
Titel: Pawn Sacrifice
Genre: Drama/Sport
Land: USA
År: 2014
Regi: Edward Zwick
I rollerna: Tobey Maguire, Liev Schreiber, Peter Sarsgaard, Michael Stuhlbarg
Handling: I denna sanna berättelse som utspelar sig mitt under det Kalla kriget får vi följa schacklegenden Bobby Fischer som i ett nervkittlande världsmästerskap hamnar i konflikt med Sovjet. Över en miljard människor runt om i världen ser på då en ensam immigrantson från Brooklyn kämpar mot världens bästa schackspelare och mot sina egna inre konflikter medan han försöker att på egen hand störta ett imperium i fördärvet.
Omdöme: Lite kul att när jag såg dokumentären Bobby Fischer Against the World (2011) noterade jag att om det någon gång blev en spelfilm om Bobby Fischer, skulle Nicolas Cage kunna passa bra då han var lite lik honom. Plus att Cage kan spela udda och excentriska karaktärer. Istället är det Tobey Maguire som axlar rollen, och har varit med och producerat. Han passar inte lika bra, men då man även visar Bobby Fischer som yngre, funkar det.

Bobby Fischer var tidigt en duktig schackspelare som vid 15-års ålder blev amerikansk schackmästare. Men det var Sovjetunionen som hade världens bästa schackspelare och det var under en tid som relationen mellan USA och Sovjetunionen var minst sagt tryckt. Kalla kriget var i full gång och när Bobby Fischer utmanade Boris Spassky (Liev Schreiber) om världsmästartiteln, höll hela världen andan. Det var mer än schack, det var ett politiskt maktspel.

Något filmen gör bra är att kombinera det politiska klimatet och uppmärksamheten schackspelandet fick under en tid då vi t.ex. hade Kubakrisen, Vietnamkriget och Watergate-skandalen. Det var något positivt för inte bara USA utan hela världen att fokusera på istället för en massa negativ politik och elände. Detta kombineras med en excentrisk huvudperson i Bobby Fischer som lär ha haft IQ på 180. Som så många andra överintelligenta var han inte normal. För även om han var ett geni vad gällde schack och att studera sina motståndare, hade han stora personliga problem med sin mentala hälsa.

Filmen och Tobey Maguire gör ett bra jobb med att få fram Bobby Fischers mentala tillstånd. Några ord som dyker upp i huvudet under filmens gång är överkänslig, principfast, asocial, paranoid och bortskämd för att beskriva Bobby Fischer. Givetvis svår att tycka om, men fascinerande helt klart. På motsatt sida syns alltså Liev Schreiber som den desto lugnare och smått coole Boris Spassky. Intressant nog talar Schreiber i princip bara ryska filmen igenom.

En klassisk uppgång och fall-historia, men ändå inte. För det är redan tidigt tydligt att Bobby Fischer inte kommer få det lätt här i livet. Han ställer ultimatum och vill liksom stå i centrum, men när strålkastarljuset riktas mot honom så klarar han inte av det. Han är dömd att misslyckas på ett personligt plan, men hans strävan och drivkraft efter att bli världens bäste schackspelare är också formidabel och kräver respekt. Smått fascinerande hur schack kunde bli en sådan världssensation och förstasidesnyhet. Det var mycket tack vare den laddade situationen mellan USA och Sovjet, men minst lika mycket för att Bobby Fischer var så oberäknelig.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar