lördag 31 juli 2021

La polizia é sconfitta / Stunt Squad



Titel: La polizia é sconfitta / Stunt Squad / Stunt Squad - de tuffa snutarna / Polisens specialbrigad - Stunt Squad
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: Italien
År: 1977
Regi: Domenico Paolella
I rollerna: Marcel Bozzuffi, Vittorio Mezzogiorno, Riccardo Salvino, Nello Pazzafini

Handling: Kommissarie Grifi står handfallen inför den eskalerande beskyddarverksamheten som breder ut sig i Bologna. Han beslutar att sätta ihop en specialstyrka med kunskaper i kampsporter och stuntmotorcykelåkning för att bekämpa brottslingarna.

Omdöme: En liga ledd av Valli (Vittorio Mezzogiorno) utpressar diverse affärer och butiker runt om Bologna. Det är en slags beskyddarverksamhet där du inte har mycket annat val än att betala. Valli har dock tagit sin verksamhet till nästa nivå då han börjat placera ut bomber och detonera dessa hos de som inte betalar. Även oskyldiga kunder stryker med och polisen är pressad. Det gör att kommissarie Grifi (Marcel Bozzuffi) får grönt ljus att sätta ihop en specialenhet som tränas upp för att kunna sätta hårt mot hårt mot det ökade våldet i staden.



Marcel Bozzuffi kände man igen från The French Connection (1971). Det är för övrigt han som blir skjuten på omslaget till den filmen. Vittorio Mezzogiorno som den elake huvudskurken Valli kände jag inte igen, men han visar sig vara en trevlig bekantskap och är bäst i filmen. Påminner en del om en blandning mellan Eric Roberts och Paolo Roberto som unga. Valli är ständigt iklädd sin vita jacka utan något under. Han ränner runt med ett flin när han hal som en ål håller sig undan polisen och terroriserar staden.



Filmen har de klassiska ingredienserna för en italiensk crime-film från 70-talet. Gott om action med explosioner, pang-pang, mc- och biljakter, tjuv och polis. Synd nog har man egentligen endast en bra karaktär och det är alltså Valli. Polisen Grifi sticker inte direkt ut och blir aldrig så stenhård som man önskar eller direkt cool på något annat sätt.



Själva specialenheten som Grifi skapar och chefar över är minst sagt oorganiserad och ineffektiv. De tränas och lärs upp, men verkar inte veta vad de ska göra ute på fältet och detsamma gäller Grifi. Hans enda order är att hitta Valli till varje pris, men ingen plan finns och gammalt hederligt polisarbete verkar inte vara aktuellt. Filmen är dock ok då den är någorlunda underhållande och Valli är skön. Med det sagt föredrar jag en klart bättre italiensk film om en specialenhet inom polisen av det här slaget - Colt 38 Special Squad (1976).

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.3

fredag 30 juli 2021

Lost Girls



Titel: Lost Girls
Genre: Drama/Mysterium
Land: USA
År: 2020
Regi: Liz Garbus
I rollerna: Amy Ryan, Gabriel Byrne, Thomasin McKenzie, Lola Kirke

Handling: En desperat mamma gör allt för att ta reda på sanningen om sin försvunna dotter - och hjälper till att avslöja en rad olösta mord. Baserad på verkliga händelser.

Omdöme: Denna verklighetsbaserade historia utspelar sig år 2010 när ensamstående mamman Mari Gilbert (Amy Ryan) börjar leta efter sin äldsta dotter som försvunnit. De två yngre döttrarna Sherre (Thomasin McKenzie) och Sarra (Oona Laurence) bor hemma och är också oroliga när storasystern inte dyker upp på middag som hon sagt att hon ska göra. När hon inte heller svarar i telefon i 48 timmar kontaktar de polisen.



