onsdag 30 juni 2021

A Civil Action



Titel: A Civil Action
Genre: Drama
Land: USA
År: 1998
Regi: Steven Zaillian
I rollerna: John Travolta, Robert Duvall, William H. Macy, Kathleen Quinlan, Tony Shalhoub, John Lithgow, James Gandolfini, Dan Hedaya, Sydney Pollack, Kathy Bates

Handling: Jan Schlichtmann går med på att representera åtta familjer från Woburns, en stad i Massachusetts, vars barn dött i leukemi efter att två stora företag läckt ut giftiga kemikalier i vattentäkten. Detta trots att fallet kan betyda finansiell kris och slutet på hans karriär.

Omdöme: Baserat på en sann historia med regi och manus av Steven Zaillian. Han har annars främst gjort sig ett namn som manusförfattare på filmer som t.ex. The Falcon and the Snowman (1985), Awakenings (1990), Schindler's List (1993), American Gangster (2007), Moneyball (2011), The Girl with the Dragon Tattoo (2011) och The Irishman (2019). Som regissör har det dock inte blivit mer än tre filmer.



John Travolta, William H. Macy, Tony Shalhoub och Zeljko Ivanek spelar fyra advokater som driver en liten advokatfirma som specialiserar sig på personskador. De är s.k. "ambulance chasers", ses ner på från andra advokater och är bara ute efter pengarna från förlikningarna. När de får chansen att ta sig an ett uppmärksammat fall som involverar flera familjer och de anklagade är två stora företag som anklagas för att ha förgiftat dricksvattnet i en liten stad, ses det som en jackpot av Jan Schlichtmann (John Travolta).



Det hela går sedan ut på att en hel del tid, energi och inte minst pengar investeras i fallet. Så pass mycket att det snart blir ohållbart för den lilla advokatfirman om de inte får till en förlikning på en skaplig summa, och det snart. Men en av försvarsadvokaterna är den slipade räven Jerome Facher (Robert Duvall) som inte kommer bli lätt att bluffa.



Det är en klart stabil rollista man lyckats samla med idel kända ansikten. Robert Duvall blev dessutom Oscarsnominerad och han är också bäst och mest minnesvärd. De övriga med John Travolta i spetsen är väl desto mer mediokra får man säga. Fast i Travoltas fall är det inte direkt överraskande då han tyvärr sällan övertygat efter Pulp Fiction (1994).



Svårt att sätta fingret på vad det är som gör att filmen aldrig riktigt lyfter som den borde göra. Materialet och historien finns helt klart där för att göra det till en dramatisk och stark film. Men när rättegången drar igång runt halvvägs in saknas något. Det saknas ett driv i berättandet och även om det inte behöver bli spännande så ska det engagera mer än vad det gör. Tror att en bättre och mer lämpad regissör hade kunnat få ut mer. Även en annan skådespelare i huvudrollen hade varit att föredra som kunnat få med sig resten och höjt det hela ett snäpp eller två.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.6

Class Action



Titel: Class Action
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1991
Regi: Michael Apted
I rollerna: Gene Hackman, Mary Elizabeth Mastrantonio, Laurence Fishburne, Donald Moffat

Handling: En fader och dotter, båda advokater i San Francisco, hamnar på var sin sida i ett fall mot en biljätte som medvetet sålt livsfarligt defekta bilar.

Omdöme: Det kom en del rättegångsfilmer i slutet av 80-talet och under 90-talet. De är allt som oftast mysiga på ett sätt som modernare filmer inte lyckas fånga. Här har britten Michael Apted regisserat. Han gjorde bl.a. Gorky Park (1983), Blink (1994) och Extreme Measures (1996) innan han gjorde Bond-filmen The World Is Not Enough (1999).



Maggie Ward (Mary Elizabeth Mastrantonio) är en lovande ung advokat som ser sin chans att bli partner hos advokatbyrån hon representerar när de får ett nytt fall. De ska försvara biltillverkaren Argo där en rad människor stämt dem i ett s.k. "class action"-mål med flera målsägande. Fallet har tidigare inte gått till domstol, men nu har en ny advokatbyrå tagit sig an fallet - med Maggies far Jedediah "Jed" Tucker Ward (Gene Hackman) i spetsen.



Att far och dotter ställs mot varandra i rättssalen gör givetvis det hela extra laddat. Det hjälper inte att deras relation är ansträngd sedan lång tid tillbaka. Den självsäkra och smått kaxiga pappan vet att han har övertaget och kanske underskattar sin dotter. Dottern å sin sida ser sin chans att sätta pappan på plats och visa honom vad hon går för. Hon följer uppenbarligen i hans fotspår, men vill göra det exakt omvända.



