande och desto bättre. Man känner dock en klump i halsen i några scener då Hopkins får ut det mesta när han liksom släpper garden och känns sårbar och skör, något man inte ser så ofta.

5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 8.3

Retfærdighedens ryttere / Riders of Justice

Titel: Retfærdighedens ryttere / Riders of Justice / Rättfärdighetens ryttare
Genre: Kriminalare/Drama/Action/Komedi
Land: Danmark
År: 2020
Regi: Anders Thomas Jensen
I rollerna: Mads Mikkelsen, Nikolaj Lie Kaas, Lars Brygmann, Nicolas Bro, Roland Møller

Handling: Militären Markus tvingas återvända hem till sin tonårsdotter när hans fru dör i en tragisk tågolycka. Allt verkar som en olycka ända fram tills en mattenörd och hans två kollegor dyker upp.

Omdöme: Efter tre Oscarsnomineringar tre år i rad för sina tre kortfilmer, varav den sista vann Oscarn, gjorde Anders Thomas Jensen sin första långfilm i och med Blinkende lygter (2000). Det blev också det första av fem samarbeten med Mads Mikkelsen och Nikolaj Lie Kaas som här utgör två av de fyra huvudpersonerna. Anders Thomas Jensen har för övrigt även skrivit åtskilliga manus, bl.a. till Oscarsvinnande Hævnen / In a Better World (2010) av Susanne Bier.



Mads Mikkelsen spelar militären Markus som återvänder hem för att ta hand om tonårsdottern Mathilde (Andrea Heick Gadeberg). Den frånvarande pappan har svårt att komma nära sin dotter. Men när de tre siffersnillena Otto (Nikolaj Lie Kaas), Lennart (Lars Brygmann) och Emmenthaler (Nicolas Bro) anländer hem till Markus för att dela med sig av sin konspirationsteori och bevismaterial de samlat, händer saker.



Man gör egentligen bäst i att inte veta så mycket om handlingen och gå in blint. För det här visar sig vara en riktigt trevlig film. En film som lyckas vara allvarlig, dramatisk och gripande, samtidigt som den i nästa stund är så pass rolig att man skrattar gott. Vad den lyckas väldigt bra med är att inte blanda dessa två lägen. För när den är allvarlig blir den gripande och brutal. Men humorn med gott om svart humor väntar nästan alltid runt hörnet.



Under filmens gång njuter jag mest hela tiden, vilket inte hör till vanligheterna. Sitter även och tänker hur det är en europeisk motsvarighet till koreansk film som annars är mästare på att blanda allvar med humor. Det här är nog det närmaste man kommer en bra koreansk hämndfilm. För en hämndfilm och bra blir det.



Vi får flera sköna karaktärer och prestationer där nog Lars Brygmann som Lennart och Nicolas Bro som Emmenthaler är favoriterna. De är båda något dysfunktionella, men alltså snillen på det de gör. Den ena med siffror och statistik, den andra med datorer och hackerkunskaper. Mikkelsen är som vanligt bra och ses i den mest seriösa rollen i filmen.



Jargongen och de många skämten, främst i form av svart humor alltså, går hem gång på gång. Det är ingen tvekan om att det är en av de allra bästa filmerna från 2020 då den har hög underhållningsfaktor, bra prestationer, humor som går hem, dramatik när det behövs och även spänning. Det är välgjort och visar återigen att dansk film är ledande i Norden och bland de främsta i Europa.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 8.0

Calm with Horses

Titel: Calm with Horses
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Storbritannien/Irland
År: 2019
Regi: Nick Rowland
I rollerna: Cosmo Jarvis, Barry Keoghan, Niamh Algar, David Wilmot

Handling: På Irland har Douglas "Arm" Armstrong blivit gangsterfamiljen Devers fruktade indrivare, medan han samtidigt försöker vara en bra pappa. När han blir beordrad att döda för första gången, testas hans lojalitet mellan de båda familjerna.

Omdöme: Douglas Armstrong, kallad Arm (Cosmo Jarvis) är en f.d. boxare på Irland som numera jobbar som indrivare åt kriminella familjen Devers. Arm hänger med Dympna (Barry Keoghan) vars farbröder Hector (David Wilmot) och Paudi (Ned Dennehy) styr familjens operationer. När en man vanhedrat familjen skickar Dympna Arm att "läxa upp" mannen. Men Hector och Paudi vill se mannen död.



