måndag 15 mars 2021

Come True



Titel: Come True
Genre: Thriller/Mysterium/Skräck
Land: Kanada
År: 2020
Regi: Anthony Scott Burns
I rollerna: Julia Sarah Stone, Landon Liboiron, Carlee Ryski, Christopher Heatherington

Handling: En tonåring som rymt hemifrån går med i en sömnstudie som blir en skrämmande djupdykning bland hennes mardrömmar och undersökning av drömmarnas kraft.

Omdöme: Sarah (Julia Sarah Stone) har rymt hemifrån och sover ute under bar himmel på parkbänkar och rutschkanor. Hon har sin cykel och tar sig hem när ingen är hemma för att duscha, byta kläder och äta lite innan hon cyklar till skolan. Hon har dock svårt att sova och hemsöks av mardrömmar när hon väl somnar. Så får hon syn på en annons om en sömnstudie för de som har svårt att sova, och man får betalt.




Sömnstudien leds av ett litet team, främst yngre men med den erfarne Dr. Meyer (Christopher Heatherington) som chef som håller sig i bakgrunden. Deras studier är experimenterande med folks drömmar och mardrömmar. Vad som egentligen försiggår när folk sover. För Sarahs del blir det en obehaglig upplevelse då hon drabbas av episoder och kräver att få veta vad som händer.




Vad vi får är en film som är rik på stämning och genomgående bjuder på gott om atmosfär. Man känner av det redan under inledningsscenen och när vi följer Sarah som cyklar runt i natten eller på morgonkvisten. När sömnstudien påbörjas, inleds nästa fas och det måste sägas att Anthony Scott Burns, som stått för det mesta med filmen, lyckats bra med att hålla en nyfiken och få en att komma in i filmen.




Det må inte vara den starkaste storyn, snarare en film som lever mycket på stämningen som skapas, inte minst tack vare väldigt passande musik som Electric Youth, Pilotpriest tillsammans med Anthony Scott Burns står för. Vi får även en gammal pärla som känns igen från självaste Manhunter (1986) i form av "Coelocanth" av Shriekback. Otroligt stämningshöjande, drömlikt och klart passande, i båda fallen.




Det visuella är också en stor del i varför det hela lyckas dra in en som filmen gör, i kombination med musiken då. Förvisso är jag kanske inte helt tagen av mardrömmarna, men det är trots allt drömsekvenser och de har en viktig del i berättandet. Föredrar dock när vi ser och följer Sarah i det verkliga livet och inte minst under sömnstudien.




Då det är en kanadensisk film, inspelad i Alberta, har den faktiskt en något annorlunda look än en amerikansk motsvarighet. Tänker då främst på miljöerna, byggnaderna som skiljer sig en del. Svårt att inte tänka lite på David Cronenberg, även om det visuella med musiken snarare får mig att tänka på en annan kanadensare, nämligen Panos Cosmatos och hans Beyond the Black Rainbow (2010) även om den var svagare än denna överlag. Cosmatos gjorde förresten även Mandy (2018) med Nicolas Cage.




Under filmens gång sitter jag och undrar vart det ska leda. Om man kommer lyckas få ihop det eller om den kommer att tappa och bli sämre längre in. Svaret är att stämningen, atmosfären och mystiken bibehålls hela vägen. Och just som man tror att det hela kanske börjar förlora kontrollen får man sig en väckarklocka. Slutet är också lite av en tankeställare och även om det kunde gett en bättre sista touch på det hela, funkar det så här också.

3 - Skådespelare
3 - Handling
5 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar