Titel: The Liquidator / Operation Likvidering
Genre: Action/Komedi/Äventyr
Land: Storbritannien
År: 1965
Regi: Jack Cardiff
I rollerna: Rod Taylor, Trevor Howard, Jill St. John, David Tomlinson
Handling: Den brittiska underrättelsetjänsten har tröttnat på alla problem med spioner och diverse avhopp. Man beslutar sig för att träna upp en toppagent som kan eliminera problemen. Agent "L" visar sig dock inte bara vara en kvinnotjusare av stora mått, han är även rätt värdelös när det gäller att utföra lönnmord.
Omdöme: Det kom en hel del s.k. Bond-spoofs, inte minst under 60-talet när James Bond kom och var stor. I det här fallet byggde filmen på en bok av John Gardener som efter Ian Flemings död fortsatte skriva Bond-böcker, varav Licence to Kill (1989) och GoldenEye (1995) bygger på hans böcker.
Filmen var "före sin tid" då man rollsatte australiern Rod Taylor i huvudrollen (även om han pratar med amerikansk accent då han hade gjort sig ett namn i Hollywood) ett par år innan George Lazenby spelade Bond i On Her Majesty's Secret Service (1969). Kul nog syns Jill St. John här som senare blev Bondbrud i Diamonds Are Forever (1971). Dessutom sjunger Shirley Bassey titellåten "The Liquidator" året efter att hon sjöng den klassiska titellåten till Goldfinger (1964).
Av en slump och med tur lyckas amerikanske soldaten Boysie Oakes (Rod Taylor) rädda den brittiske underrätelsetjänsmannen Mostyn (Trevor Howard) från en säker död under andra världskriget. Nu är det mitten av 60-talet och det kalla kriget gör att spioner och agenter är heta potatisar. Mostyn är numera högt uppsatt inom den brittiska underrätelsetjänsten och får order om att rekrytera en man som de kan träna upp till att bli deras mördare - The Liquidator eller kort och gott "L".
Mostyn minns Oakes och vet att han är rätt man för jobbet. Eller är han? Oakes visar sig vara en kvinnotjusare av stora mått och är mer intresserad av att spendera dagarna i sängen med kvinnligt sällskap. Men han måste utföra sina uppdrag när Mostyn ber om det. Problemet är bara att Oakes inte skulle kunna döda en fluga och måste ta itu med problemet på ett annat sätt.
Det må inte vara den bästa eller roligaste filmen man sett, men man har också sett sämre i genren. Det blir allt lite småroligt och charmigt att följa Oakes när han som hemlig utsänd mördaragent får händerna fulla. Det är en rad bra och passande prestationer där Trevor Howard som Mostyn ändå är bäst och roligast som upprörd, argsint och överlägsen chef över Oakes.
Trevligast blir det när handlingen förflyttas från London ner till Franska rivieran med Nice och Monaco som skådeplats. Givetvis uppstår här en romans mellan Oakes och Iris (Jill St. John), något Mostyn inte alls gillar då hon råkar vara Mostyns privata sekreterare. Filmen blir skönt nog inte för lättsam och produktionen håller bra klass utan att skrika studiokänsla som många gånger kunde vara fallet med 60-tals filmer. En småtrevlig filmstund, varken mer eller mindre.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 5.9
En film som jag kan tänka mig att lägga till listan av lättsam underhållning att se. Eftersom
SvaraRaderaOakes är mer intresserad av att spendera dagarna i sängen med kvinnligt sällskap än att utföra misslyckade mordförsök, undrar jag om det är mer sex än våld i den. I Bond gick man väl så långt man vågade, kanske, tänker jag. Och Bond hade kvinnorna som förstörelse men ratade dem så fort ett jobb som inte involverade att lägra kvinnorna var på gång. Är denna mer vågad än Bond och får sexet vara viktigare än våldet?
Det är en komedi och en Bond-spoof, så visst blir det mindre action och mer humor och romantik här. Oakes är en kvinnorkarl, men hans chefs sekreterare gör honom snart knäsvag vilket gör att romans uppstår och chefen blir upprörd. Oakes gör allt han kan för att undvika att ge sig ut på uppdrag ;)
Radera