Då polisen inte verkar vara särskilt intresserade och oförmögna att göra efterforskningar, blir det upp till Mari att kräva svar och ta sig till platsen där dottern senast sågs och varifrån hon ringde larmcentralen mitt i natten. När så polisen anträffar fyra nedgrävda kroppar i närheten, misstänks att en seriemördare härjar i området på Long Island.



Regin står Liz Garbus för som tidigare gjort sig ett namn som dokumentärfilmare, bl.a. med sevärda Bobby Fischer Against the World (2011) och den mindre bra (men Oscarsnominerade) What Happened, Miss Simone? (2015). Här var det långfilmsdebut och då var det passande att det skulle bygga på verkliga händelser.



Noterbart att i princip all fokus läggs på kvinnorna och männen är oförklarligt frånvarande när det kommer till familjerna till offren. Är det bara en slump att inga män är inblandade, inte ens syskon till offren? Eller är det ett medvetet val att endast kvinnorna dyker upp och visar sitt stöd och kämpar för offren? Eftersom det aldrig tas upp eller nämns förblir det ett mysterium. Om samtliga offer saknade manliga förebilder och det lett till prostitution, borde det kanske väcka några varningsklockor, eller åtminstone frågor. Lite intressant kan jag tycka.



Ett dramamysterium är vad man får där Mari inte är den som ger sig. Hon är inte heller den som håller tyst och säger istället vad hon tycker och tänker. Ibland (eller ofta) trampar hon folk på tårna och blir inte särskilt populär bland poliskåren där polischefen Richard Dormer (Gabriel Byrne) får ta den värsta smällen. Han inser dock att Mari för det mesta har rätt och ser till att polisutredningen gör mer än vad de annars hade gjort.



Även om det aldrig direkt blir en spännande film så är det som sagt snarare ett dramamysterium och som sådant funkar det ganska bra. Att det är verklighetsbaserat gör även att det ligger något i luften och skapar mer känslor och stämning som annars nog inte hade funnits där. Amy Ryan och Gabriel Byrne är också tillräckligt bra för att hålla intresset uppe även när det inte händer så mycket med själva mysteriet.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.1

torsdag 29 juli 2021

Welcome to the Dollhouse



Titel: Welcome to the Dollhouse
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 1995
Regi: Todd Solondz
I rollerna: Heather Matarazzo, Brendan Sexton III, Eric Mabius, Matthew Faber

Handling: Svart komedi om 11-åriga Dawn som får tampas med för lite uppmärksamhet från sina föräldrar, en smart storebror, en sötare yngre syster och sin egen osäkerhet.

Omdöme: Filmen Todd Solondz gjorde innan hans klart lyckade Happiness (1998) följer 11-åriga Dawn Wiener (Heather Matarazzo). Hon går på junior high där hon ska gå i tre år. Ständigt mobbad för sitt nördiga utseende och sitt efternamn (kallas för Wienerkorven) har hon det inte lätt. Det blir inte heller enklare där hemma då storebror Mark (Matthew Faber) är smartare och lillasyster Missy (Daria Kalinina) är sötare. Dessutom favoriserar föräldrarna lillasystern.



Det är något oförutsägbart vad Dawn ska ställas inför filmen igenom. Det visar sig också att hon inte bara blir mobbad och är en snäll flicka. Nej, hon tar till samma mynt mot de yngre och sådana hon vågar vara kaxig mot. Hon tar helt enkelt ut det på de svagare, inklusive sin lillasyster som iofs inte bryr sig nämnvärt och tjallar till mamma som sedan straffar Dawn. Svart humor som kan leda till lite vad som helst.



Heather Matarazzo passar bra i huvudrollen, men är inte någon bra skådespelerska. Det är överhuvudtaget lite sviktande kvalitet på prestationerna även om en del av de unga skådespelarna sköter sig bättre än andra. Brendan Sexton III som klasskompisen Brandon är en som funkar bättre som mobbaren som i hemlighet faller för Dawn. Likväl funkar Eric Mabius som den äldre Steve Rodgers som Dawn blir förtjust i.



