Titel: A Quiet Place Part II
Genre: Drama/Skräck/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 2020
Regi: John Krasinski
I rollerna: Emily Blunt, Cillian Murphy, Millicent Simmonds, Noah Jupe
Handling: Efter de dödliga händelserna i hemmet, måste nu familjen Abbott möta farorna i omvärlden när de fortsätter sin kamp för överlevnad i tysthet. När de blir tvingade att våga sig ut i det okända inser de snabbt att varelserna som reagerar på ljud inte är de enda hot som lurar bortom sandstigen.
Omdöme: Den första filmen A Quiet Place (2018) älskades av många, men personligen fann jag den vara högst medioker, om än det. Visst var det något lite nytt och den lyckades med en del. Men till slut blev det ingen höjdare för egen del. Därför var det med låga förväntningar man tog sig an denna uppföljare.
Vi börjar med en återblick till hur livet såg ut för familjen Abbott innan varelserna dök upp. I förortsidyllen sitter familjen Abbott med Emmett (Cillian Murphy) och tittar på när barnen spelar baseballmatch. Det är då världen förändras i ett par ögonblick när varelserna anländer och går till attack.
Evelyn (Emily Blunt) och hennes barn bestämmer sig för att ge sig iväg från hemmet och ta sig till en närliggande dal bortom sandstigen. Där kommer de till en övergiven industribyggnad och måste återigen kämpa mot varelserna samtidigt som de träffar en främling som skyddar dem - Emmett.
Utan att ha varit särskilt förtjust i den första filmen så får det sägas att denna nog är snäppet bättre. Det finns fortfarande störningsmoment och saker som kunde gjorts bättre, som t.ex. varelserna som inte minst när de syns hoppa runt känns alldeles för dataanimerade, vilket självklart tar ifrån en del av upplevelsen. De känns bättre när de är i närbild och öga mot öga med våra överlevande. En annan sak är flickan Regan (Millicent Simmonds) som jag stör mig på en del. Hennes attityd till viss del, en del beslut hon tar och att hon ska leka hjältinna.
Vad denna film ändå lyckas med är att skapa ganska god stämning och även att utforska världen där utanför istället för att bli för stillastående. Det händer därför en del på olika ställen och gruppen delas även upp vilket gör att man får spänning på flera håll. Som sagt tycker jag denna film lyckas något bättre än den första, vilket känns skönt att kunna konstatera då uppföljare ofta har en tendens att kännas urvattnade och inte kommer med något nytt.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.6
Biografpersonalen sade att det här var den enda film som var utsåld, där jag bor, så de fick visa den i flera salonger.
SvaraRaderaOtroligt bullrig film för att visa en tyst plats. Tyvärr. Jag blev rätt förtjust i ettan, och skrev till bolaget för att kolla om den fanns på BD med separat musikspår, så man kunde se den med endast dialog+miljöljud, utan musik men fick svaret att musikspåret inte är skilt från filmerna på BD. Som om bolaget inte kunde ha gjort den på BD med olika ljudspår som alternativ! Det hade filmen vunnit på, för en plats där ljud är farliga ska inte ha smetig hollywoodmusik.
Ettan är bättre för den är mer sparsmakad. Det är för mycket klös i tvåan, för de vågade väl inte göra något annat än en maxad actionfilm, vilket är typiskt för uppföljare, men det skadar filmen. Den är också mer orimlig beträffande premisserna för handlingen. Det kan man kanske strunta i, det är ju fantasifilm. Jag blev fullt nöjd efter att ha sett den, och den var ungefär vad jag förväntat mig.
Men det är synd att det är årets bästa film. För det är det, hittills. Och den lär inte få mycket konkurrens.
Jag vet att en hel del gillade ettan. Jag var alltså inte en av dem. Men det betyder inte att jag tyckte den var dålig. Då hade jag inte velat se denna.
RaderaSom sagt, ingen av dem tycker jag är direkt bra, men uppskattade denna mer känns det som.
Årets bästa film, 2021 eller 2020? Officiellt är den trots allt från 2020 då den först visades i New York, men man kanske ska se den som en 2021 film. Hur det än ligger till finns det andra filmer från båda årtalen som föredras för egen del :)
aha, jag visste inte att den redan gått på bio, bara att den liksom nya "Bond" skjutits upp för visning pga plandemin. Men då får den nog räknas som en 2020-film. Inte minst för att det är vad som kommer att stå i alla förteckningar. Å andra sidan är den kanske 2020 års bästa film också, men det skriver jag bara för att jag just nu inte kommer på någon annan bra/bättre film från 2020. Men det har du säkert bättre koll på.
SvaraRaderaSvårt det där med årtalet på vissa filmer. Den lär alltså ha gått upp i New York 2020, men sedan väntade man ett år p.g.a. pandemin innan den släpptes fullt ut 2021.
RaderaVad gäller 2020 så listade jag mina favoriter här. Och ja, har flera filmer jag fann bättre, även om det var ett svagare år än vanligt.
Tänka sig, jag har inte sett en enda av de där filmerna på tio-i-topplistan för 2020! Jag hade tänkt se The Father, med det blev inte av. Otroligt många demensfilmer nu för tiden, förresten!
RaderaJa men då måste jag ju erkänna att jag inte kan hävda att QPII var 2020 bästa film, när jag inte ens har sett dess övermän, jag menar överkvinnor.
Finns ju väldigt mycket film där ute och alla har olika smak. Själv försöker jag se de jag tycker man bör se och de jag tycker verkar intressanta. Betyder inte att andra har samma smak :)
RaderaStopp och hallå, The Mole gick på SVT och den började jag ju se, men jag stängde av i vredesmod, för SVT hade listat den som dokumentär, men där är ju bara en tramsfalsk dokumentär. Jag skrev tom till SVT och klagade för att de listade den som en dokumentär. Men egentligen, med tanke på vilka fantasier många av deras "äkta" dokumentärer bjuder på, var det kanske ändå lämpligt. Typiskt bedrägliga danskar. De drar sig inte för att ljuga. Som med deras största film någonsin, Festen, som upphovsmannen ljög om var en självupplevd historia, i marknadsföringssyfte, fast den var uppdiktad från början till slut.
SvaraRaderaHaha, ja den är lite rolig då jag innan jag såg den hade sett regissörens tidigare dokumentär, så jag visste lite vad som väntade. Mer en semi-dokumentär där man inte får ta det på för stort allvar. Men det är klart, om man går in med förväntningen att det är en renodlad dokumentär kan jag förstå om man kanske känner sig lite snuvad på konfekten. Tyckte dock den var klart underhållande och lite fascinerande.
Radera