Titel: The Flamingo Kid / Flamingo Kid
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 1984
Regi: Garry Marshall
I rollerna: Matt Dillon, Richard Crenna, Janet Jones, Hector Elizondo
Handling: Efter att ha gått ut gymnasiet och med en osäker framtid framför sig, får Jeffrey Willis ett sommarjobb på Flamingo Beach Club där han möter den karismatiska Phil Brody.
Omdöme: Det är sommaren 1963 i Brooklyn och Jeffrey Willis (Matt Dillon) har gått ut gymnasiet. Hans pappa Arthur (Hector Elizondo) har fixat ett sommarjobb åt sonen på ett kontor när de flesta av hans andra kompisar ska jobba i matvarubutiken. När han följer med två vänner till Flamingo Beach Club på Long Island, öppnas hans ögon för en ny värld. De rika klubbmedlemmarna njuter av solen, stranden och livet. Han själv är bara medbjuden för att spela kortspel.
Väl på klubben får han erbjudande om ett sommarjobb med att parkera bilar. Det är bra betalt med all dricks och han gillar stället som är trevligare att spendera sommaren på än att sitta instängd på ett kontor. Där träffar han även Carla (Janet Jones) vars farbror är den rike Phil Brody (Richard Crenna) som inte bara är en sjuhelsikes kortspelare på klubben, han äger även en bilfirma som säljer dyra sportbilar.
Det visar sig inte vara den standardiserade ungdomsfilmen från 80-talet. Åtminstone inte med en massa festande och sex som det så ofta fokuserade på. Nu är det förvisso tidigt 60-tal, men filmen har en lite vuxnare stil. Jeffrey är mognare och det blir mer en historia om hur Phil Brody blir som en mentor, någon att se upp till och lära sig av. Jeffreys pappa är rörmokare och tror på att sonen ska ha en collegeutbildning och bli något. Men Jeffrey ser sin chans att ta den enkla vägen och tjäna bra med pengar med hjälp av vänskapen han får med Phil Brody.
Småtrevligt blir det att följa Matt Dillon och de övriga, även om det känns som historien inte riktigt tar fart. Den står och stampar på samma ställe lite för mycket och man får inte med så många fler karaktärer än Jeffrey och Phil. Detta trots att det dyker upp en del kända ansikten även i små roller, som t.ex. John Turturro och en ung Marisa Tomei som är lätt att missa.
Detta skulle bli en av de första i en lång rad filmer med romantiska inslag av regissören Garry Marshall där Pretty Woman (1990) och den desto bättre Frankie & Johnny (1991) är de mest kända. Även om romantiken i den här filmen inte hamnar i fokus så mycket, finns den där på sina håll. Filmen blir varken jätterolig, jätteromantisk eller något annat för den delen. Lite lätt lagom av allt utan att ta en med storm.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2
Blir lite osäker på det här. Det låter ju bra men pretty woman tyckte jag illa om. F&J har jag inte sett. Men det låter ju som en kompetent genomförd film
SvaraRaderaInstämmer, gillar inte heller Pretty Woman. F&J är absolut att föredra. Denna är ganska harmlös, går att se men inget måste.
RaderaSåg den när den kom på mao för väldigt många år sedan. Är lite svag för coming of age filmer speciellt i de miljöer som F.K. Anar dock att tidens tand gjort sitt på den här filmen. Daman och Crenna är i vart fall två bra skådisar
SvaraRaderaJag också! Är faktiskt lite såld på comingofage. Mer och mer ju äldre jag blir. När jag var ung brydde jag mig inte om dem. Såg väl ingen jag kunde relatera till. Nu kan jag se dem som en förälder kanske, eller som kontrafaktiska skildringar av min egen ungdomstid, om möjliga ungdomstider. Eller vad kan det annars vara som gör mig (eller dig?) svag för dem?
RaderaGillar rent generellt ungdomsfilmer från 80-talet, men det kan skilja ganska mycket på de bra och mindre bra. Coming of age-filmer är ofta trevliga, håller med. Denna är varken bland de sämsta eller bästa, men värd en titt.
RaderaJa, Frankie och Jonny är betydligt trevligare.
SvaraRaderaSkulle nästan vilja påstå att den är lite underskattad. Har iofs bara sett den en gång, men den är klart mycket bättre än de flesta moderna romantiska filmerna.
Radera