Titel: The In-Laws / Skjut inte på tandläkaren!
Genre: Komedi/Action/Kriminalare/Äventyr
Land: USA
År: 1979
Regi: Arthur Hiller
I rollerna: Peter Falk, Alan Arkin, Richard Libertini, Penny Peyser
Handling: Tandläkaren Sheldon Kornpett ska precis gifta bort sin dotter. Innan bröllopet måste han dock träffa sin framtida brudgums far, Vince Ricardo. Vince påstår att han jobbar som hemlig agent och drar in Sheldon i en massa händelser som Sheldon helst hade varit utan.
Omdöme: Sheldon Kornpett (Alan Arkin) är en framgångsrik tandläkare mitt på Manhattan och bor i en villaförort med fru och dotter. Dottern Barbara (Penny Peyser) ska gifta sig på söndag så det är hög tid att träffa pojkens föräldrar, i synnerhet pappan Vince Ricardo (Peter Falk) som de aldrig träffat. Detta då han är upptagen med affärsresor och är svår att få tag på. Middagsbjudningen går väl så där. Sheldon känner att Vince är galen och vägrar gifta bort dottern till den familjen.
Vince hamnar i knipa när han ska hämta en viktig sak från kassaskåpet på sitt kontor. Han besöker då sin sons framtida svärfar Sheldon på hans tandläkarmottagning som ligger i närheten av Vinces kontor. Sheldon, som lovat sin fru och dotter att behandla Vince artigt och vara öppen, går med på att hjälpa Vince hämta väskan från kassaskåpet. Han kan inte ana vad han ger sig in i då Vince avslöjar att han jobbar för CIA och snart jagas de båda.
Gammal hederlig komedi som hade setts för länge sen utan att komma ihåg mer än att den inte var så tokig. Det visar sig vara en film som ger lite blandade känslor. Gillar när filmen utspelar sig mitt på Manhattan där man filmat en hel del av första delen av filmen. Den har även gott om humor som ibland får en att skratta, mycket tack vare två bra prestationer av Alan Arkin och Peter Falk som båda är roliga med lite olika stilar, vilket funkar bra.
Vince gillar att improvisera och har en tillbakalutad stil då han känner att allt kommer att ordna sig. Iskall skulle man kunna säga. Sheldon däremot är inte van vid en massa äventyr och fara, så han blir smått vansinnig när Vince drar in honom i hans skumma affärer. Inte minst då det utsätter Sheldon för livsfara. Men, även om Sheldon känner att Vince är galen så finns det en sida av honom som gillar Vince.
Vad som funkar mindre bra med filmen är att den ibland tyvärr blir lite väl crazy på sina håll. Musiken blir pajasaktig och nästan som något man skulle höra på cirkus eller liknande. Detta till smått orealistiska scener när vi bjuds på jakt och skottlossningar. Den går liksom för långt helt enkelt, vilket varken blir roligt eller bra, snarare fånigt. Avslutande sekvensen på en liten ö i Latinamerika där vi får möta diktatorn general Garcia (Richard Libertini) blir också ojämn. Richard Libertini är rolig till en början, men filmen spårar ut totalt mot slutet. Filmen pendlar mellan en stark trea till två under filmens gång. Landar därför på en trea för skådespelarnas och humorns skull under stora delar av filmen.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.3
Pajasaktig musik har jag tänkt på när jag sett en del clintanklassiker. Eftersom han är jazznörd har han pajasjazz i en del av sina hårda filmer. Minns inte vilka eller vad de hette. The Enforcer, kanske, t.ex. Förtar upplevelsen.
SvaraRaderaMmm, jo det är sant. Fast den är inte lika påträngande och opassande som det ibland kan bli i en del filmer. Men det är möjligt att det är någon eller några av hans filmer där det blir för mycket.
RaderaVar ett tag sen jag såg The Enforcer (1976), men ser att jag gav musiken 2/5, så det kan stämma det du nämner :)