tisdag 29 juni 2021

52 Actors - Kirk Douglas


Kirk Douglas får absolut ses som en av de stora. Han kunde ofta spela onda och elaka karaktärer, så det kanske är svårt att ha honom som en jättefavorit. Men han blandade det även med mer sympatiska roller och hjältar genom åren. En karriär som tog fart på 1940-talet och som även innebar att han relativt tidigt var med och producerade en rad av sina filmer.

Att endast välja ut fem filmer vore näst intill omöjligt. Därför blir det tio där åtminstone åtta-nio stycken är ganska givna. Som det ofta kan bli så är det inte helt lätt att rangordna, särskilt då en del av filmerna inte setts på länge. Många klassiker bland filmerna, men även ett par lite mindre kända titlar dyker upp som gillas.



Plats #10

In Harm's Way (1965)


Kirk Douglas spelar Eddington som är något av kapten Rocks (spelad av John Wayne) högra hand i denna stabila Otto Preminger-film



Plats #9

Spartacus (1960)


Stanley Kubrick-regisserad film, men producerad av Kirk Douglas där Douglas själv har huvudrollen som Spartacus.



Plats #8

Strangers When We Meet (1960)


Fint litet romantiskt drama där Douglas och Kim Novak har en affär ihop med skuldkänslor.



Plats #7

20,000 Leagues Under the Sea (1954)


Klassiskt undervattensäventyr där Kirk Douglas är ute på expedition och träffar kapten Nemo (James Mason) ombord hans ubåt.



Plats #6

Seven Days in May (1964)


Laddat politiskt drama där Kirk Douglas spelar mot bl.a. Burt Lancaster, Fredric March och Ava Gardner i denna John Frankenheimer-film.



Plats #5

Ace in the Hole (1951)


En stark prestation av Kirk Douglas som journalisten Charles Tatum i denna Billy Wilder-regisserade film-noir.



Plats #4

Lonely Are the Brave (1962)


En kanske lite bortglömd film, men en som låg Douglas nära om hjärtat och det kan man förstå. Han spelar en gammaldags cowboy i ett modernt samhälle vilket inte visar sig vara så enkelt.



Plats #3

Paths of Glory (1957)


Douglas spelar överste Dax i detta första världskrigs krigsdrama av Kubrick. Välgjord, stark och välspelad.



Plats #2

Out of the Past (1947)


I en av sina första filmroller ses Kirk Douglas i en biroll i denna klassiska film-noir som anses som en av de allra bästa.



Plats #1

Detective Story (1951)


En riktigt vass film-noir av William Wyler där Douglas är utmärkt som tuff och plågad polisdetektiv i New York.



Totalt har 25 filmer setts med Kirk Douglas:

The Strange Love of Martha Ivers (1946)
Out of the Past (1947)
I Walk Alone (1948)
A Letter to Three Wives (1949)
Champion (1949)
Ace in the Hole (1951)
Detective Story (1951)
The Bad and the Beautiful (1952)
20,000 Leagues Under the Sea (1954)
Gunfight at the O.K. Corral (1957)
Paths of Glory (1957)
The Vikings (1958)
Last Train from Gun Hill (1959)
Strangers When We Meet (1960)
Spartacus (1960)
Town Without Pity (1961)
Lonely Are the Brave (1962)
The List of Adrian Messenger (1963)
Seven Days in May (1964)
In Harm's Way (1965)
The Heroes of Telemark (1965)
The Fury (1978)
The Final Countdown (1980)
Tough Guys (1986)
Greedy (1994)

Totalt snittbetyg på samtliga 25 filmer (av 5.00) = 3.28

13 kommentarer:

  1. Vad beror det på att han tidigt började producera sina egna filmer pga att hans karriär tog fart redan på 40-talet? Var det vanligare att skådisar producerade filmerna de var med i då, än idag?

    För mig känns det lite konstigt att han är en av de stora, utom pga han var med så länge och i så många filmer. För att vara stor gjorde han mycket som var uselt. Annat som var mediokert.

    Plats 3 till 1 är verkligt bra grejer, förstås. Men jag har ett ambivalent förhållande till storfilmen Spartacus.

    När jag var ung gillade jag The Fury från 1978 i den misogyna och visuellt kameraonanistiska Brian de Palmas parapsykologiska CIA-"thriller". Men idag "föraktar" jag den filmen.

    Timmen noll ansågs väl cool när den kom 1980 men jag såg den ganska nyligen och den är ju urtöntig.

    Och hur kunde någon alls göra Saturn 3? Vilket fruktansvärt uselt alster, från de nakna motljusbilderna i gubben Douglas alltför unga älskarinna
    till en robot som kan tävla med kylskåpet i Interstellar om töntigast någonsin.

    För att vara en så stor skådis är det märkligt att han överlevde allt värdelöst skräp han också gjorde.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle vilja påstå att Douglas var stor under sina glansdagar mellan 40- och 60-talet. Sedan blev det inte så mycket bra.

      Han är inte ensam om att ha haft ett svagare slut på sin karriär. Tiderna förändras och nya, yngre stjärnor dyker upp som får de smaskiga rollerna.