Filmen puttrar på lite lätt när vi följer de båda i San Francisco där det hela utspelar sig. De börjar jobba med fallet och är redo för kamp. Då händer något som gör att de hamnar i ett familjegräl och här tappar filmen kanske lite för ett tag. Men sen kommer den igång fint när de båda börjar gräva i fallet och får fram en del smaskiga detaljer. En av dessa leder dem till den mystiske Pavel (skönt spelad av Jan Rubes).



Gene Hackman och Mary Elizabeth Mastrantonio är båda bra som far och dotter. De får gott sällskap av flera biroller där Laurence Fishburne som Jeds högra hand Nick, Donald Moffat som Maggies boss Quinn samt Jan Rubes som Pavel är bäst. Filmen blir också tillräckligt spännande längre in och har lagom mycket i rättegångssalen som utanför den. Sen får man inte glömma James Horners musik som är en bidragande orsak till filmens trevliga inramning.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.4

tisdag 29 juni 2021

52 Actors - Kirk Douglas


Kirk Douglas får absolut ses som en av de stora. Han kunde ofta spela onda och elaka karaktärer, så det kanske är svårt att ha honom som en jättefavorit. Men han blandade det även med mer sympatiska roller och hjältar genom åren. En karriär som tog fart på 1940-talet och som även innebar att han relativt tidigt var med och producerade en rad av sina filmer.

Att endast välja ut fem filmer vore näst intill omöjligt. Därför blir det tio där åtminstone åtta-nio stycken är ganska givna. Som det ofta kan bli så är det inte helt lätt att rangordna, särskilt då en del av filmerna inte setts på länge. Många klassiker bland filmerna, men även ett par lite mindre kända titlar dyker upp som gillas.



Plats #10

In Harm's Way (1965)


Kirk Douglas spelar Eddington som är något av kapten Rocks (spelad av John Wayne) högra hand i denna stabila Otto Preminger-film



Plats #9

Spartacus (1960)


Stanley Kubrick-regisserad film, men producerad av Kirk Douglas där Douglas själv har huvudrollen som Spartacus.



Plats #8

Strangers When We Meet (1960)


Fint litet romantiskt drama där Douglas och Kim Novak har en affär ihop med skuldkänslor.



Plats #7

20,000 Leagues Under the Sea (1954)


Klassiskt undervattensäventyr där Kirk Douglas är ute på expedition och träffar kapten Nemo (James Mason) ombord hans ubåt.



Plats #6

Seven Days in May (1964)


Laddat politiskt drama där Kirk Douglas spelar mot bl.a. Burt Lancaster, Fredric March och Ava Gardner i denna John Frankenheimer-film.



Plats #5

Ace in the Hole (1951)


En stark prestation av Kirk Douglas som journalisten Charles Tatum i denna Billy Wilder-regisserade film-noir.



Plats #4

Lonely Are the Brave (1962)


En kanske lite bortglömd film, men en som låg Douglas nära om hjärtat och det kan man förstå. Han spelar en gammaldags cowboy i ett modernt samhälle vilket inte visar sig vara så enkelt.



Plats #3

Paths of Glory (1957)


Douglas spelar överste Dax i detta första världskrigs krigsdrama av Kubrick. Välgjord, stark och välspelad.



Plats #2

Out of the Past (1947)


I en av sina första filmroller ses Kirk Douglas i en biroll i denna klassiska film-noir som anses som en av de allra bästa.



Plats #1

Detective Story (1951)


En riktigt vass film-noir av William Wyler där Douglas är utmärkt som tuff och plågad polisdetektiv i New York.



Totalt har 25 filmer setts med Kirk Douglas:

The Strange Love of Martha Ivers (1946)
Out of the Past (1947)
I Walk Alone (1947)
A Letter to Three Wives (1949)
Champion (1949)
Ace in the Hole (1951)
Detective Story (1951)
The Bad and the Beautiful (1952)
20,000 Leagues Under the Sea (1954)
Gunfight at the O.K. Corral (1957)
Paths of Glory (1957)
The Vikings (1958)
Last Train from Gun Hill (1959)
Strangers When We Meet (1960)
Spartacus (1960)
Town Without Pity (1961)
Lonely Are the Brave (1962)
The List of Adrian Messenger (1963)
Seven Days in May (1964)
In Harm's Way (1965)
The Heroes of Telemark (1965)
The Fury (1978)
The Final Countdown (1980)
Tough Guys (1986)
Greedy (1994)

Totalt snittbetyg på samtliga 25 filmer (av 5.00) = 3.28

måndag 28 juni 2021

Tu hijo / Your Son



Titel: Tu hijo / Your Son / Din son
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: Spanien/Frankrike
År: 2018
Regi: Miguel Ángel Vivas
I rollerna: Jose Coronado, Ana Wagener, Asia Ortega, Pol Monen

Handling: När hans son hamnar på sjukhus efter en misshandel försöker pappan leta reda på de skyldiga, utan att tänka på konsekvenserna.

