Spartan

Titel: Spartan
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Action/Thriller
Land: USA/Tyskland
År: 2004
Regi: David Mamet
I rollerna: Val Kilmer, Derek Luke, William H. Macy, Ed O'Neill, Kristen Bell

Handling: En amerikansk hemlig agent inom regeringen får i uppdrag att befria presidentens dotter som blivit kidnappad. Men på vägen dit upptäcker han en större konspiration som leder till Vita Huset...

Omdöme: Agenten Scott (Val Kilmer) är en f.d. marinsoldat som jobbar inom den amerikanska regeringen, både med att träna rekryter och ute på fältet. Secret Service blir varse om att presidentens dotter Laura Newton (Kristen Bell) försvunnit. Detta då livvakterna som vanligtvis håller ögonen på henne skyddat presidenten som var i Boston för att träffa en älskarinna. Detaljer i försvinnandet leder dem till att misstänka att hon blivit kidnappad. Då man vill hålla operationen hemlig och borta från media, skickas Scott att göra vad som än krävs för att få hem presidentens dotter.



David Mamet har en stil i sina filmer som inte går hem hos alla, delvis även hos mig. Han har en bakgrund inom teatern och pjäser vilket gör att replikerna oftast levereras lite annorlunda, lite stelare än vad man är van vid på film. Det tar därför ett tag att komma in i det. Vad man ändå får uppskatta är att Mamet försökt göra det till en så realistisk film om ämnet som möjligt. Han tog inte minst hjälp av en f.d. agent som hade jobbat på sådana här hemliga operationer.



Runt en halvtimme in kliver agenterna Burch (Ed O'Neill) och Stoddard (William H. Macy) in i handlingen. Här känns det som filmen trappar upp det hela ett snäpp. Ed O'Neill visar sig nämligen vara den som ger den bästa prestationen som får en att haja till och känna att det nu är på allvar. Lite kul att Mamet kände O'Neill och Macy redan från 70-talet då de tre bildade ett teatersällskap hemma i Chicago. Macy har för övrigt dykt upp i ett flertal av Mamets regisserade filmer.



Filmen hade setts en gång i tiden och enda minnet av den var att den inte var så tokig. Lite samma känsla får jag nu, även om jag nog tyckte att den var lite bättre då än nu. Det känns inte som filmen direkt lyfter som den borde göra, trots flera situationer där det hade kunnat bli god spänning och täta scener med en del konspirationselement. Men det är också lite av Mamets stil att få fram den eftertraktade realismen istället för att göra det till Jason Bourne eller liknande. Det funkar så här också, till viss grad.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5