Deliver Us from Evil

Titel: Daman akeseo guhasoseo / Deliver Us from Evil
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: Sydkorea
År: 2020
Regi: Hong Won-chan
I rollerna: Hwang Jung-min, Lee Jung-jae, Park Jung-min, Moon Choi

Handling: En yrkesmördare åker till Thailand för att lösa ett kidnappningsfall för att sedan bli jagad av en man vars bror han dödat.

Omdöme: In-nam (Hwang Jung-min) är en yrkesmördare. Efter sitt senaste jobb där han dödade en japansk-koreansk gangsterboss i Japan, är det tänkt att han ska dra sig tillbaka och flytta till Panama. Men när han får ett meddelande från en gammal flamma om att hennes 9-åriga dotter kidnappats i Thailand, bär det av dit för att lokalisera flickan som kan vara hans dotter. Samtidigt får han den dödade gangsterbossens hämndlystne bror, Ray (Lee Jung-jae) efter sig.



Efter att ha skrivit manus till filmer som The Chaser (2008), The Yellow Sea (2010) och Confession of Murder (2012), har Hong Won-chan här både regisserat och skrivit manuset. Det är en film som blev lite av en succé hemma i Sydkorea och man kan förstå varför. Det är en ganska frejdig film som har gott om action men samtidigt inte för mycket då den även har en story och lagom mycket djup, vilket en ordinär actionfilm ofta saknar.



Ett smart drag är att inte bara göra det hela till en kidnappningshistoria där huvudpersonen ska ta sig till Thailand och göra upp med diverse lokala skurkar för att hitta flickan. Inslaget av "Ray the Butcher" som han kallas är ett klart motiverat val. Ray är nämligen en elak jäkel som inte tänker sluta jaga In-nam förrän han fått tag i honom. Thailändarna vet inte vad de gett sig in i när de två yrkesmördarna är i farten.



Jag gillar att filmmakarna gjort lite mer med filmen än bara en vanlig medelmåttig film, inte minst med actionsekvenserna. Det sticker ut och gör sig oftast snyggt med knivslagsmålen, explosionerna, bilkrockarna osv. Ibland har man använt sig av CGI-effekter för lite mer effekt och även om det på sina håll syns och går lite till överdrift, blir det skönt nog inte för mycket. Det urartar liksom aldrig och hålls på en relativt trovärdig nivå.



Skulle man beskriva filmen med tre filmer så skulle man kunna nämna Man on Fire (2004), Taken (2008) och The Chaser (2008). Det är helt enkelt en bra blandning av action och thriller som är underhållande och fartfyllt, utan att tappa fokus och balla ur som en actionfilm lätt kan göra. Vi får även ett par fina ögonblick mellan pappan och flickan innan den sista uppgörelsen som på ett bra sätt sätter punkt för denna klart sevärda korean.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.8

Mina favoritprestationer - 2020

Mina tio favoritprestationer från året. Observera att det inte nödvändigtvis är de jag tycker är bäst, men de jag gillar mest eller som satt sig mest.


Uppdatering: Albrecht Schuch (Berlin Alexanderplatz) ersätter Ellen Burstyn (Pieces of a Woman). 20/11-21



Mads Mikkelsen (Another Round)

Som läraren Martin som inleder ett drickexperiment med tre vänner.



Albrecht Schuch (Berlin Alexanderplatz)

Som psykopatiske och oberäknelige knarklangaren Reinhold.



Anthony Hopkins (The Father)

Som förvirrade och demente pappan Anthony.



Gary Oldman (Mank)

Som manusförfattaren till Citizen Kane, Herman J. 'Mank' Mankiewicz.



Youn Yuh-jung (Minari)

Som frispråkiga mormor Soonja som ansluter från Korea.



Frances McDormand (Nomadland)

Som kringresande Fern som lever fritt som nomad.



Bill Murray (On the Rocks)

Som Felix, en gammaldags playboy och pappa.



Frank Langella (The Trial of the Chicago 7)

Som domare Julius Hoffman som styr rättegången med järnhand.