Det är långt ifrån samma klass på filmen som Happiness (1998), men det är allt samma stil över det hela och med liknande humor. Hade dock hoppats på att denna film skulle våga ta ut svängarna lite mer som nämnda film gör. Här blir det aldrig direkt roligt även om det inte heller blir tråkigt att följa Dawn och hennes eskapader. Allt är liksom möjligt och osäkerheten gör att man är nyfiken på vad som ska hända. Det är bara synd att den alltså inte tar det så långt som önskat.

2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.4

onsdag 28 juli 2021

Funny Farm



Titel: Funny Farm / Livet på landet
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1988
Regi: George Roy Hill
I rollerna: Chevy Chase, Madolyn Smith Osborne, Kevin O'Morrison, Joseph Maher

Handling: Andy och Elizabeth flyttar från storstaden ut på landet för att slippa stressen. Men med ett gäng galna grannar och en död kropp i trädgården är livet på landet inte avkopplande.

Omdöme: I vad som skulle komma att bli George Roy Hills sista film, även om han levde till 2002, plockades Chevy Chase in för att axla huvudrollen och bära filmen. Vid sin sida har han den för mig okända Madolyn Smith Osborne. Kanske inte så konstigt då hon inte hade någon vidare karriär och gjorde skralt med roller efter att ha gift sig år 1988 med NHL-spelaren Mark Osborne.



Chevy Chase och Madolyn Smith Osborne spelar paret Andy och Elizabeth som får nog av storstan och flyttar till sin drömkåk ute på landet. Andy är en sportjournalist som nu tänker sadla om och skriva sin första roman som han fått kontrakt för. Elizabeth är lärare, men tanken är att de ska bilda familj och hon ska ta hand om hemmet.



Problemen börjar redan första dagen då de får strul med flytten, men huset och lugnet på landet är det inget fel på. Åtminstone inte till en början. Andy får svårt att koncentrera sig på skrivandet med en massa störningsmoment. Elizabeth har däremot inga problem med att skriva lite för skojs skull mellan trädgårdsarbetet och inredningen av huset.



Hade fått för mig att filmen försökte vara mer av en crazykomedi med en massa tokigheter och där huset visar sig vara en katastrof. Riktigt så blir det inte. Det är istället filmen The Money Pit (1986). Nej, här blir det oftast seriösare och nästan mer en romantisk dramakomedi. Den försöker vara lite av varje, men i grunden blir det bara en komedi som inte lyckas särskilt väl. Visst har den sina ögonblick där inte minst Chevy Chase är lite rolig så att man får sig några skratt. Annars är det inget att direkt hänga i julgranen.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.2

tisdag 27 juli 2021

52 Actors - Eli Wallach


Eli Wallach blev odödlig med karaktären Tuco, en av de mest minnesvärda prestationerna någonsin skulle jag vilja påstå. Men vad mer gjorde han? Det är lätt att missa hans andra roller och filmer, vilket till viss del är förståeligt. Men det vore synd att inte hylla honom för ett par andra roller och filmer han gjorde genom åren.

Hans topp fem består av en film innan han kom att spela Tuco och tre roller på äldre dar. Två av dem är endast små roller, men som dock är bra filmer. Hans inhopp i dessa två filmer bör ej underskattas, även om han verkligen visade vad han gick för i de tre övriga filmerna.



Plats #5

The Godfather: Part III (1990)

En mycket bra Wallach syns som Don Altobello i denna lite underskattade avslutande delen i Gudfadern-sagan.



Plats #4

The Lineup (1958)

Minnesvärd tidig roll där Wallach spelar Dancer som är en slags indrivare som härjar i San Francisco.



Plats #3

The Ghost Writer (2010)

I en liten roll som en gammal man med viktig information, dök 94-årige Wallach upp i denna täta Polanski-film.



Plats #2

Mystic River (2003)

I en liten roll som butiksägaren Mr. Loonie återförenades Wallach med Clint Eastwood som regisserade denna genomgående starka och välspelade film.



