fredag 18 juni 2021

Runaway (Revisited)



Titel: Runaway
Genre: Action/Kriminalare/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 1984
Regi: Michael Crichton
I rollerna: Tom Selleck, Cynthia Rhodes, Gene Simmons, Kirstie Alley

Handling: När två elingenjörer hittas mördade får polisen Jack Ramsey och hans nya kollega Karen Thompson i uppgift att ta reda på vad som hänt dem. Jack och Karen upptäcker snart att morden är kopplade till varandra och att de har att göra med en helt ny slags förövare, nämligen mordiska robotar.

Omdöme: I en nära framtid där robotar är en del av vardagen, leder veteranpolisen Jack Ramsay (Tom Selleck) en enhet inom polisen som kallas för "the runaway squad". De kallas till platser där robotar fått systemfel och beter sig irrationellt, s.k. "runaways". Nu har han fått en ny partner, Karen Thompson (Cynthia Rhodes) och de båda får en tuff utmaning då det visar sig att en ond man, Luther (Gene Simmons) kommit över en rad microchips som gör att robotarna kan programmeras till att döda.



Minns att detta en gång i tiden var en film som sågs på hyrvideo, precis som t.ex. Black Moon Rising (1986). Nu var det runt tio år sen Runaway senast sågs. Har väl aldrig tyckt det var en direkt bra film, men inte heller alltför tokig. Dessutom är Tom Selleck sällan fel.



Michael Crichton var en intressant filmskapare, inte minst av sci-fi. I det här fallet må det vara lite av en B-film, men ändå gjord med omsorg. En hel del av tekniken som syns i filmen var före sin tid och förutsåg framtiden med diverse elektronik vi använder oss av idag. Med andra ord är det sci-fi men inte från en annan planet eller liknande.



Det är utan tvekan så att det är en film som går att se på och som inte gör bort sig totalt. Att följa Ramsay i jakten på Luther skapar en del spänning och det är bra att Crichton ändå gjort det hela ganska så verklighetstroget så att det inte ballar ur. Selleck funkar helt ok medan det är kul att se Gene Simmons i sin första roll, givetvis som ond. Han följde upp det med att återigen spela ond i den desto bättre Wanted: Dead or Alive (1987).



En sak som inte funkar och tyvärr förstör stora delar av filmen är Jerry Goldsmiths försök till elektronisk musik. Det är en massa opassande oljud som faktiskt blir smått horribelt att behöva genomlida. Det är både synd och lite okarakteristiskt av veteranen Goldsmith, även om det ibland skedde mellan hans de desto mer lyckade kompositioner.

2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
1 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.9

13 kommentarer:

  1. Jag minns att jag sett den här filmen, men jag minns inget av den. Inte gillar jag Selleck eller Simmons heller. Klart att han bara kan spela ond, Simmons eftersom han inte är skådis, och därför bara kan spela sig själv. 1984 alltså? Jag läste en artikel för länge sedan om Ridley Scotts Legend från 1985. Enligt intervju med Goldsmith skulle det ha varit första gången han gjort elektroniskt (synt)-music track. Producenterna slängde det sedan till förmån för Tangerine Dreams mer poppiga syntmusikspår, åtminstone på några marknader. Det bör ha varit ett misstag, för jag har hört TD:s skiva men sett Legend med Goldsmithmusiken. Jag tyckte det var mycket bra och helt lyckat, om jag minns rätt. Men musiken i Runaway minns jag inget av. Man kan ju tänka att det kan gå upp-och-ner det där. Elliot Goldenthal gjorde jättevacker musik till Interview with the Vampire och till Alien 3. Men Demolition Man eller vad den hette lät ju bara apa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har alltid haft ett gott öga till Tom Selleck. Visst var det aldrig några Oscarsvärdiga filmer eller prestationer, men gillar honom mer än många andra mer namnkunniga skådisar.

      Visst är det så med musiken. Ibland testar de något nytt eller experimenterar lite. Man undrar hur det kan vara samma kompositör, men detsamma kan ibland sägas om regissörer.

      Radera
    2. För min del kan Selleck gärna få en oscar. De delas ändå inte ut efter förtjänst. Se på Alicia Vikander som fick en fast hon var ganska orutinerad. Bara för att hon gärna klär av sig naken på film.