Mark Rylance (The Trial of the Chicago 7)

Som slipade försvarsadvokaten William Kunstler.



Russell Crowe (Unhinged)

Som Tom Cooper, en arg och upprörd man utan något att förlora.



Andra som var med i diskussionen:

Lance Henriksen (Falling)
Olivia Colman (The Father)
Walton Goggins (Fatman)
Glenn Close (Four Good Days)
Jude Law (The Nest)
Glenn Close (Hillbilly Elegy)
Clayne Crawford (The Killing of Two Lovers)
James Norton (Nowhere Special)
Ellen Burstyn (Pieces of a Woman)
Stanley Tucci (Worth)

Mission to Mars

Titel: Mission to Mars
Genre: Äventyr/Sci-Fi/Thriller
Land: USA/Kanada/Frankrike
År: 2000
Regi: Brian De Palma
I rollerna: Gary Sinise, Tim Robbins, Don Cheadle, Connie Nielsen, Jerry O'Connell

Handling: Under en expedition till Mars försvinner en grupp astronauter under mystiska omständigheter. En räddningsgrupp skickas iväg för att leta efter den förlorade besättningen, men hittar bara en ensam överlevande. I sina försök att hitta en förklaring till försvinnandet, upptäcker man något lika skrämmande som fascinerande.

Omdöme: En film som setts tidigare och precis som den andra Mars-filmen som kom samma år, Red Planet (2000) må det inte vara de bästa sci-fi och rymdfilmerna man sett. Men det är ändå något trevligt och småmysigt med rymdfilmer, så även när de inte är strålande kan de vara värda en titt.



Efter en avskedsfest där Jim (Gary Sinise), Luke (Don Cheadle) och det gifta paret Woody (Tim Robbins) och Terri (Connie Nielsen) umgås, bär det av till Mars för de fyra astronauterna. Året är 2020 och det blir den första bemannade expeditionen till Mars. Men när Lukes besättning påträffar något mystiskt och dödligt, blir det upp till Jim, Woody, Terri samt Phil (Jerry O'Connell) att med kort varsel ge sig ut på ett räddningsuppdrag till Mars.



Filmen funkar egentligen som bäst när vi följer räddningsmanskapet under deras färd mot Mars. Det blir diverse problem och hinder på vägen som de måste försöka övervinna. Effekterna är för det mesta bra och Ennio Morricones musik är stabil utan att vara strålande. Helt enkelt en film som inte gör bort sig med de tekniska bitarna.



Skådespelarna som samlats må inte vara de allra främsta i branschen, men alla sköter sig helt ok och det finns inga karaktärer man direkt stör sig på, även om Jerry O'Connell och hans Phil får sägas är svagast. Vad filmen faller på är nog främst scenerna på Mars. Det är fortfarande välgjort och effekterna funkar, men det är handlingen och upptäckten där som inte funkar. Det är resan dit och en del av spänningen ute i rymden som funkar bäst. Stark tvåa till svag trea.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.7

Cops

Titel: Cops
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Österrike
År: 2018
Regi: Stefan A. Lukacs
I rollerna: Laurence Rupp, Anton Noori, Anna Suk, Maria Hofstätter

Handling: Chris tränar med en specialenhet inom polisen. När han skjuter en man under ett rutinuppdrag, i påstått självförsvar, firar hans kollegor honom som en hjälte. Men omvärlden reagerar med kritik och han får själv svårt att släppa incidenten.

Omdöme: Chris (Laurence Rupp) har alltid drömt om att vara en del av WEGA som är en specialenhet inom den österrikiska polisen baserad i huvudstaden Wien. När han får chansen att träna med dem i hopp om att bli rekryterad till enheten på heltid, gäller det att visa upp sin allra bästa sida till ledaren Konsti (Anton Noori).



