Made in France

Titel: Made in France
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: Frankrike
År: 2015
Regi: Nicolas Boukhrief
I rollerna: Malik Zidi, Dimitri Storoge, François Civil, Nassim Lyes

Handling: Frilansjournalisten Sam bestämmer sig för att undersöka ett växande fenomen, arga och missnöjda ungdomar som går med i extremistiska grupper. Han infiltrerar en grupp på fyra personer som sätter ihop en jihadistisk cell vars uppgift är att skapa kaos i Paris innerstad.

Omdöme: Islamistiska extremistgrupper i Europa har tyvärr blivit en del av vardagen. Det är en skrämmande utveckling och denna franska film tar sig liksom in under ytan på hur en terroristcell i Paris kommer till och hur de planerar ett fruktansvärt attentat.



En grupp islamistiska extremister samlas och planerar något. Sam (Malik Zidi) är en av de fem, men i själva verket är han en frilansjournalist som vill få material. Hassan (Dimitri Storoge) är gruppens ledare och har nyligen återvänt till Paris efter en tur till ett jihadistläger. Han har fått order om att gruppen ska planera och utföra ett terroristdåd i centrala Paris. De inväntar bara tid och plats, införskaffar vapen och bygger en bomb.



Filmen blev något omtalad då Paris-attackerna i januari 2015 fick filmen att flyttas fram med tanke på innehållet. Filmen skulle sedan ha premiär i november i Frankrike, men då ägde nya Paris-attacker rum som än en gång skakade landet och hela världen. Filmen spelades in och slutfördes innan attackerna ägde rum och släpptes till slut på diverse festivaler och i mindre skala.



Det är utan tvekan ett tungt ämne och på det stora hela känns det som en realistisk inblick i hur det kan gå till och se ut. Eftersom Sam är en av de goda och vänder sig till polisen med informationen han har, blir han en slags infiltratör. Givetvis farliga grejer att ge sig in i, men samtidigt kan han vara med och förhindra en av flera planerade attacker och rädda hundratals liv.



Det känns som filmen har mer att bjuda på då det liksom ligger något i luften mest hela tiden. Detta mycket tack vare skön musik av Rob som skapar god atmosfär när vi följer gruppen runt Paris. Men det bränner inte till riktigt som väntat, även om det händer en del längre fram. Hade även kunnat ge polisen större utrymme då de nu mest håller sig i bakgrunden. Sen känns det även som att filmen inte riktigt vågar genomföra vad man startat fullt ut. Trots allt inte alls dumt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2

Sands of Iwo Jima

Titel: Sands of Iwo Jima / Nationens hjältar
Genre: Drama/Krig
Land: USA
År: 1949
Regi: Allan Dwan
I rollerna: John Wayne, John Agar, Adele Mara, Forrest Tucker

Handling: Sergeant John Stryker verkar vara en översittare när han tränar unga marinsoldater inför strider i Stilla havet. Men när de för första gången kliver iland på stranden, inser de varför han varit så strikt och hård mot dem.

Omdöme: I vad som skulle bli John Waynes första Oscarsnominering, har vi en krigsfilm som förutom Wayne även nominerades för bästa manus, klippning och ljud. En film som är verklighetsbaserad och följer ett gäng unga marinsoldater som tränas upp av sergeant John Stryker (John Wayne) för att vara redo för vad som väntar ute på fältet.




I många avseenden har vi sett det förr. Eller rättare sagt, vi har sett det senare i modernare krigsfilmer. Ett upplägg där vi under första halvan följer träningen och bekantar oss med marinsoldaterna där det både blir en del humor och romantik. Sen kommer allvaret när de först ska försöka ta ön Tarawa innan det är dags för Iwo Jima.




Vad som visar sig sticka ut mest med filmen är att krigsscenerna kombinerar filmat material med arkivbilder som filmades under de verkliga slagen på öarna. Det gör givetvis att realismen ökar, men det har även en semi-dokumentär stil över sig. Får säga att det är lite på gott och ont. För till viss del gillar jag det, men överlag känns det som att det kunde lämnats till en renodlad dokumentär. Det känns lite som man valt att spara på krutet, eller i det här fallet budgeten. Trots det gick filmen över budget, men blev en succé.




