Titel: Lost Girls
Genre: Drama/Mysterium
Land: USA
År: 2020
Regi: Liz Garbus
I rollerna: Amy Ryan, Gabriel Byrne, Thomasin McKenzie, Lola Kirke
Handling: En desperat mamma gör allt för att ta reda på sanningen om sin försvunna dotter - och hjälper till att avslöja en rad olösta mord. Baserad på verkliga händelser.
Omdöme: Denna verklighetsbaserade historia utspelar sig år 2010 när ensamstående mamman Mari Gilbert (Amy Ryan) börjar leta efter sin äldsta dotter som försvunnit. De två yngre döttrarna Sherre (Thomasin McKenzie) och Sarra (Oona Laurence) bor hemma och är också oroliga när storasystern inte dyker upp på middag som hon sagt att hon ska göra. När hon inte heller svarar i telefon i 48 timmar kontaktar de polisen.
Då polisen inte verkar vara särskilt intresserade och oförmögna att göra efterforskningar, blir det upp till Mari att kräva svar och ta sig till platsen där dottern senast sågs och varifrån hon ringde larmcentralen mitt i natten. När så polisen anträffar fyra nedgrävda kroppar i närheten, misstänks att en seriemördare härjar i området på Long Island.
Regin står Liz Garbus för som tidigare gjort sig ett namn som dokumentärfilmare, bl.a. med sevärda Bobby Fischer Against the World (2011) och den mindre bra (men Oscarsnominerade) What Happened, Miss Simone? (2015). Här var det långfilmsdebut och då var det passande att det skulle bygga på verkliga händelser.
Noterbart att i princip all fokus läggs på kvinnorna och männen är oförklarligt frånvarande när det kommer till familjerna till offren. Är det bara en slump att inga män är inblandade, inte ens syskon till offren? Eller är det ett medvetet val att endast kvinnorna dyker upp och visar sitt stöd och kämpar för offren? Eftersom det aldrig tas upp eller nämns förblir det ett mysterium. Om samtliga offer saknade manliga förebilder och det lett till prostitution, borde det kanske väcka några varningsklockor, eller åtminstone frågor. Lite intressant kan jag tycka.
Ett dramamysterium är vad man får där Mari inte är den som ger sig. Hon är inte heller den som håller tyst och säger istället vad hon tycker och tänker. Ibland (eller ofta) trampar hon folk på tårna och blir inte särskilt populär bland poliskåren där polischefen Richard Dormer (Gabriel Byrne) får ta den värsta smällen. Han inser dock att Mari för det mesta har rätt och ser till att polisutredningen gör mer än vad de annars hade gjort.
Även om det aldrig direkt blir en spännande film så är det som sagt snarare ett dramamysterium och som sådant funkar det ganska bra. Att det är verklighetsbaserat gör även att det ligger något i luften och skapar mer känslor och stämning som annars nog inte hade funnits där. Amy Ryan och Gabriel Byrne är också tillräckligt bra för att hålla intresset uppe även när det inte händer så mycket med själva mysteriet.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.1
Gabriel Byrne brukar göra bra ifrån sig. Jag kan tänka mig att sen den här som belöning till Garbus för att hon gjorde Bobby Fischer. Hon hade som judinna inte lätt med att ärligt porträttera juden Fischers antisemitism, men jag tycker att hon trots allt släppte fram lite av den sidan hos honom, även om hon avstod från hans mer känsliga (okänsliga?) punkter (erogena zoner?) i frågan. Det hade kanske flyttat fokus från hans psyke och hans övriga sidor, inklusive schackspelandet.
SvaraRaderaDenna var inte så tokig och det märks att hon som dokumentärfilmare valt att göra filmen på ett lite annat sätt.
RaderaBobby Fischer-dokumentären hade ju en intressant huvudperson, men även ett politiskt klimat som gjorde att det fanns en hel del att ta upp. Han var ju inte helt frisk i huvudet, galet geni.