tisdag 24 augusti 2021

52 Actors - Vincent Cassel


Vincent Cassel är en skådespelare jag gillar. Det är alltid kvalitet från hans sida och jag uppskattar att han både kan spela goda och charmiga roller som onda och riktiga äckel, övertygande och imponerande. Utan tvekan en av Frankrikes moderna stjärnor.

Väljer ut sju filmer till topplistan, men då två av filmerna måste ses ihop räknar jag den som en på listan. Vad i princip samtliga filmer på listan har gemensamt är att Cassel är riktigt bra. Men det finns även några filmer utanför listan där han övertygar stort.



Plats #6

Sur mes lèvres / Read My Lips (2001)


Vincent Cassel spelar Paul som nyligen avtjänat ett fängelsestraff och påbörjar anställning på en mäklarbyrå där han träffar en kvinnlig anställd. Cassel och Emmanuelle Devos är klart bra i denna sevärda lilla franska film.



Plats #5

Black Swan (2010)


En utmärkt prestation av Cassel i rollen som den ytterst krävande Thomas Leroy som pressar balettdansösen Nina (Natalie Portman) i denna starka film av Darren Aronofsky.



Plats #4

Mesrine - Part 1 & 2 (2008)


Egentligen två filmer, men man kan inte se den ena utan att se den andra. En minnesvärd Vincent Cassel som den ökände franske gangstern Jacques Mesrine som gäckade polisen i flera års tid.



Plats #3

L'appartement (1996)


Klart bra och trevligt romantiskt drama-mysterium där Cassel i rollen som Max ställs mot bl.a. Monica Bellucci.



Plats #2

La haine (1995)


Stilren svartvit fransk modern klassiker där Cassel spelar en av vännerna som bor i en Paris-förort där kaos utbryter.



Plats #1

Irréversible (2002)


En riktigt stark, ytterst välspelad och oförglömlig filmupplevelse där Cassel spelar mot sin dåvarande fru Monica Bellucci i denna vassa Gaspar Noé-film.



Totalt har 20 filmer setts med Vincent Cassel:

La haine (1995)
L'appartement (1996)
Dobermann (1997)
Elizabeth (1998)
Joan of Arc (1999)
Les rivières pourpres / The Crimson Rivers (2000)
Shrek (2001)
Sur mes lèvres / Read My Lips (2001)
Irréversible (2002)
Derailed (2005)
Eastern Promises (2007)
Mesrine Part 1 - L'instinct de mort (2008)
Mesrine Part 2 - L'ennemi public n°1 (2008)
Black Swan (2010)
A Dangerous Method (2011)
Trance (2013)
Mon roi / My King (2015)
One Wild Moment (2015)
Jason Bourne (2016)
Fleuve noir / Black Tide (2018)

Totalt snittbetyg på samtliga 20 filmer (av 5.00) = 3.30

24 kommentarer:

  1. L'appartament tyckte jag rätt bra om, där han uppvisar sin neurotiska stil. Men Black Swan gillade jag inte. Jag vet inte längre varför. Den är ju så fantastiskt bra, minns jag att alla tyckte. Och den där Irreversible har jag aldrig vågat se. Jag tror inte jag skulle stå ut med den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Black Swan var det mycket snack kring när den kom och det kan vara lite vanskligt om man då får för höga förväntningar. Tyckte den var bra, men kanske inte så bra som många andra tyckte. Cassel var dock klart minnesvärd i den.

      L'appartement fick ju en amerikansk remake med Wicker Park (2004) som var ok, men inte kunde mäta sig med originalet.

      Irreversible är inte för alla så kan inte säga att du måste se den, men det är en unik filmupplevelse, om än klart stark och känslosam sådan.

      Radera
    2. Wicker park kände jag inte till, men det gör kanske inget. Det var trevligt att få se Eva Ionesco i en liten roll i L'appartement, och se att hon verkade må bra. Sånt kan man naturligtvis inte se på någon som är med i en film, men jag valde att känna så.

      Radera
    3. Den var inte tokig, men originalet är som sagt versionen att se, helt klart.