      Dessutom fördelas oscarfigurerna på ett "rättvist" sätt mellan de stora filmbolagen,,, "nu är det er tur att vinna a) b) c)" osv. och de går runt efter ett schema som jag inte förstår. Men alla bolagsmanagerare är mer eller mindre polare med varandra.

      Radera
    3. Ja du, jag håller med dig om att Oscarsgalan och annat inte är vad det en gång var. Men det finns även exempel på riktigt duktiga skådespelare som aldrig vunnit och vissa har aldrig ens blivit nominerade medan vissa inte bara blir nominerade, men även vinner för att sedan försvinna. Men det är som det är.

      Radera
  2. Intresset för oscarsgalorna har sjunkit. Likaså är stjärnstatussystemet inte längre lika viktigt. Många filmer använder nu gärna okända skådespelare till viktiga filmer. Stjärnorna prioriteras inte så mycket nu. I USA. I Frankrike tex är det fortfarande hopplöst. Samma inavelsgäng årtionde efter årtionde.

    Du har kanske koll på det här, jag läste en nyhetsartikel i år eller förra året att man ska sluta dela ut "bästa kvinnliga skådis" och sådana och istället dela ut till "bästa etniska mångfald", "bästa sexulaitetsvariation" mm. Stämmer det, och bar det 2023 det skulle införas?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Definitivt är det så. Oscarsgalan var intressant en gång i tiden, men den har helt tappat värde. Det har blivit politiskt och det är det enda som verkar gälla. Kärleken till filmskapandet har liksom blivit sekundärt, om än det.

      Det är ju till stor del så att man plockar in TV-skådisar, "snyggingar" och ska ha rasblandning istället för att ha bra och rätt skådespelare i rollerna. Känns många gånger väldigt krystat, inte minst i dagens Hollywood.

      Har inte hört exakt det du nämner tidigare, men något liknande och det är ju bara skrattretande. Som sagt, bara politik och det är oerhört trist när man som filmälskare vill njuta av film, inte politik. Då finns det andra forum för det.

      Radera
  3. Mitt problem med Selleck är att jag först såg honom i några avsnitt av Privadtdetektiv Magnum. Det var så träigt och tv-mässigt och "fattigt" liksom. Det var säkert inte hans fel. Och den där coola helikoptern de hade i varje avsnitts vinjett verkar de bara ha haft råd att ha med i pilotavsnittet.

    Jag tänker på en annan "B-skådis" som jag misstänker är bättre än sin status, Burt Reynolds. Blev jätteöverraskad av någon film han var med i. Det känns som om den hette nåt som Ingen knäcker Sharkey men jag är inte säker på att det var den. Bra kameraarbete, bra skådespeleri.

    Vi har alla våra soft spots. Och Selleck kan säkert vara betydligt bättre än vad jag erkänner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Magnum växte man upp med och visst är det en TV-serie, men dumt att klaga :) Selleck har rätt charm för rollen och det hela har trots allt glimten i ögat.

      Helikoptern dyker upp lite då och då, så det var inte bara något som förekom i pilotavsnittet.

      Burt Reynolds medverkade i en del klassfilmer genom åren, men även mycket som han nog tog med en klackspark. Dock en del guldkorn bland dessa.

      Sharky's Machine / Ingen knäcker Sharky (1981) var inte någon höjdare i mina ögon :) Då gillade jag Shamus (1973), Hustle (1975), Stick (1985) och Malone (1987) desto mer.

      Radera
    2. Selleck betraktades ju som väldigt charmig av många. Många kvinnor älskade honom. Och nostalgi kan jag inte argumentera mot!

      Radera
    3. Ja, jag kan förstå att det var så. Det var inte för inte som Selleck var stor på 80-talet :)

      Radera
  4. Dina motsförslag på Reynoldsfilmer verkar tom bättre än den jag tänkte på men har ej sett dem. ännu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blev själv nöjd eller klart nöjd med de jag nämnde. Burt hade en viss charm, helt klart. Kunde vara hård och cool, men även ta det hela med en klackspark.

      Radera