Full Circle / The Haunting of Julia

Titel: Full Circle / The Haunting of Julia / Julia går igen
Genre: Drama/Mysterium/Skräck
Land: Kanada/Storbritannien
År: 1977
Regi: Richard Loncraine
I rollerna: Mia Farrow, Keir Dullea, Tom Conti, Jill Bennett

Handling: Efter att hennes dotter dött i en olycka flyttar Julia till ett hus i Kensington. Huset hemsöks av spöket av en flicka som dött på 50-talet och är ute efter hämnd.

Omdöme: Ok, så om vi börjar med filmens titel eller titlar i det här fallet så är det så att Full Circle var originaltiteln som filmen hade när den släpptes i Storbritannien och Kanada där den producerades. När den senare släpptes i USA blev det under titeln The Haunting of Julia, vilket kanske är en mer lämplig titel med tanke på att filmen bygger på boken "Julia" av Peter Straub. Den svenska titeln blev Julia går igen, vilket är en felaktig och missvisande titel då Julia är huvudpersonen och inte spöket i historien. Inte heller har Julia svårt att gå eller liknande, så den svenska titeln är bara konstig. Men det är inte första gången man sett detta fenomen när de som kommer på titlarna förmodligen inte ens sett filmen eller vet vad den handlar om.



Julia (Mia Farrow) och hennes make Magnus (Keir Dullea) är med om en enorm tragedi då dottern dör i en olycka. Julia känner att hon inte kan leva vidare med Magnus, så hon köper ett fint, möblerat hus och flyttar in. Hennes närmaste vän Mark (Tom Conti) är ofta på besök och finns där för henne. Men Julia har svårt att gå vidare och tycker sig se sin döda dotter lite överallt. När Julias svägerska Lily (Jill Bennett) ber om att ha en seans tillsammans med några vänner i Julias nya hus, upptäcks det att huset är hemsökt av en liten flicka...



Detta visar sig vara en spökhistoria med ett hemsökt hus, inget man inte sett förr med andra ord. Betyder inte att det behöver vara fel. Det är även en ganska långsamt berättad historia och lite av en slow-burner. Med andra ord får man inte en massa skrämmande jump scares och liknande.



Filmen bjuder på god atmosfär och det är egentligen det huvudsakliga med en sån här film. Ja, visst önskar man även att den ska vara skrämmande, men om atmosfären och stämningen är bra så kommer det nästan per automatik på köpet. Kanske inte riktigt i det här fallet då det väl aldrig blir riktigt skrämmande, men lite småkusligt blir det allt.



Den huvudsakliga anledningen till varför filmen har kuslig stämning är utan tvekan musiken av Colin Towns. Den använder sig av en kombination av elektroniska toner och mer klassiska toner som t.ex. piano. Det är klart effektivt och lyckat, och skapar en nästan drömlik och, passande nog, spöklik atmosfär när vi följer Julia.



Vad gör då att filmen inte lyckas lyfta och bli till något riktigt minnesvärt och bra? Det saknas lite driv i historien och även en mer övertygande poäng. För visst blir det lite småspännande när Julia börjar gräva i husets förflutna och vi får ett småintressant mysterium. Men det blir aldrig att det hela tas till nästa nivå. Istället kommer man sakta men säkert till upplösningen och då gör den en inte besviken. Därför blir det till slut en atmosfärisk, lite långsam men inte tråkig spökhistoria värd en titt. Så länge man inte förväntar sig fart, jump scares och en massa dataeffekter och liknande.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3