Friday the 13th

Titel: Friday the 13th / Fredagen den 13:e
Genre: Skräck
Land: USA
År: 1980
Regi: Sean S. Cunningham
I rollerna: Adrienne King, Betsy Palmer, Kevin Bacon, Robbi Morgan

Handling: En pojke vid namn Jason Voorhees drunknar i sjön Crystal Lake 1958, medan lägerledarna för Camp Crystal Lake har sex med varandra. Efter det börjar en rad brutala mord begås, och lägret stängs. Men det öppnas sedan igen när ett gäng omedvetna ungdomar beger sig dit för att hjälpa till och ha skoj. Snart inser de att allt inte står rätt till. En efter en försvinner de spårlöst och paniken kring lägret tätnar.

Omdöme: Det slog mig att jag inte alls mindes mycket från den här filmen, trots att den setts tidigare. Kanske hade det att göra med att den aldrig varit en favorit som den överlägset bättre Halloween (1978), och dels för att jag hade sett del 2, del 3 och del 4 i Fredagen den 13:e-serien desto mer nyligen. Ingen av dem är strålande, men oftast klart dugliga och sevärda för stunden.



Efter John Carpenters succé med Halloween (1978) beslutade sig Sean S. Cunningham för att rida på vågen och göra en egen liten slasher. Det roliga är att musiken försöker skapa något i stil med vad Bernard Herrmann gjorde på Psycho (1960) och John Williams på Jaws (1975), plus en del annat på en och samma gång. Resultatet blir ett hopkok som många gånger blir för skrikigt och dominerande vilket på sina håll förtar upplevelsen. När det är mer nedtonat funkar det dock klart bättre.



Det går inte att komma ifrån att detta är en av de klassiska slasher-filmerna som var med och startade en våg av liknande filmer, inte bara en rad uppföljare. Upplägget är annars simpelt då ett par ungdomar samlas vid Crystal Lake där ett gammalt läger ska rustas upp och öppnas för ett sommarläger för unga. Det är sammanlagt sex ungdomar, däribland en ung Kevin Bacon i en tidig roll. Plus så har vi lägerledaren och en ung tjej som ska vara kock, men som hamnar lite vilse på vägen.



Det må varken vara den mest skrämmande eller spännande filmen man sett, men jag uppskattar den nog mer nu än vad jag gjort tidigare. Om det har att göra med att förväntningarna var lägre nu eller om det var för att den i jämförelse med ett par andra skräckfilmer som nyligen setts var mer stämningsfull låter jag vara osagt. Men den har en lite halvskön krypande atmosfär och dessutom är det sommarkänsla där runt sjön.



Slutet är svårt att glömma och är klart fräckt och bra. Kan väl tycka att filmen blir något utdragen när de flesta mött döden och mördaren avslöjats. Det känns även som att mördaren inte längre är så grym och bestämd av sig efter avslöjandet, vilket är synd. Bl.a. därför har filmen inte samma effekt som tidigare nämnda Halloween (1978) som även har klart bättre närvarokänsla, mycket tack var John Carpenters sätt att bygga upp det hela på, inte minst med sin stämingsfulla synthmusik.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.4