Den testosteronstinne och smånaive Chris lär sig snabbt att det inte blir någon enkel resa. Till en början leker livet och han är eld och lågor när han får chansen att dela med sig av sina erfarenheter till sin flickvän, polisstuderande Nicky (Anna Suk). Han upptäcker dock snart att det är viss skillnad på vad han sett i actionfilmerna och verkligheten när du ställs öga mot öga med potentiella gärningsmän i utsatta situationer.



Österrikisk polisfilm, ja varför inte? Det kan funka lika bra som tyskt, franskt, danskt osv. Nu har man en huvudperson som inte är helt enkel att sympatisera med. Han är som sagt något naiv och pumpar upp sig som en superman. Inte helt fel när han trots allt ska försöka gå efter sin pojkdröm och slå sig in i WEGA-enheten. Lite mer balanserad hade han gärna fått vara för att vinna mer sympatier. Å andra sidan lär han sig ett och annat längs vägen och tvingas liksom att växa upp.



En film jag kommer att tänka på är italienska A.C.A.B. - All Cops Are Bastards (2012) av Stefano Sollima. Den följer italiensk kravallpolis i Rom, denna alltså något av en motsvarighet i Wien. Den filmen är något vassare då den på ett bättre sätt får fram sammanhållningen och balansgången i gruppen. Här blir det nästan oavbrutet huvudpersonen som följs. Den stora skillnaden är annars att denna film behandlar den posttraumatiska stressen som Chris går igenom. Värt en titt utan att bli direkt minnesvärt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3

52 Actors - Tom Hardy

Tom Hardy slog igenom på allvar när han spelade fängelsekunden Bronson och har sedan gått från klarhet till klarhet. Kanske inte en storfavorit, men oftast gedigen bland de modernare skådespelarna.

Inga problem att välja ut vilka fem som hamnar på listan. Fem gedigna filmer, inklusive en tidig roll som kommer med.

Plats #5

Mad Max: Fury Road (2015)


Tom Hardy syns som Max Rockatansky som slår sig ihop med Furiosa (Charlize Theron) i denna fartfyllda Mad Max-historia.



Plats #4

Layer Cake (2004)


I en tidig biroll som Clarkie vid sidan av framtida Bond - Daniel Craig. Detta är en klart trevlig brittisk gangsterfilm.



Plats #3

Dunkirk (2017)


Som piloten Farrier i denna intensiva andra världskrigsfilm av Christopher Nolan.



Plats #2

Inception (2010)


I denna Christopher Nolan-film axlar Hardy rollen som Eames som även står för humorn i filmen.



Plats #1

The Revenant (2015)


Tom Hardy spelar den hårdnackade Fitzgerald i denna unika och pulserande film som menar allvar.

Totalt har 17 filmer setts med Tom Hardy:

Black Hawk Down (2001)
Layer Cake (2004)
Marie Antoinette (2006)
RocknRolla (2008)
Bronson (2008)
Inception (2010)
Tinker Tailor Soldier Spy (2011)
Warrior (2011)
Lawless (2012)
The Dark Knight Rises (2012)
Locke (2013)
The Drop (2014)
Mad Max: Fury Road (2015)
Legend (2015)
The Revenant (2015)
Dunkirk (2017)
Venom (2018)

Totalt snittbetyg på samtliga 17 filmer (av 5.00) = 3.18

Black Hawk Down - Extended Cut

Titel: Black Hawk Down
Genre: Drama/Krig
Land: USA/Storbritannien
År: 2001
Regi: Ridley Scott
I rollerna: Josh Hartnett, Sam Shepard, Ewan McGregor, Tom Sizemore, Eric Bana, William Fichtner, Ewen Bremner, Orlando Bloom, Jeremy Piven, Tom Hardy, Nikolaj Coster-Waldau

Handling: Ett amerikansk specialförband skall tillfångata ett gäng sympatisörer till den lokale klanledaren i Mogadishu, Somalia. Det väpnade motståndet är dock mycket starkare än beräknat och trettiominutersuppdraget blir snabbt till en kamp för att överleva.