      Radera
  2. MY TOP 5

    01) - Eastern Promises (2007) - 4,5/5
    02) - Sur mes levres (2001) - 4/5
    03) - Black Swan (2010) - 4/5
    04) - Mesrine 1 & 2 (2008) - 4/5
    05) - Trance (2013) - 3/5

    Haven't Seen
    La haine (1995)
    L'Appartement (1996)
    Irreversible (2002)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Some interesting choices for your top 5. I was a bit disappointed with Eastern Promises and decided to watch it again, but it still didn't do it for me for some reason.

      The three you haven't seen are my top three, so it would be interesting to see where you'd rank them.

      Radera
  3. Tänk att jag i flera år levt i villfarelsen att det var Cassel som spelade styvpappan i Styvpappan (Beau-père), men det var Patrick Dewaere. Fast, på tal om Eva Ionesco och hennes barndom är det rätt skönt när man kan glömma pedofilfilmerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, du menar denna. Missade vad hon hette, men nu ser jag att hon hette Ariel Besse i ovan nämnda film. Det var en småintressant film, men den blev inte mer än ok överlag. Patrick Dewaere har jag annars sett i en del och han var mycket duktig.

      Radera
    2. Exakt den! Helsjuk film. "Att den här filmen skulle kunna eller få göras idag finns inte på kartan", skriver du. Det stämmer precis och det är tur. Men det finns nya filmer som försöker göra liknande saker men med mer finess, så de ska gå under gubbsjukeradarn. Mig lurar de inte, men en film som Jeune et jolie är riktigt bra, för här lyckas Francoise Ozon gå balansgången utan att tappa den. Kanske den filmen också kommer att bli omöjlig att göra snart? Det kanske redan är så? https://www.imdb.com/title/tt2752200/

      Radera
    3. Jag undrar, har du sett den danska filmen Dronningen / Queen of Hearts (2019)? Nyfiken hur du förhåller dig till den. Gillade den och bra prestation av huvudrollsinnehaverskan. Frågan är om det är mer ok eller kritiken är annorlunda när rollerna är ombytta?

      Den har jag inte sett, men kände till den. När jag läser om handlingen låter det lite suspekt att den skulle kunna hålla balansgången, men ska försöka se den och bilda mig en egen uppfattning om den.

      Radera
    4. Ja, ta inte mitt ord på det, men jag tycker faktiskt den klarar balansen och tycker dessutom riktigt bra om den.

      Dronningen har jag liggandes hemma, faktiskt, men ännu inte sett. Den har hamnat i skymundan när annat dykt upp. Kanske kan jag ta mig an den i helgen eller strax därefter, så kanske jag kan ge ett svar då.

      Radera
  4. Nu har jag sett Dronningen så nu kan jag berätta vad jag tycker om den. Först undrade jag vad du menade med att den har motsatt situation eller vad du skrev, men sedan förstår jag att det är gammal kvinna med ung pojke.
    Jag tycker principiellt att det är en lika förkastlig situation i Dronningen som i Beau-père, och jag tycker inte om den filmen heller även om jag är lite glad att jag sett den.

    Nu har jag sett Dronningen så nu kan jag berätta vad jag tycker om den. Först undrade jag vad du menade med att den har motsatt situation eller vad du skrev, men sedan förstår jag att det är gammal kvinna med ung pojke.
    Jag tycker principiellt att det är en lika förkastlig situation i Dronningen som i Beau-père, och jag tycker inte om den filmen heller även om jag är lite glad att jag sett den.

    Den är lång och långtråkig även om den blir lite nervig from när Lina kommer på dem, och snart börjar jag gilla Peter trots jag trodde det var omöjligt den första en och halva timmarna. Filmen borde ha varit 80 minuter istället för 120.

    SvaraRadera
  5. Bortsett från det tycker jag att den är bättre och mindre sjuk än Beau pere. Innan någon säger att det beror på att det handlar om en äldre kvinna och en pojke istället för tvärt om, vill jag åtminstone försöka förklara mig utan att du ska behöva läsa hela min bloggtext om det som dröjer några dar.