Även om det inte är någon av de främsta krigsfilmerna man sett så är det absolut inte bortkastat att se den. John Wayne fick alltså sin första av tre Oscarsnomineringar och det är ett stycke historia man får ta del av. Den klassiska flaggscenen på Iwo Jima dyker givetvis upp och det är egentligen vägen dit, det hårda jobbet och striderna de tvingades ta sig igenom för att nå dit som synas.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.1

Wildcats

Titel: Wildcats / Tjejen som tog hem spelet
Genre: Komedi/Sport
Land: USA
År: 1986
Regi: Michael Ritchie
I rollerna: Goldie Hawn, Mykelti Williamson, Wesley Snipes, Woody Harrelson, Bruce McGill, M. Emmet Walsh

Handling: Molly är uppväxt med amerikansk fotboll. Hon tränar ett damlag i löpning på en fin skola men vill egentligen bli tränare åt skolans reservlag. För att retas ordnar huvudtränaren ett jobb åt henne som tränare på en skola i ghettot.

Omdöme: Detta kom att bli den näst sista filmen med Goldie Hawn som hade en svensk titel som började med "Tjejen som...". För regin står Michael Ritchie som gjorde ett par underhållande filmer, däribland komedipärlan Fletch (1985) året innan. Även om denna inte kommer upp i liknande klass rent humormässigt, går det inte att missa att det är en gammal hederlig 80-tals komedi med allt vad det innebär.



Goldie Hawn var ju i ropet på den här tiden och det kan man förstå. Det är en slags värme hon utstrålar och det smittar också av sig på flera av filmerna hon medverkade i runt 70- och 80-talet inte minst. Här spelar hon Molly McGrath som är dotter till en f.d. amerikansk fotbollstränare. Som sådan är hon uppväxt med sporten och hennes dröm är att få träna ett lag. Hon får sin önskan uppfylld, men det blir svåraste tänkbara förhållanden. Hon får nämligen ta över ett skollag i ghettot med oengagerande spelare, däribland brottslingar.



Med skönt inspirerande och upplyftande 80-tals låtar, även med hjälp av James Newton Howards musik, är det inte alls svårt att uppskatta det man får se, och höra. Skön 80-tals känsla redan från början och det blir allt lite småkul att se Goldie Hawn när hon försöker få ordning på laget och vinna spelarnas respekt. Bland spelarna syns inte minst Woody Harrelson och Wesley Snipes i sina långfilmsdebuter, och de har både stora roller och funkar bra.



Filmen funkar egentligen som bäst innan laget börjar spela matcher. För själva matcherna är ganska tråkiga och man vet ungefär hur det kommer gå. Men man ser inte en sån här film för att bli överraskad av ett smart manus med en massa vändningar. Man vet ungefär vad man får, även om det helt klart är en bonus när 80-tals känslan gör sig påmind, och den får man en hel del av. Roligt ibland, men det är musiken, känslan och den avslappnade, sköna stilen man främst tar med sig.




3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.0

The Mitchells vs. the Machines

Titel: The Mitchells vs. the Machines / Familjen Mitchell mot maskinerna
Genre: Animerat
Land: USA/Kanada/Hong Kong
År: 2021
Regi: Michael Rianda, Jeff Rowe
Röster: Abbi Jacobson, Danny McBride, Maya Rudolph, Olivia Colman

Handling: Robotapokalypsen sätter stopp för deras bilresa. Nu är det upp till familjen Mitchell - som är världens konstigaste familj - att rädda mänskligheten.

Omdöme: Katie ska börja på college och plugga film ute i Kalifornien. Hon är en ung filmskapare och brinner för det. Hennes föräldrar Rick och Linda delar inte direkt hennes entusiasm och särskilt pappa Rick är osäker på om hon ska kunna leva på det. Katies lillebror Aaron älskar allt som har att göra med dinosaurier. Både Katie och Aaron saknar dock någon att dela sin passion med.



Då föräldrarna, i synnerhet pappa Rick känner att familjen glider ifrån varandra, bestämmer de sig för att hela familjen inklusive hunden ska bila till Katies college. På så vis får de umgås och kanske kan de bli en vanlig familj igen som de en gång var. Rätt vad det är har världen utsatts för en robotapokalyps och familjen Mitchell är de enda som kan rädda mänskligheten.



Till en början känns denna animerade film lite för tillrättalagd och för de yngre tittarna. Detta hänger i sig under stora delar av filmen sett till humorn och en del annat. Men det blir en lite vuxnare ton på det hela när familjen går igenom ett och annat. Ett djup byggs upp och skapar en del känslor längs vägen, något som är viktigt för att man ska bry sig.