Plats #1

The Good, the Bad and the Ugly (1966)

Eli Wallach spelar oförglömligt Tuco, banditen som är villig att göra allt för att komma över guldet i denna storklassiker av Sergio Leone.



Totalt har 21 filmer setts med Eli Wallach:

The Lineup (1958)
The Magnificent Seven (1960)
How the West Was Won (1962)
How to Steal a Million (1966)
The Good, the Bad and the Ugly (1966)
Zig Zag (1970)
The Sentinel (1977)
The Domino Principle (1977)
The Deep (1977)
Girlfriends (1978)
Winter Kills (1979)
The Hunter (1980)
Tough Guys (1986)
Nuts (1987)
The Two Jakes (1990)
The Godfather: Part III (1990)
The Associate (1996)
Mystic River (2003)
The Hoax (2006)
The Ghost Writer (2010)
Wall Street: Money Never Sleeps (2010)

Totalt snittbetyg på samtliga 21 filmer (av 5.00) = 3.00

måndag 26 juli 2021

Orion Pictures



Det har alltid varit något speciellt att se Orion-loggan dyka upp när man drar igång en film. Det började runt mitten av 80-talet då Orion hade sina glansdagar och flera av filmerna fanns tillgängliga där hemma eller som hyrvideo. Givetvis har inte alla filmer från Orion varit bra, men när Orion-loggan dykt upp har det liksom ökat förväntningarna och mysfaktorn är genast på topp. Förmodligen för att så många trevliga filmer förknippas med Orion.

Fyra Orion-filmer vann Oscarn för bästa film. Dessa var Amadeus (1984), Platoon (1986), Dances with Wolves (1990) och The Silence of the Lambs (1991). Ytterligare två Oscarsnominerades för bästa film - Hannah and Her Sisters (1986) och Mississippi Burning (1988). Men det är mycket mer än Oscars som räknas när det kommer till Orion.

Som en liten hyllning till Orion samlas här samtliga 84 Orion-filmer som setts (utgivna mellan 1979 och 1997). Notera att samtliga inte producerades av Orion, i vissa fall distribuerade de endast filmerna.

Klicka på postern till den film du vill veta mer om för att komma till min text alternativt IMDb ifall jag inte skrivit om filmen.




Mysig och trevlig liten romantisk film som var Orions första film.


Ungdomsdrama med Matt Dillons filmdebut.


Helt ok om ett ungdomsgäng och rock'n'roll i Bronx på 60-talet.


Monty Python i farten, Orion stod endast för distributionen.


Trevlig Jack the Ripper/tidsresfilm värd en titt.


Dudley Moore och Blake Edwards skapade denna komedisuccé.


Crazy-komedi som uppnått viss kultstatus.


Fantasyäventyr av John Boorman som uppskattas av en del.


Storsuccé med Dudley Moore i spetsen, men ingen favorit.


Ingen vidare lyckad djurskräckis, men en del av värde.


Mycket bra polisdrama av Sidney Lumet i stil med Serpico.


Lättglömd Burt Reynolds-film, men gick bra på bio.


En ganska medelmåttig noir-film av Wim Wenders.


Underbar klassiker där Sly tror han är Rambo.


Inte så tokig ungdomsfilm med både dramatik och humor.


Skön action där Chuck Norris och David Carradine ställs öga mot öga.


Ganska hyllad Woody Allen, men ingen personlig favorit.


Rodney Dangerfield ränner runt i denna kassasuccé.


Nick Nolte och Gene Hackman i denna film om en krigsfotograf.


Tät och bra thriller med William Hurt i spetsen.


Ingen av Woody Allens bättre filmer.


Stämningsfullt äventyrsdrama med Mel Gibson och Anthony Hopkins.


Harmlös liten komedi med Gene Wilder och Kelly LeBrock.


Oscarsvinnaren av Milos Forman med F. Murray Abraham.


Arnold rensar upp i klassikern av James Cameron.