      Det var som det känns klart mer ovanligt förr i tiden att skådespelare producerade filmerna de medverkade i. En del storskådisar bildade egna produktionsbolag och såg en chans att tjäna bra med pengar. Idag känns det som om var och varannan skådespelare producerar sina filmer, utan att behöva vara storstjärnor.

      Radera
    2. Okej där ser man. Jag känner ju till några gamla namn som blev egna producenter, som Chaplin och Vivian Leigh tex men jag tycker också det verkar som om en massa skådisar är producenter idag i filmer de medverkar, som Katherine Heigl, Sandra Bullock, Emily Blunt, sådana som jag inte tänker på som producenter. Undrar om de gör det för att tjäna andelar på avkastningen, eller om det ibland är ett krav från bolagens sida för att de ska vara med och ta en ev ekonomisk förslust? Det är två sidor av samma mynt förstås. Men skådisgagerna har under stjärnskådissystemet varit orimligt höga, så det är bara bra om de får ta en del av ekorisken också. Jag skulle gissa att skådislönerna har sjunkit efter hand eftersom bolagen alltmer använder okända eller knappt kända namn, vilket jag tycker är en mycket bra utveckling, men jag vet inte hur allt dethär hänger ihop.

      Radera
    3. Kanske är det bara jag, men det känns som att skådespelarna har mer makt idag än vad de hade en gång i tiden. De har råd med att vara med och producera sina egna filmer och i många fall kan de på så vis garantera att de snor åt sig de bästa rollerna ;)

      Tycker ändå det var mer klass över skådespelarna förr i tiden. Det finns inte någon eller åtminstone inte många yngre skådespelare som besitter vad många av de gamla skådespelarna hade. Finns givetvis undantag, men överlag finns det inte många som kan mäta sig med dåtidens stjärnorna. Nu är det en hel del TV-skådisar som inte är några skådespelare av rang. Trots det tjänar dagens s.k. stjärnor enorma summor utan att vara särskilt bra. Men det är klart, det är så världen ser ut och om filmbolagen tjänar bra med pengar på vissa namn, är de villiga att betala extra för att få med dem.

      Radera
    4. Jo, nu har man väl ett annat skådespelarideal. Kändisskapet i sig är en merit och gör en kvalificerad för skådespeleri. Man kan vara influencer på youtube också. Och om man är dålig gör det ingenting, för man är redan "kult". Den första som var sådan som jag känner till var väl Mae West. Men hon var intelligent och bra, som en naturbegåvning, liksom. Jag är dock expert på det här heller.

      Radera
    5. Jo, visst är det så. Det är på gott och ont. I mitt tycke saknas ofta den äkta filmkänslan i dagens filmer, både sett till film och skådespelare. Betyder inte att det inte kommer bra filmer, men det är få som kommer att räknas som klassiker. Detsamma med skådespelare. Osäker på om dagens skådespelare kommer ses som äkta stjärnor när man blickar tillbaka.

      Radera
  2. Men han var också definitivt bättre än sin son!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Smaksak det där. Båda får definitivt ses som Hollywood-stjärnor. Har kanske personligen varit mer bekväm med Michael, men så växte jag också upp med hans filmer mer än med Kirks.

      Radera
    2. Michael är äldre än jag själv, så jag är ju närmare honom än Kirk åldersmässigt. Men jag föredrar ändå Kirk.

      Men det är sant det där, att filmer och skådisar är generationsgrejer, liksom musik. Var man ung på 60-talet var Beatles bäst på livstid. De skulle inte ha kommit så långt idag. Men det är väl skälet till att Colin Nutleys fru Helena Bergström kunde röstas fram till Sveriges bästa skådespelerska någonsin. Äldre, bättre skådisar var som glömda, för de marknadsfördes inte längre. Och de flesta följer väl med sin tid.

      Radera
    3. Visst är det högst personligt och personer kommer och går. Vissa minns man mer för att man växte upp med dem.

      Själv uppskattar jag även de mindre kända skådespelarna från förr mer än de flesta av dagens skådespelare. De är ofta ganska intetsägande och få karaktärsskådespelare som gör det lilla extra.

      Radera
  3. MY TOP 15

    01) - Spartacus (1960) - 5/5
    02) - Out of the Past (1947) - 5/5
    03) - The Bad and the Beuatiful (1952) - 5/5
    04) - The Vikings (1958) - 5/5
    05) - Man Without a Star (1955) - 5/5
    06) - Last Train from Gun Hill (1959) - 5/5
    07) - Paths of Glory (1957) - 4,5/5
    08) - Ace in the Hole (1951) - 4,5/5
    09) - Detective Story (1951) - 4,5/5
    10) - There Was a Crooked Man (1970) - 4,5/5
    11) - Seven Days in May (1964) - 4,5/5
    12) - Lonely are the Brave (1962) - 4,5/5
    13) - Strangers When We Meet (1960) - 4,5/5
    14) - A Letter to Three Wives (1949) - 4/5
    15) - Along the Great Divide (1951) - 4/5

    SvaraRadera
    Svar
    1. Very nice, a top 15 with very high ratings throughout.

      Haven't seen three of them. Man Without a Star and There Was a Crooked Man are the two I'd be the most interested in. Along the Great Divide is the third one. Could also be of interest.

      Radera