Omdöme: I slutet av 1993 skickade USA sina bästa soldater till Mogadishu i Somalia. Inbördeskriget hade krävt runt 300.000 människors liv och det var dags att sätta stopp för klanledaren som låg bakom massakern.



Ridley Scott kan göra film och han hade bara året innan gjort Oscarsvinnaren Gladiator (2000). Han lär ha erbjudit rollen som Hoot till Russell Crowe, men då han var upptagen med att göra A Beautiful Mind (2001), rekommenderade han istället Eric Bana som hade varit utmärkt i Chopper (2000). Bana skulle här medverka i sin första amerikanska film. Det blev även långfilmsdebuten för Tom Hardy.



Uppdraget är simpelt, eller rättare sagt det borde vara det. Men att ge sig in mitt i ett getingbo innebär att du med all säkerhet inte kommer ta dig därifrån i bästa skick. Det är vad som sker när över hundra amerikanska elitsoldater skickas in i ett fientligt kvarter för att plocka med sig ett gäng fientliga. Men när en Black Hawk-helikopter skjuts ner övergår situationen till panik och en kamp för överlevnad. Ingen ska bli kvarlämnad.



Det är inget tvivel om att det är en välproducerad film som på ett bra sätt visar vilket kaos, vilket elände och vilken galenskap ett krig orsakar. Filmen lyckas bra med första trekvarten där man får till ett bra flyt när man introducerar karaktärerna. När sedan operationen drar igång blir det non-stop krig och action. Efter ett tag blir det lite upprepande och när en sån här film är på 2.30 så känns det av till slut. Välgjort, men inte lika engagerande eller bra som t.ex. 13 Hours (2016) som hade en lite liknande premiss men i mindre skala. Kraftfullare och mer personlig också.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.7

Night in Paradise

Titel: Night in Paradise
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Sydkorea
År: 2020
Regi: Park Hoon-jung
I rollerna: Eom Tae-goo, Jeon Yeo-bin, Cha Seung Won, Cho Dong-in

Handling: Efter ett dåd tar en gangstermedlem sin tillflykt till Jeju Island där han ligger lågt. Där träffar han en ung kvinna som kämpar med sina egna demoner.

Omdöme: När man har en koreansk regissör som tidigare gjort en bra film, i det här fallet den mycket bra New World (2013), är det givet att man håller ögonen på framtida filmer. Hans förra film Manyeo / The Witch: Part 1 - The Subversion (2018) var inte heller så dum även om den hade sina brister.



Här handlar det om gangstern Park Tae gu (Eom Tae-goo) som tvingas fly efter att ha utfört ett dåd mot en rivaliserande gangsterboss. Hans boss skickar honom till Jeju Island där han ska ligga lågt en vecka innan en båt ska ta honom vidare till Vladivostok, Ryssland.



På ön bor han hos den f.d. gangstermedlemmen Kuto (Lee Gi-yeong). Han smugglar och säljer numera vapen och har sin brorsdotter Jae Yeon (Jeon Yeo-bin) boendes hos sig. De två ynglingarna har något gemensamt och det är att de båda är dödsdömda. De är två förlorade själar här på Jorden och finner viss tröst hos varandra.



Filmen blir lite av ett typexempel på koreanskt översentimentalt drama på sina håll. Det blir alldeles för utdraget där på ön när huvudpersonen måste ligga lågt och kommer nära Kutos brorsdotter. Samtidigt försöker gangsterbossarna hemma i Seoul komma fram till en lösning på konflikten. De vill inte att det ska eskalera till ett gängkrig och måste därför hitta ett offerlamm.



Även om filmen på sina håll, inte minst mot slutet bjuder på brutala och blodiga uppgörelser, så blir det här inte särskilt bra. Det funkar liksom inte riktigt när man lägger ihop allt. Som tidigare nämnts blir det för utdraget, men även med överdrivet våld som nästan känns ditlagt för att kompensera för att man tvingats sitta igenom det hela. Till slut får man en deprimerande känsla av filmen vilket bara spär på besvikelsen.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.7