Sean Penn och Timothy Hutton i denna verklighetsbaserade film.


Ganska svag thriller med Kurt Russell.


Woody Allen regisserar Mia Farrow och Jeff Daniels.


Actionfilm med Chuck Norris som rensar upp.


Charmig ungdomsfilm med skön Jan Hammer-musik.


Rolig och charmig zombiefilm, en av de bästa i genren.


Rutger Hauer och Jennifer Jason Leigh i detta medeltidsäventyr.


Denna James Bond-kopia blev ingen vidare succé.


Småtrevlig thriller där Bryan Brown skapar illusioner.


Framgångsrik Woody Allen som gav Michael Caine sin första Oscar.


Klart bra och tät film med Sean Penn och Christopher Walken.


Rodney Dangerfield tillbaka till skolan, ingen höjdare.


Gillar vanligtvis Gene Wilder, men denna var ingen höjdare.


Trevlig och överraskande liten film av Jonathan Demme.


Klassisk basketfilm med Gene Hackman som inspirerande coach.


Steve Martin, Chevy Chase och Martin Short charmar en varje gång.


Klassisk krigsfilm och Oscarsvinnare av Oliver Stone.


Woody Allen är i farten med en film i mängden.


Burt Reynolds tar sig an buset i denna halvsköna actionfilm.


Bra skådespelare, ibland tät, men når aldrig några vidare höjder.


Peter Weller iklär sig den stela RoboCop, skjutglad action.


Klassthriller med Kevin Costner och Gene Hackman, en favorit.


Utmärkt James Woods och bra Brian Dennehy, underskattad.


En film med gott om vändningar, inget är vad det verkar.


Småtrevlig med biltjuvar och Charlie Sheen.


Billy Crystal och Danny DeVito har problem med morsan.


Ingen av de mer minnesvärda Woody Allen-filmerna.


En klart trevlig Dario Argento, en av hans bättre.


Sean Penn och Robert Duvall som patrullerande poliser.


Baseballromantik med Kevin Costner och Susan Sarandon.


Apskräck av George A. Romero som går att titta på.


En ok maffiakomedi med Michelle Pfeiffer i spetsen.


Verklighetsbaserat baseballdrama av John Sayles.


Smårolig och småtrevlig Sherlock Holmes & Dr. Watson-komedi.


En i raden högst mediokra Woody Allen-filmer.


Oscarsnominerad med duktiga Gene Hackman och Willem Dafoe.


Härlig komedipärla med Michael Caine och Steve Martin.


Småtrevligt drama om broderlig kärlek.


Omtyckt av många med en ung Keanu Reeves.


Crazy-komedi med Weird Al Yankovic.


Trevlig actionthriller av regissören bakom Jagad.


En av Woody Allens absolut främsta filmer, om inte den främsta.


Milos Formans version på Dangerous Liaisons är inte så dum.


Alec Baldwin utger sig för att vara polis. Inte alls tokigt.


Robin Williams och Tim Robbins i lättglömd komedi.


Uppföljaren är en blek kopia av den första filmen.


Charlie Sheen leker Navy Seal, inget strålande.


Underskattad med Sean Penn, Gary Oldman, Ed Harris m.fl.


Inte så tokig Dennis Hopper-regisserad neo-noir.


Klassisk Oscarsvinnare av och med Kevin Costner.


Oscarsvinnande storklassiker med Hannibal Lecter och Buffalo Bill.


Inte så tokig uppföljare, även om originalet är bättre.


Småtrevlig tidig film med Ethan Hawke.


Sevärd thriller med Ed Harris, Madeleine Stowe och Benicio Del Toro.


Sci-fi med Charlie Sheen som tyvärr tappar när effekterna tar över.


Trevlig liten film med tidsresor och James Belushi som ond.


Joe Pesci i en inte helt lyckad komedi.


Stabil liten film med Harvey Keitel i täten.


Sevärt kriminaldrama om två korrupta poliser.