A Few Good Men (Revisited)

Titel: A Few Good Men / På heder och samvete
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1992
Regi: Rob Reiner
I rollerna: Tom Cruise, Jack Nicholson, Demi Moore, Kevin Bacon, Kiefer Sutherland, Kevin Pollak, J.T. Walsh

Handling: Överste Nathan Jessup är beredd att göra allt för att rädda ansiktet i en rättegång om en ung sergeants död. Advokat Daniel Kaffee ger sig inte förrän sanningen uppdagats och rättvisa har skipats.

Omdöme: Ibland är det skönt att plocka fram en sån här storfilm när man känner för det. En film som setts tidigare, men där man inte kom ihåg så mycket. Rob Reiner kom från att framgångsrikt ha regisserat Misery (1990) medan Aaron Sorkin skrev sitt första manus. Ett manus som byggde på hans pjäs, men även var verklighetsinspirerat då Sorkins syster hade varit med om en liknande rättegång där hon hade JoAnne Galloways roll (här spelad av Demi Moore).




Det börjar med att två marinsoldater mitt i natten ger sig på en sovande marinsoldat i Guantanamo Bay, Kuba. Offret dör och utredningen uppmärksammas av JoAnne Galloway (Demi Moore) som jobbar inom den militära internutredningen. Fallet tilldelas den lovande och slipade advokaten Daniel Kaffee (Tom Cruise) och hans kollega Sam Weinberg (Kevin Pollak). Tillsammans samarbetar trion med att försvara de två mordanklagade marinsoldaterna.




Rutinbesöket till Guantanamo Bay får trion att träffa de tre ansvariga på basen. Det är överste Nathan Jessup (Jack Nicholson), Jonathan Kendrick (Kiefer Sutherland) och den mer tillbakadragne Matthew Markinson (J.T. Walsh). De märker tidigt att Jessup är en tuff jäkel medan Kendrick är kaxig. Kan de ha något att dölja kring marinsoldatens död? Kaffee förbereder sig tillsammans med Galloway och Weinberg för sin första rättegång.




Det är ingen tvekan om att det är ett välskrivet manus vilket gör att vi trots en speltid på en bit över två timmar får ett bra flyt mest hela tiden. Vi har flera protagonister och antagonister, plus några som hamnar lite mittemellan. Det gör att man hela tiden kan växla mellan de olika karaktärerna och liksom hålla ångan uppe. Det är med andra ord inte bara en eller två som för storyn framåt.




Jack Nicholson må endast vara med i tre-fyra scener, men det är svårt att missa hans betydelse för filmen. Ganska klockrent val att ha honom i rollen som överste Jessup. Man kan egentligen säga detsamma om de flesta, även om han sticker ut mest i sin Oscarsnominerade roll. Man lär även ha erbjudit rollen till Gene Hackman, men han valde istället att göra Unforgiven (1992) som gav honom Oscarn det året.




Det är ändå något mysigt med filmen. Ett rättegångsdrama som både funkar med allt som försiggår utanför och inne i rättegångssalen. Kan man invända mot några småsaker så är det dels att åklagarsidan med Jack Ross (Kevin Bacon) i spetsen gärna hade fått vara lite vassare och slugare. Han känns liksom inte som någon direkt match när det väl gäller. Dels blir det kanske lite för hjälteaktigt med musiken och en del saker efter rättegångens slut. Men det är inget som direkt förstör. Uppskattade filmen mer nu än tidigare. Rätt film vid rätt tillfälle brukar kunna ha den effekten.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.7