Samtidigt som Arm måste visa sin lojalitet för familjen Devers och i synnerhet sin vän Dympna, bryr han sig om sin lilla son Jack (Kiljan Moroney) som precis som fadern har tal- och inlärningssvårigheter vid ung ålder. Mamman och Arms ex Ursula (Niamh Algar) vill att pojken ska börja i en skola i storstaden Cork där han kan få den hjälp han behöver. Men det kostar pengar och Ursula ber nu Arm om finansiellt stöd åt sin son.



Denna långfilmsdebut av Nick Rowland, och producerad av Michael Fassbender, bygger på en korthistoria av Colin Barrett. Den skulle kunna liknas vid en irländsk motsvarighet till den Oscarsnominerade belgiska filmen Rundskop (2011) där Matthias Schoenaerts slog igenom. Här är det Cosmo Jarvis som axlar huvudrollen som den något punchiga, men välmenande Arm. Hjärnskadorna från boxningen har satt sina spår, vilket gör att han är lättpåverkad av de runt honom, något familjen Devers utnyttjar.



Med bra och stämningsfull musik av Blanck Mass känner man tidigt att filmen han ha något mer på gång. Själva historien må man ha sett tidigare i olika tappningar, men det är genomförandet som får en att haja till. En intensitet när det hettar till som mest och där man bryr sig om hur det ska gå för Arm. Genomgående fint skådespeleri av de inblandade och även om det är en ganska mörk och våldsam historia, går man inte för långt och låter en istället känna och ana vad som händer snarare än att bli för grafisk.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.9

Shorta

Titel: Shorta / Enforcement
Genre: Kriminaldrama/Action
Land: Danmark
År: 2020
Regi: Frederik Louis Hviid, Anders Ølholm
I rollerna: Jacob Lohmann, Simon Sears, Tarek Zayat, Issa Khattab

Handling: Historien handlar om två poliser på rutinmässig patrullering i ett utsatt område när ett stort uppror bryter ut.

Omdöme: Efter ett polisingripande där en misstänkt hamnat på intensiven med livshotande tillstånd, uppmanas poliserna att inte ta sig in i Svalegården (typ Rosengård) för tillfället. Detta då det är den misstänktes hemtrakter och ett invandrartätt område där polisen kan komma att attackeras.



Jens Høyer (Simon Sears) bevittnade händelsen som ledde till att den misstänkte hamnade på intensiven och ska vittna. Denna dag ska han patrullera med Mike Andersen (Jacob Lohmann) som är vän med de två suspenderade poliserna och lite av en het potatis. Jens ska hålla koll på honom och se till att allt går rätt till. Men när de följer efter en misstänkt bil som tar sig in i Svalegården brakar helvetet loss.



Själva scenariot och hur man visar upp samhället känns relativt trovärdigt. Det är tyvärr en vardag inte minst polisen ser och ställs inför dagligen, givetvis inte bara i Danmark utan i flera länder runt om i Europa. Vad som sedan sker är kanske inte helt trovärdigt vad gäller att lämna kollegor i sticket, men så är det en utsatt och plötslig situation vi har att göra med. Plus att vi annars inte hade fått en sån här film.



Det kom en väldigt bra fransk polisfilm i form av Les Misérables (2019) där ett par poliser patrullerar i en Parisförort och det hela utvecklas till en mardröm. Denna kommer inte upp i samma klass, intensitet eller närvarokänsla. Men lite av en blandning mellan den, Training Day (2001) och Crown Vic (2019) i kombination med La Haine (1995) skulle man kunna säga.



Mike Andersen är bad cop, Jens Høyer är good cop. Eller är det så enkelt? Allt är inte svart och vitt, precis som med människorna de träffar på i Svalegården. De flesta är onda och vill dem illa, men mitt bland dem finns även godhjärtade och de som behöver en chans.



Att det är en sevärd film, och en som Sverige aldrig skulle göra, kan man konstatera. Och även om det blir hett om öronen för våra två poliser är det något som saknas. Närvarokänslan är inte riktigt på topp vilket gör att man liksom inte är på plats som man hade önskat sig. Kan ha med kameraarbetet att göra då de mest intensiva sekvenserna inte är helt övertygande. Sedan känns det som filmen har en liten svacka, en temposänkare runt två tredjedelar in. Överlag sevärt även om det saknas en bit upp till tidigare nämnda filmer.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.0