    Men jag vill påpeka det var länge sedan jag såg beau pere, så jag tar bara mitt minne om hur den var. Ska jag ha med den i min bloggtext, måste jag jag se om den.

    Medan Ariel Besse's Marion bara är 14 år, är Gustav åtminstone byxmyndig även om de kallar honom ett barn. Det är inget argument mot Polanskis fru Emmanuelle Seigner men skillnaden är också att Anne är den som förgriper sig på Gustav (hur mycket han än känner att han vill vara med på det, och dras in i hennes utnyttjande av honom för att fylla tomrummet i sin själ), medan Marion är den som tar de sexuella initiativen gentemot den äldre mannen. Det är inte bara mindre trovärdigt, det blir i själva filmen också så att Marion är objekt för och görs till agenten för gubbens pedofila sexualitet (egentligen regissörens eventuella sådana).

    SvaraRadera
  6. Rémi kan eventuellt skylla på ungen, vilket är helsjukt även om han har en del repliker som uttrycker samvetskval eller snarare etiska kval på ett intellektuellt plan, medan Anne inte kan skylla på Gustav, och det vet hon. Men sedan börjar hon ljuga för allt fler och försöker sätta dit barnet hon förgripit sig på. Det är fegt, det är peodfilbeteende, narcissistiskt och tyvärr också mänskligt, bortsett från att narcissism inte är mänskligare än en sjukdom. Men beteendet i beau-pere är inte mänskligt, det är porrfilmsbeteende.

    I Dronningen leder Annes momentana befrielse och återfunna livsglädje till katastrof. Tyvärr kommer hon som många andra som förgriper sig på barn för lindrigt undan vilket också innebär att filmen tar the easy way out, trots sin långa speltid. Och hon har trots sin narcissism åtminstone lite samvetskval, men inte värre än att hon kan leva med dem och behålla det som en hemlighet. Men hela familjen drabbas. Det är förresten mycket bra i manus att Anne jobbar med utsatta barn och bryr sig om dem. Pedofiler älskar barn men bara för sin egen skull, narcissistisk, som Anne. Och de jobbar ofta inom polis och socialtjänst.

    SvaraRadera
  7. För Rémi leder hans pedofili till personlig "empowerment", i någon mån: han lyckas bryta det incestuösa pedofilförhållandet, tillfälligt, när han gör slut med den kåta ungen, men han drabbas inte av några straff. Tvärtom förstår vi att filmens slut öppnar för att Rémi ska kunna fortsätta njuta av sex med barn på gamla dar: Han har tagit sitt förnuft tillfånga och blivit ihop med en ensamstående mor som har en ganska liten dotter på fem-sex år.

    SvaraRadera
  8. När dottern i slutet av filmen kommer på de båda vuxna med att ha sex, blir hon inte förfärad utan intresserad, och ser på styvpappan med vad som är lätt att uppfatta som en lysten blick, eller åtminstone dem båda. Därför kan nästa generation småflicka komma att ta sig den vuxne mannen till älskare. Det är helsjukt, inget annat.

    SvaraRadera
  9. Om du tycker om filmer med erotiska relationer mellan ung och gammal vill jag slå ett slag för den svenska Netflixserien Kärlek & Anarki som kom hösten 2019. När jag först började se den, var jag irriterad och tyckte alla karaktärer var otrevliga, men serien växte för mig och blev en bra upplevelse.

    Den är bättre än tex Naomi Watts-filmen Grandmothers / Mothers /Adore och vad den mer heter på olika marknader, när två mödrar blir ihop med varandras söner. Jag har inte läst boken skriven av den i verkligheten sexualliberala extremisten och nobelpristagerskan Doris Lessing, men filmen funkar knappt mer än "sådär" och är inget jag rekommenderar. Sönerna är nog också giftasvuxna när de börjar ha sex med dem, om jag minns rätt.

