
Titel: Twelve O'Clock High / Luftens örnar / Blodig gryning
Genre: Drama/Krig
Land: USA
År: 1949
Regi: Henry King
I rollerna: Gregory Peck, Hugh Marlowe, Gary Merrill, Paul Stewart, Dean Jagger
Handling: General Frank Savage kallas in för att få ordning på och leda en bombstyrka under andra världskriget. Han kräver näst intill det omöjliga av sina män och sig själv.
Omdöme: Manusförfattarna Sy Bartlett och Beirne Lay Jr. hade själva varit med och flugit bombplan som amerikaner i Storbritannien under andra världskriget. Deras upplevelser hade de skrivit en bok om som blev denna film som de alltså skrev manuset till. De som var med i besättningen på dessa bombplan har senare sagt att denna film är den enda som porträtterar deras upplevelser och liv så som det var under kriget.

När överste Keith Davenport (Gary Merrill) blivit för vänskaplig med bombplansenheten han styr över, ersätts han av general Frank Savage (Gregory Peck). Keith är god vän till Frank, vilket inte gör saken enklare då Frank vet att Keith också är en bra ledare. Men Frank har fått order och måste på kort tid få männen att tro på vad de gör och visa mod. Detta med hjälp av hård disciplin som åtminstone till en början inte är uppskattad.

En sann klassiker bland krigsdramer är vad detta är. Så här på rak arm är det nog endast James Stewart som hade kunnat axla huvudrollen bättre än vad Gregory Peck gör. Stewart var ju med i andra världskriget och steg till general, precis vad Frank Savage är här. Peck å sin sida var aldrig med i andra världskriget eftersom han hade råkat ut för en ryggskada som höll honom borta från att bli inkallad. Men Peck är riktigt bra och övertygande i rollen och prestationen gav honom också hans fjärde Oscarsnominering.

Vad som gör filmen bra är dess ärliga och realistiska approach. När Peck som Frank Savage tar över ledarskapet är det liksom ingen tvekan om att han ÄR denna ledare som ska få dem på rätt kurs. Militären och diverse organisationer har mycket riktigt använt detta i utbildningssyfte i hur man leder och förändrar organisationer, även i affärsmässigt syfte. Det är med en sådan självklarhet som Frank kommer in och styr upp saker och ting. Hårt, men rättvist.

Även om detta är ett krigsdrama så behandlar filmen till stor del den psykologiska effekten på de inblandade, något som filmen var bland de första med att göra, åtminstone på det här sättet. Att unga soldater ute på fältet fått nog är en sak, men att en högt uppsatt general börjar tveka och känner hur situationen tär på psyket hör inte till vanligheterna.

När vi längre in får se bombplanen på uppdrag har man mycket effektivt använt sig av autentiskt material som filmades under andra världskriget då bombplanen attackerades och besvarade eld från tyskarna. Unikt material som snyggt och smärtfritt integrerats i historien. En del av detta inspirerade senare en del flygscener i Star Wars (1977) och senare även Star Wars: The Last Jedi (2017) där regissören Rian Johnson också sagt att denna film varit en influens.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.7
Låter riktigt bra, ju!
SvaraRaderaTill och med bättre än Three o'clock High ;)
Ja, det är en klassiker som håller. Vad gäller Three O'Clock High är den inte alls tokig. Gillade den :)
Radera