När vi kommer runt två tredjedelar in hamnar vi i en slags TRON: Legacy (2010)-värld där inte minst musiken reflekterar detta, men även visuellt blir det något i den stilen. Här får filmen lite mörkare ton efter att främst ha varit en lättsammare familjeroadtrip. Längs vägen får vi flera filmreferenser, både för att Katie ju är filmintresserad men även för att filmskaparna lånat en del från andra filmer, inte minst med ett par musikval.



Det känns lite som att man sneglat på The Incredibles (2004) där ju en familj superhjältar får rädda världen. Här är de inte superhjältar utan en helt vanlig, udda familj. Men visst blir de till superhjältar när familjen Mitchell ställs mot maskinerna. Det blir inte så tokigt, även om det saknas lite mer finess för att nå upp till de bästa animerade filmerna.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.8

Wrath of Man

Titel: Wrath of Man
Genre: Action/Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 2021
Regi: Guy Ritchie
I rollerna: Jason Statham, Holt McCallany, Josh Hartnett, Jeffrey Donovan, Scott Eastwood, Andy Garcia, Eddie Marsan

Handling: Handlingen följer H, en kall och mystisk karaktär som arbetar på ett värdetransportbolag som ansvarar för att flytta hundratals miljoner dollar runt Los Angeles varje vecka.

Omdöme: Patrick Hill kallad för H (Jason Statham) börjar jobba med att köra värdetransport i Los Angeles. Britt som han är har han goda referenser från ett annat värdetransportbolag i Europa. Hans närmaste chef kallad Bullet (Holt McCallany) och nya kollegan Dave (Josh Hartnett) tycker det är något konstigt med det nya tillskottet. Kanske för att han är allt annat än social och ett charmtroll.



När H på egen hand inte bara förhindrar ett rån mot värdetransporten utan även dödar rånarna kallblodigt, får han allas beundran. Det drar även till sig uppmärksamhet från olika håll, inklusive på företaget han jobbar på, federala agenter och rånarligorna som härjar i staden. Vem är egentligen H, vad har han för bakgrund och vad är hans agenda?



Filmen bygger på franska Le convoyeur (2004), men det är egentligen två vitt skilda filmer då endast grundpremissen är densamma. Istället har Guy Ritchie expanderat denna till något mer. Filmen berättas i kapitelform där vi får se H i aktion, vad som föranlett det hela och även följer rånarna, vilka de är och hur de kom att börja med de vågade rånen. På sina håll är det svårt att inte tänka på Michael Manns klassiska Heat (1995).



Är det något som man gärna kunde ha lagt lite extra tid på att visa så är det mer av H bakgrund. Under filmens gång förklaras det vem han är, men det hade gott kunnat visas hur H blev den han blivit när han var yngre. Å andra sidan lämnas det kanske medvetet lite mystiskt så att man inte riktigt ska veta vad han är kapabel till när det väl gäller.



Man får säga att det är en klart lyckad film, speciellt för den här typen som det kommer alldeles för få kvalitativa filmer av. Det är även skönt att Ritchie håller tonen i filmen relativt mörk och seriös mest hela tiden, även om man måste småskratta åt en del repliker och situationer med Jason Statham som H. Han är skönt ocharmig och otrevlig, på ett coolt och passande sätt. Men när det verkligen gäller, när det är på allvar så viker filmen definitivt inte ner sig.



Det är alltid kul att se Jason Statham-filmer, även om många av dem är högst mediokra om än underhållande alster. I det här fallet får man säga att det är klart mer än mediokert. Detta blev det fjärde samarbetet med Guy Ritchie där de tidigare filmerna var Lock, Stock and Two Smoking Barrels (1998), Snatch (2000) och Revolver (2005).

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.4

The Model

Titel: The Model
Genre: Drama
Land: Danmark
År: 2016
Regi: Mads Matthiesen
I rollerna: Maria Palm, Ed Skrein, Charlotte Tomaszewska, Marco Ilsø

Handling: Småstadstjejen Emma reser till modets huvudstad Paris för att förverkliga sina modelldrömmar. Livet som aspirerande modell är allt annat än glamoröst, och innebär både missunnsamma rumskamrater och förnedrande arbetsförhållanden. På ett jobb möter hon stjärnfotografen Shane och vad som först är disharmoniskt förbyts snart till en passionerad romans som övergår till en farlig besatthet för Emma.

Omdöme: För ett antal år sen såg jag dansken Mads Matthiesens långfilmsregidebut 10 timer til Paradis / Teddy Bear (2012) och gillade den en hel del. Detta blev hans andra långfilm och denna gång går resan från en liten småstad i Danmark till storstaden Paris.