Omdöme: Premissen är inget man inte sett förr där någon, i det här fallet en far, söker hämnd för att någon i hans närhet, i det här fallet hans son, farit illa. Då pappan Jaime (Jose Coronado) även är läkare, går tankarna lite till isländska Eiðurinn / The Oath (2016) där pappan som är läkare försöker skydda sin dotter. Eller varför inte danska Underverden / Darkland (2017) där huvudpersonen också är en läkare som utkräver hämnd, i det fallet efter att hans lillebror råkat illa ut.




Jaime är alltså läkare och jobbar på ett lokalt sjukhus i Sevilla. Han har en mycket bra relation till sin son Marcos (Pol Monen) och de tar ofta löprundor tillsammans runt vattnet. Men när sonen tas in på sjukhuset efter en svår misshandel, kraschar livet för familjen. Hans fru och dotter är givetvis bedrövade, Jaime likaså. Men Jaime tänker inte låta de skyldiga komma undan och tar lagen i egna händer.




Absolut inget fel på inledningen och upplägget där vi får följa den bedrövade Jaime som minst sagt får det att svarta för ögonen. Och det kan man förstå. Frustrationen över att känna sig maktlös och att de skyldiga kommer undan måste vara hemsk och obeskrivlig. Att ta saken i egna händer är det enda vettiga för honom i den situationen, utan att egentligen veta hela historien eller bry sig om konsekvenserna.




Hade tidigare sett Secuestrados / Kidnapped (2010) av Miguel Ángel Vivas som var en trevlig överraskning. Här lyckas han långt ifrån lika bra, tyvärr. Har alltså inget emot upplägget och den här typen av vigilante-filmer där någon närstående till offret hämnas. Det är bara det att det gjorts bättre många gånger förr. Visst finns det mer här än vad det först verkar, men det saknas även ett driv i storyn. Alldeles för mörkt på fel sätt. Mörk familjetragedi istället för mörk hämnd, det gör stor skillnad. Stark tvåa till svag trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.1

Same Time, Next Year



Titel: Same Time, Next Year / Samma tid nästa år
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 1978
Regi: Robert Mulligan
I rollerna: Alan Alda, Ellen Burstyn, Ivan Bonar, Bernie Kuby

Handling: En man och en kvinna träffas på ett romantiskt värdshus. De är båda gifta men befinner sig ändå i samma säng morgonen därpå och undrar hur detta kunnat hända. De bestämmer sig för att träffas samma helg varje år.

Omdöme: En film man haft ögonen på, men inte riktigt känt för då det utspelar sig på 50-talet och man var mer upplagd för sent 70-tal. Men det visar sig att filmen sträcker sig över runt en 25-års period där det inleds i början av 50-talet och avslutar i slutet av 70-talet.



För regin står duktige Robert Mulligan och filmen bygger på en pjäs av Bernard Slade som även skrivit manuset. Ellen Burstyn repriserar sin roll från pjäsen medan Charles Grodin ersatts från pjäsen med Alan Alda som lär ha varit Bernard Slades förstahandsval, och ett större namn på den här tiden.



George (Alan Alda) och Doris (Ellen Burstyn) är båda gifta, men inte med varandra. Året är 1951 och de träffas när de båda checkar in på ett pittoreskt beläget värdshus över en helg. De faller genast för varandra och hamnar i säng. De har skuldkänslor över det inträffade, i synnerhet George. Men de finner även att de kan vara öppna och ärliga med varandra, trivs i varandras sällskap och kan prata om vad som helst. Så de bestämmer sig för att träffas där över en helg nästa år, vilket blir till varje år.



Med runt 5-års intervall träffar vi George och Doris igen. De träffas varje år, men man spolar liksom framåt fem år med hjälp av fina kollage över historiska händelser, kända personer och filmer från åren som går innan vi återupptar romansen mellan de båda.



Måste säga att det här visar sig vara en klart trevlig film. Rolig, romantisk med en del dramatik och mysig med hela inramningen. Det mesta utspelar sig på rummet de bor på, men det blir inte enbart där och det blir inte upprepande eller tråkigt för den delen. De båda utvecklas och förändras med tiderna. Händelser i deras vardagliga liv gör att de behöver prata ut om saker, inte minst om sina respektive andra halvor och barnen de har. Helt enkelt en mångbottnad historia utan några uppenbara svackor under de två timmarna.



En sak är glasklar och det är att filmen inte hade funkat så bra utan två bra skådespelare, trots ett bra manus. De båda levererar också två klart bra prestationer och har fin kemi ihop. Alan Alda som George känns ibland som Woody Allen, ibland lite som John Cleese i komediserien "Fawlty Towers". Ellen Burstyn Oscarsnominerades för rollen som Doris. Hon vann en Tony Award för sin roll i pjäsen, och en Golden Globe för filmrollen. Hon är nog också vassare än Alda om man måste välja, men de funkar alltså väldigt bra ihop och gör detta till en genomgående fin film som levererar på flera plan. Svag fyra till fyra.

5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.2