    SvaraRadera
  10. Jag kan gärna rekommendera 36 Fillette och Brief Crossing av Catherine Breillat. Särskilt den förra är riktigt bra, och visar att både unga tjejen och äldre männen är både offer och rovdjur. Brief Crossing är mer en bagatell men inte dålig, även om den inte säger eller ger jättemycket.

    SvaraRadera
  11. Sedan har jag en åsikt om Dronningen som kanske är lite spekulativ och som kan göra att jag blir ovän med folk. Precis som andra filmer med kontroversiella teman, tenderar de att normalisera en diskussion om dåliga levnadssätt, en förståelse för dem, och en tendens att de som vill roffa åt sig fördelar fast det skadar samhället ska få genomslag i politiken, vilket de ofta får. Det gäller lika mycket för filmer som beau père som togs på allvar när den kom.

    SvaraRadera
  12. Dronningen färdigställdes några få år efter det att batikhäxorna som tog in "flyktingbaaaaarn" som älskare, samtidigt som de lyfte "vårdnadsersättning" för dem, uppmärksammades som ett problem, åtminstone utanför SVT/Bonniers maktsfär. Även batikhäxor som påstod annat, hade "de små pojkarna" sovande hos sig, vilket de skrev öppet om i sina facebooksgrupper. Jag tror att en kåt batikhäxa som inte duger åt vanliga män, eller som inte vet hur de ska närma sig riktiga män, likt pedofiler kan ta in dessa barn, som alla vet inte är barn, men som betraktas som sådana i lagens ögon, och utnyttja dem på liknande sätt som Dronningen gör.

    SvaraRadera
  13. Jag vet att många inte tror på att folk påverkas på riktigt av vad de ser på film, men jag vet att det är tvärt om. Ibland tar människor till och med situationer i filmer de sett för egna minnen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, tack för utförligt svar efter att ha sett filmen. Jag väljer att svara på en del istället för att svara på varje enskild kommentar :)

      Ok, jag gillade Dronningen mer än Beau père. Däremot är situationen den omvända, plus att det ju faktiskt är den äldre som är den drivande i det här fallen. Vet att det i slutändan inte gör någon skillnad, men det känns ändå som Dronningen blivit mer accepterad. Det är förvisso sant att han nog var lite äldre än vad tjejen i Beau-père var. Fast å andra sidan var hon i Dronningen gift och hade egna barn, vilket inte var fallet i franska filmen (och det var hennes makes son som hon är gift med). Nåja, man kan analysera de båda i all evighet, vilket jag iofs tycker är intressant och kul. Sen vet jag inte om jag skulle gå så långt att blanda in poliser i diskussionen som du nämner. Tror det nog allt förekommer i alla kretsar.

      Vad gäller Dronningen så tycker jag, utan att gå in på detaljer, att den slutar intressant och bra.

      Adore / Two Mothers / Perfect Mothers (ja, filmen med många titlar, haha) har jag sett. Den är trots allt annorlunda mot dessa, men visst är det väl lite i samma sub-genre om man vill. Tyckte den funkade, men inget att återvända till.

      Kan tycka att det ibland kan funka med denna typ av film som utforskar något lite annorlunda. Inte alltid de lyckas, men det kan bli mer spännande än det gamla vanliga. Å andra sidan hänger det på annat, som bra skådespel, manus osv. om filmen lyckas.

      Radera
  14. Ja Dronningen är mer accepterad för det är en bättre film med med trovärdig handling och för att det är en kvinna. Kvinnor betraktas mer som offer även när de är förövare. Vilket jag noterar även i min bloggtext imorgon om dokumentären om seriemörderskan Rose West. Men Dronningen är bättre och kommer att passa Catherine Breillat perfekt, tror jag. Se förresten gärna hennes 36 Fillette!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm, så om det är en bättre film blir den mer accepterad? Intressant ;) För det "roliga" är trots allt att hon i Dronningen är den drivande, ändå är det mer accepterat för att det är en kvinna. Nåja, lite kul tycker jag trots allt :)

      Ok, tack. Har noterat den och de övriga du nämnde.

      Radera