Emma (Maria Palm) är en ung tjej som går efter flickdrömmen om att bli modell. Hon lämnar föräldrahemmet och pojkvännen Frederik (Marco Ilsø) och hamnar i Paris. Där delar hon rum med polska modellen Zofia (Charlotte Tomaszewska) och börjar jobba åt modellagenturen som plockat över henne från Danmark. Hon upptäcker per omgående att det kommer bli tuffare än hon väntat sig när stjärnfotografen Shane White (Ed Skrein) läxar upp henne under ett uppdrag.



Till en början känns det hela lite... amatörmässigt, får man säga. Då tänker jag på skådespelarna där inte minst Charlotte Tomaszewska och Ed Skrein som Zofia respektive Shane känns direkt svaga. Men båda visar sig växa in i sina roller efter det första intrycket. Likväl får man säga att Maria Palm i sin filmdebut känns övertygande i rollen som modell (som hon också är). Hon må inte vara lika övertygande som skådespelerska, men gör inte heller bort sig.



När filmen stabiliserats och börjar bli varm i kläderna funkar det här bra. Det blir inte alls tokigt att följa Emma som på utsidan verkar vara en blyg och introvert tjej, men som även visar sig vara villig att gå efter det hon vill ha. Samtidigt måste hon försöka behålla båda fötterna på jorden då lockelserna är många i denna bransch, och i en stad som Paris.



Gillar hur filmen tar med oss på denna resa där vi följer Emma som både är med om härligheter och råkar ut för ett par minst sagt jobbiga situationer. Det är med lite blandade känslor man följer Emmas framfart då en del av hennes val kan ses som naiva då hon verkar vara en oskyldig tjej. Samtidigt är hon väl medveten om det mesta hon gör och visar att hon är villig att göra både det ena och det andra för att få det hon vill. Klart intressant och det är skönt att filmen inte bara tar en ytlig titt på modebranschen och den glamorösa sidan.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 5.8

52 Actors - Michael Shannon

Michael Shannon var inte någon skådespelare jag direkt la märke till eller tyckte var strålande till en början. Det vände dock i och med Take Shelter (2011) där han övertygade stort. Från det ögonblicket var han en skådespelare att hålla ögonen på och respekten för honom ökade i princip med varje film.

Sex filmer kommer med på listan inklusive en väldigt tidig roll. Flera trevliga filmer och bland dessa hittas även några av hans allra främsta prestationer.

Plats #6

Knives Out (2019)

Trevligt gammalt hederligt mordmysterium med många misstänkta. Shannon spelar son till den förmögne Harlan Thrombey som mördats.



Plats #5

Mud (2012)

Michael Shannon spelar farbror till en av de två pojkarna som upptäcker en mystisk främling spelad av Matthew McConaughey i denna trevliga sydstatsthriller.



Plats #4

The Iceman (2012)

Detta är den verklighetsbaserade historien om den kallblodige yrkesmördaren Richard Kuklinski, övertygande och bra spelad av Michael Shannon.



Plats #3

Nocturnal Animals (2016)

Riktigt trevlig och välspelad mysteriethriller där Shannon spelar polisen Bobby Andes och ger filmens bästa prestation.



Plats #2

Take Shelter (2011)

En utmärkt Michael Shannon ses i rollen som familjefadern Curtis som anar att något inte står rätt till och måste skydda sin familj. En elektriskt laddad film.



Plats #1

Groundhog Day (1993)

Lätt att missa att en ung Michael Shannon i sin långfilmsdebut dyker upp i rollen som Fred där han träffar på Bill Murray i denna klassiker.

Totalt har 25 filmer setts med Michael Shannon:

Groundhog Day (1993)
Chain Reaction (1996)
Chicago Cab (1997)
Vanilla Sky (2001)
High Crimes (2002)
The Woodsman (2004)
Dead Birds (2004)
Bug (2006)
World Trade Center (2006)
Shotgun Stories (2007)
Before the Devil Knows You're Dead (2007)
Revolutionary Road (2008)
13 (2010)
Take Shelter (2011)
Mud (2012)
Premium Rush (2012)
The Iceman (2012)
99 Homes (2014)
The Night Before (2015)
Complete Unknown (2016)
Frank & Lola (2016)
Midnight Special (2016)
Nocturnal Animals (2016)
The Shape of Water (2017)
Knives Out (2019)

Totalt snittbetyg på samtliga 25 filmer (av 5.00) = 2.92