måndag 9 augusti 2021

Ladyhawke



Titel: Ladyhawke
Genre: Äventyr/Komedi/Romantik/Fantasy
Land: USA/Italien
År: 1985
Regi: Richard Donner
I rollerna: Matthew Broderick, Rutger Hauer, Michelle Pfeiffer, Leo McKern, Alfred Molina

Handling: Phillipe Gaston möter en riddare som har en hök med sig. De jagas av onda makter och Phillipe upptäcker när mörkret faller att höken försvinner och istället dyker det upp en vacker kvinna. Men samtidigt har riddaren försvunnit och en varg uppenbarar sig.

Omdöme: Det här var en film som inte hade setts på år och dar. Richard Donner gjorde en del kända filmer både innan och efter denna. Eller vad sägs om The Omen (1976), Superman (1978), The Goonies (1985) och Lethal Weapon (1987) inklusive dess tre uppföljare.




Efter att Phillipe Gaston (Matthew Broderick) lyckats fly från fängelsehålorna i Aquila, räddas han av riddaren Navarre (Rutger Hauer) som färdas med sin hök. Navarre visar sig vilja ta sig in i Aquila där han vill döda biskopen (John Wood) med hjälp av Gaston. Men när Gaston färdas med riddaren, upptäcker han något väldigt mystiskt. Navarre och höken försvinner när solen går ner och den vackra Isabeau (Michelle Pfeiffer) uppenbarar sig med en svart varg i följe.




Detta medeltidsäventyr med inslag av humor, romantik och fantasy har intressant nog ett väldigt typiskt 80-tals sound. Till en början är jag inte helt övertygad om det är rätt val och denna känsla består filmen igenom. Det är dock lite halvskönt och trots allt passande för den här typen av lite lättsammare film som det visar sig vara. Musiken får dock sägas är ojämn där det i de mer fartfyllda scenerna blir desto mer undermåligt.




Matthew Broderick var ganska grön, även om han hade slagit igenom med WarGames (1983). Han passar hyfsat bra som Gaston som kallas för musen. Dustin Hoffman lär ha varit påtänkt för rollen och då var även Sean Connery tänkt för rollen som Navarre. Men det blev alltså Rutger Hauer. Kanske inte lika mycket "star power" med denna duo, men när man även lägger till Michelle Pfeiffer får man en trio som funkar.




Filmen är snyggt filmad och fångar medeltidsbyggnaderna och omgivningarna på ett bra sätt. Det gör att man hamnar rätt vad gäller filmens utseende. Tycker även filmen funkar bra första trekvarten, men sen börjar det bli både utdraget och lite för mycket fantasy för min smak. Dock är det en romantisk story i grunden som är lite småtrevlig. Bara att det inte riktigt mynnar ut i något vidare bra när allt är sagt och gjort. Känns helt enkelt som den tappar allt eftersom och de två timmarna är inte befogade med tanke på manuset.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.0

4 kommentarer:

  1. Musiken satt nog riktigt bra på just 80-talet eftersom Andrew Powell och Alan Parsons var så stora under det årtiondet (och föregående) och några av de få som utvecklat Moody Blues och Beatles rockorkester i en mainstreamriktning som fungerade att både sälja en film, stå för driv och ändå ha traditionell filmmusik i botten. Men om publiken tyckte den inte matchade medeltidsmiljön lika bra som Excaliburmuusiken hade gjort, är det nog än värre idag. I dag låter nog Ladyhawke helt töntig. Jag har sett den någon gång eller en del av den, på på hemmabio när jag vag ung, men tyckte den var för modern och inte hade någon medeltidskänsla. Men jag minns faktiskt inte så mycket av den. Blev besviken på Rutger Hauer som jag dyrkat som ett geni efter Blade Runner. Man kanske kan se den på tv istället för Robin Hood-miniserien eller så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är trots allt en 80-tals film och ett medeltidsäventyr, så man kan se musiken som en fusion av de två. Tycker det därför ändå funkar till just den här filmen.

      Hade också sett den en gång i tiden utan att komma ihåg något mer än höken och vilka som var med.

      Radera
  2. Gillade filmen när den kom. När jag försökte se om filmen för ett par år sedan satte musiken effektivt stop för omtitten då filmen blev otittbar :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja så kan det bli. Tyckte inte musiken var så tokig. Något ojämn, men långt ifrån så horribel som jag ibland stött på. Musiken ger helt klart blandade känslor, så jag kan fullt förstå att det kan bli fel.

      Radera